Vad SD egentligen tycker om svenska medier
Många höjde på ögonbrynen när SDs partiledare Jimmie Åkesson för någon vecka sedan kallade P3 för vänsterliberal smörja i en intervju med kanalen. Men det är bara en i raden av kommentarer som gör att man kan anta att SD ser media som sin fiende.
På våren 2016 kom nyheten att bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) ätit middag med representanter från de så kallade Grå vargarna. Avslöjandet tvingade Kaplan att avgå. I samband med detta kallade SDs riksdagsledamot Linus Bylund delar av journalistkåren för ”nationens fiender” på twitter.
”Ni är och förblir denna nations fiender tills ni begriper och fullt ut, utan om eller men, börjar tillämpa konsekvensneutralitet i ert arbete.”
Citatet har en bakgrund i att det inför valet 2014 kommit en rapport om att Miljöpartiet var det minst granskade partiet. I och med Kaplan-avslöjandet påminde en journalist om detta och att det underförstått visst skedde en granskning av MP. Linus Bylund verkade inte hålla med utan twittrade på: ”Ni är och förblir denna nations fiender tills ni begriper och fullt ut, utan om eller men, börjar tillämpa konsekvensneutralitet i ert arbete”.
Svenska journalistförbundets ordförande Jonas Nordling kommenterade detta i SvT:
– Det finns en linje hos vissa grupper att misskreditera journalistiken rent generellt. Om man vill misskreditera journalistiken då måste man också på något sätt förklara vilka krafter man då egentligen tjänar.
I valrörelsen 2010 vägrade tv4 att sända SD-reklam. Det föll inte i god jord hos partiet som i riksdagen motionerade om att ändra lagen så att alla partier måste få sända sin reklam. Det skulle alltså inte vara upp till kanalansvariga att avgöra vilken reklam kanalen ska sända.
I valet fyra år senare portade SD tidningen Expressen från sin valvaka. Anledningen lär vara att tidningen någon vecka innan avslöjat att SD-politiker skrivit på hatsajter. Till ett av partiets landsdagar fick bara 20 av 70 journalister ackreditering. Efter kritik backade partiet och alla var välkomna.
”Går inte en dag utan att man blir mer och mer övertygad om att media måste bytas ut.”
Tidigare riksdagsledamoten Kenth Ekeroth twittrade följande i april 2014: ”Går inte en dag utan att man blir mer och mer övertygad om att media måste bytas ut” när han tyckte till om det han kallade för vänstermedias kampanj för Fi i valrörelsen 2014. Den 14 september samma år uttryckte han att partiet (SD) inom sinom tid kommer att stoppa media.
Skoj att se vänstermedias kampanj för F! nu. Går inte en dag utan att man blir mer övertygad om att svensk media måste bytas ut. #svpol
— Kent Ekeroth (@kentekeroth) 30 april 2014
Att det finns en vurm för Ungern och Polen hos vissa SD-företrädare är inget nytt. I september 2015 ansåg partisekreterare Richard Jomshof att partiet måste anpassa sin retorik efter hur medier fungerar i Sverige (och inte Ungern) så länge partiet inte är i regeringsställning. I P1 Morgon fick han frågan hur retoriken skulle se ut om partiet var i regeringsställning. Svaren blev något luddiga.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Och apropå Jimmie Åkessons uttalande om vänsterliberal smörja berättade Norrtelje Tidning i september 2015 att partiets ordförande i Norrtälje, Mikael Strandman, tyckte att journalister som får anställning inom public service måste uppge vad de röstar på.
Han motionerade om förslaget till partiets landsdagar det året och föreslog bland annat att public service borde anta journalister enligt ett kvotsystem ungefär som med nämndemän. Åsiktsregistrering? Jo, visst, men det måste man kunna ta eftersom det pågick en mobbning gentemot SD enligt Strandman.
