Anne-Marie Lindgren: Vad f-n har vi fått för pengarna i Stockholms läns landsting?
Nya Karolinska Solna (NKS) illustrerar några mycket centrala aspekter av det problematiska med privata vinstintressen i offentlig verksamhet, menar Anne-Marie Lindgren. Bild från Wikimedia commons Holger.Ellgaard
Finansmannen Fredrik Lundberg är enligt tidningen Affärsvärlden inte nöjd med Skanskas låga marginaler på byggverksamheten. Men ett glädjeämne för aktieägarna är i alla fall Nya Karolinska Sjukhuset (NKS).
Skattebetalarna i Stockholms län har betydligt mindre skäl att vara glada.
Och för Moderaterna, som har orkestrerat hela historien är bygget numera bara en enda lång pinande huvudvärk. Fast den har de förvisso förtjänat.
Men har deras katastrofala vanskötsel av det här sjukhusbygget något intresse utanför Stockholms län? Ja, åtminstone i perspektivet av att NKS illustrerar några mycket centrala aspekter av det problematiska med privata vinstintressen i offentlig verksamhet.
LÄS MER: ”Svenonius historia av höga konsultnotor, lagbrott och bristande revision” / AiP
A. NKS är ett så kallat OPS-projekt, där OPS står för Offentlig-Privat Samverkan. Vanligen betyder det, som i fallet NKS, att ett privat företag finansierar eller delfinansierar ett offentligt bygge mot att i gengäld få driva verksamheten under lång tid (mot betalning, förstås).
Det ursprungliga motivet för OPS var att projekt som stat/kommun inte själva hade pengar till skulle kunna startas snabbare. Det motivet är relevant bara om stat/kommun inte kan låna pengar på öppna marknaden, annars inte. För stat/kommun får låna pengar till lägre ränta än privata företag. Lånar de själva slipper de dessutom det extra påslag de måste betala den privata finansiären.
En andra nackdel med OPS är att ett privat företag får monopol på driften – och intäkterna – av en viss verksamhet över mycket lång tid, mycket längre än vad man skulle avtalat vid en vanlig upphandling. Det betyder i praktiken att man inte har real kontroll över kostnaderna. Numera erkänner även stockholmsmoderaterna att det var ett misstag att använda sig av OPS-modellen.
Dock, i näringslivets pågående kampanj mot vinstbegränsningar i välfärdssektorn hörs argumentet att stat/kommun kommer att ha svårt att klara viktiga framtidsinvesteringar. Därför måste rätten till vinst finnas kvar, så att privata finansiärer vill hjälpa till.
Det är, mot bakgrund av NKS, inte det lysande argument som debattörerna tycks tro.
En lärdom för framtiden av den här historien är nämligen att just knappheten på resurser är ett starkt argument mot OPS.
LÄS MER: ”Privat blåsning av det offentliga” / AiP
B. Konsulter har varit flitigt anlitade under hela byggtiden. Den totala kostnaden är över 250 miljoner – varav fakturaunderlag saknas för 47. Det är illa nog, men för att travestera Leif Östling kan man fråga vad f-n vi har fått för de pengarna.
För inte nog med att bygget är dyrt (mer än 10 miljarder över de avtalade 14), det har ett stort antal brister. Att duschrum ska ha golv med bakfall, så att vattnet rinner ner i golvbrunnen, är ett rutinkrav på alla byggen – men på NKS hade man misslyckats med det. IT-tekniken fungerar inte, barnakuten är inte avpassad för barn, det fattas omklädningsrum, läkare måste vandra iväg till andra byggnader för att föra journaler, med mera. Det hade varit klokare och kostat mindre att i stället för konsulter lyssna på personalens synpunkter på vad en bra vårdmiljö, och en bra arbetsmiljö, kräver.
Konsulter ska anlitas för specialkunskaper som inte kan finnas inom själva organisationen. De kan inte ersätta specialkunskaperna hos dem som ska göra själva jobbet. Det är den andra lärdomen.
LÄS MER: ”Fick jobbet trots lagbrott” / AiP
C. Privata byggföretag har, förstås, byggkompetens. Men vinstdrivande företag har en annan kompetens också – nämligen den att göra affärer så att det gagnar dem själva.
Och om de möter en motpart, till exempel politiker som är så angelägna om att få in privata intressenter i skattefinansierade verksamheter att de inte hårdgranskar avtalen – då är det givet att de utnyttjar det.
Det är ett generellt problem med de regelverk som i dag finns för allt vad privatiseringar heter att de styrts av ett ideologiskt intresse av att få in privata företag i välfärdssektorn. Varvid man tappat bort att aktieägarnas intresse av goda marginaler inte alltid överensstämmer med skattebetalarnas intresse av kontroll på penningflödena.
Och valuta för pengarna…
