Nina Wadensjö: Klimatet kan inte vänta längre
Foto: Pixabay
Vi lever i en tid av stora utmaningar, både nationellt och internationellt. Därför finns det mycket som borde vara angeläget att påverka. Kan man tycka. Men alla tycker tydligen inte så. Därför har vi fortfarande en övergångsregering i stället för en handlingskraftig regering som kan ta tag i de verkliga problemen. Och det är lätt att hitta exempel på angelägna utmaningar att ta tag i.
Först och främst klimatfrågan. Den är viktig på riktigt, och om vi inte löser den – både nationellt och globalt – så tycks det mesta peka mot att det kommer att sluta väldigt illa för oss alla. Denna globala kris är i sin tur så pass obehaglig att tänka på att det är lätt att börja fundera över andra viktiga, men betydligt mer hanterbara frågor som finns i vår närhet.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Vår planet lider av överhettning och det krävs en mycket stor omställning för att vi ska komma till rätta med det.”[/blockquote]
Men oavsett vad vi väljer att tänka på så finns det verkligt överskuggande problemet kvar, vår planet lider av överhettning och det krävs en mycket stor omställning för att vi ska komma till rätta med det.
En helt annan utmaning på nationell nivå är att klyftorna under lång tid ökat i Sverige. Nyligen fastslog LO att det krävs en serie kraftfulla åtgärder för att Sverige återigen ska vara världens jämlikaste land år 2030. Bland åtgärderna ingår bland annat förslag för att utjämna skillnaderna mellan stad och land, ett problem som hela världen brottas med just nu.
Urbaniseringen får dramatiska konsekvenser för såväl välfärd som för miljön. All utveckling hänger ihop. Det har inte minst Hans Rosling visat på, men ändå görs för lite.
En tredje utmaning är den dramatiska polarisering vi ser i samhällsdebatten över hela världen. I kölvattnet av ett hårdare samtalsklimat ökar hatet och hoten mot politiker och journalister. Det är farlig för oss alla. När det fördjupade samtalet försvinner, när snabba och ogenomtänkta utspel premieras framför klok återhållsamhet så har vi förlorat något viktigt.
När jag ser mig omkring denna mörka decembermånad 2018 så är det mycket som går att härleda till ovanstående tre utmaningar.
Till exempel har Förenta Nationernas klimatkonferens i Katowice ett betydligt svagare stöd än motsvarande konferens i Paris hade för några år sedan. Det är symptomatiskt att USA vid årets konferens arrangerar ett seminarium om fördelarna med kolkraft. Och i Paris skakas gatorna av våld och skadegörelse i samband med protesterna mot president Macrons politik.
I Storbritannien har man beslutat sig för att lämna EU, men ingen tycks kunna berätta hur det ska gå till. I Ungern tuggar propagandamaskinen på och andra EU-länder målas ut som avskräckande exempel på migrationens skadliga effekter. Och så vidare…
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Skärp er och kom överens, helt enkelt! Utmaningarna som rör klimatet, jämlikheten och den ökade polariseringen väntar inte.”[/blockquote]
Här i Sverige har vi en parlamentarisk röra, ett enkelt problem att lösa om alla bestämde sig för att sans och balans är bättre än raljanta formuleringar på en pressträff. Men förhandlandet har nu förvandlats till en teaterföreställning fylld av hätska anklagelser för att dölja egna misslyckanden.
Jag är besviken. Inte på dem som kämpar på och försöker hitta en lösning, utan på dem som inte tar ansvar för framtiden. Skärp er och kom överens, helt enkelt! Utmaningarna som rör klimatet, jämlikheten och den ökade polariseringen väntar inte.
