Så kom då äntligen regnet till det lilla hörn av Sverige där jag befinner mig. Och när det kom kändes det nästan apokalyptiskt, som om det bara skulle fortsätta och aldrig ta slut. Som inledningen till en katastroffilm. Men tjugo timmar senare var det över, och torkan var tillbaka som om ingenting hade hänt.
Där jag är just nu har det nästan inte kommit en droppe regn sedan april, undantaget kom alltså den 18 juli. Bevattningsförbud har gällt sedan tidigt i juni. Rosorna i trädgården blommade över för flera veckor sedan och björkarnas gula löv påminner mig om en helt annan årstid. Det sägs vara den torraste sommaren på minst 150 år.
Det är lätt att få dystopiska domedagstankar av vädret i år. Det är omkring oss, det påverkar oss hela tiden. Det leder till allt från sömnlösa nätter till sämre skördar och hungrande boskap. Stort och smått påverkas. Och det brinner…
Att det skulle börja brinna var egentligen alldeles givet, är det hetta och torka uppstår det förr eller senare skogsbränder. Ibland beror det på naturliga orsaker som exempelvis blixtnedslag, ibland beror det på slarv eller olyckliga sammanträffanden och tyvärr händer det även att någon – helt medvetet – tänder eld. Redan för några veckor sedan brann det längs med tågrälsen i flera områden i Sverige och i Nacka utanför Stockholm fick italienska vattenbombarplan assistera med släckningen. Att det skulle uppstå fler skogsbränder var så gott som oundvikligt.
Förr eller senare kommer det att sluta brinna, och förhoppningen är att det blir innan fastigheter och samhällen brunnit ner och innan någon kommit allvarligt till skada. När elden slocknat blir det tid för utvärdering och en chans att lära sig av det som hänt. För det kommer att hända igen, det har ju hänt förut.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”En sak är dock säker – skogsbränder kommer vi att se fler av. Och ett bra sätt att förbereda sig är att ha fler EU-gemensamma flyg för brandbekämpning som kan utnyttjas på de platser de bäst behövs.”[/blockquote]
Det fanns nämligen mycket att lära av händelseförloppet vid den omfattande och dramatiska skogsbranden i Västmanland 2014. För den som vill veta mer om det rekommenderar jag läsning av Sven Olov Karlssons reportagebok ”Brandvakten” som gavs ut hösten 2017, delar av den boken gick även att läsa som sommarföljetong i Aktuellt i Politiken förra sommaren. Där skildras det hur brist på samordning och organisation ledde till att branden 2014 fick så dramatiska konsekvenser.
En hel del har man lärt sig från den branden, det är uppenbart. Samordningen mellan olika myndigheter och räddningstjänster samt larmen till allmänheten tycks fungera bättre i år – även om det fortfarande finns mycket att lära och utveckla.
En sak är dock säker – skogsbränder kommer vi att se fler av. Och ett bra sätt att förbereda sig är att ha fler EU-gemensamma flyg för brandbekämpning som kan utnyttjas på de platser de bäst behövs. För det här är inte ett nationellt problem – stora skogsbränder kan uppstå på många platser, och det är viktigt att kunna ställa om resurserna snabbt till de områden där insatserna behövs.
Men det finns annat som är lika viktigt. Fortsatt samordning, tydligare ansvarsfördelning och stärkta rutiner för myndigheter och räddningstjänster. Ökad användning av ny teknik som exempelvis drönare när så är möjligt. Och spridning av kunskaper om vad som kan orsaka brand.
Men en naturkatastrof är en naturkatastrof. Allt går inte att förhindra, ibland är det utom all kontroll. Och då behövs alla dessa mer eller mindre frivilliga krafter som vi nu setts samlas. Deltidsbrandmän, hemvärn, kyrkan och vanliga privatpersoner som öppnat sina hem. Det är insatser som ger hopp i en tid av dramatiska väderförändringar.
Förresten – för er som vill höra mer om Sven Olov Karlssons erfarenheter av skogbranden 2014 rekommenderar jag första avsnittet av Aktuellt i Politikens podcast Nyfiken röd, finns att hitta på iTunes och Soundcloud.
De stora bränderna i Västmanland den torra och varma sommaren 2014 är det nog ingen som glömt.
