Björn Fridén: Kom tillbaka lajkat – inget är förlåtet
För ett par år sedan var nätet översållat med olika varianter av Du kan aldrig gissa vad som hände sedan-rubriker. Det är skönt att slippa klickbete numera. Problemet är bara att de ersatts av ragebait – raseribeten.
Är klickbete en jobbig tonåring så är raseribete en rasistisk onkel från Jylland. Du kan gissa vad som hände sedan – det var muslimerna!
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Är klickbete en jobbig tonåring så är raseribete en rasistisk onkel från Jylland.”[/blockquote]
Någonstans runt 2012 fick den första klickbetesinfektionen fotfäste. Syftet var enkelt: ta någon annans filmsnuttar och bilder, publicera dem på din egen sajt och kräma på med en klickvänlig rubrik. Tjäna en hacka på annonsintäkterna.
Till en början var det oberoende initiativ. Amerikanska Buzzfeed var tidigt ute, tätt följt av Upworthy. Den senare fokuserade på progressivt politiskt innehåll och fick ett enormt genomslag. Intäkter utan produktionskostnad? Fler ville äta av den kakan!
Under en period dök ett oöverskådligt batteri av svenska kloner upp.
Nätebolautbrottet Newsner med sina evinnerliga rubriker som ”får hjärtat att brista” på grund av vanlig medmänsklighet och/eller söta hundar är en ständig källa till kardiologisk oro.
Aftonbladet lanserade i samma veva Lajkat och Expressen kom dragande med den minst lika trötta Omtalat.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Genomgående för den svenska klickjakten var att sajterna inte ville något utöver ren business.”[/blockquote]
Eftersom det produceras nästan exakt noll eget material var tanken att de skulle vara lönsamma och därmed finansiera de egna tidningarnas mer kvalitativa journalistik. Eller bara dopa besökssiffrorna en smula. Genomgående för den svenska klickjakten var att sajterna inte ville något utöver ren business.
Redan 2015 bad Upworthys grundare Peter Koechley om ursäkt för att ”vi typ hade sönder internet förra året”. I samma veva gick de över till att uteslutande publicera egenproducerat material. Buzzfeed påbörjade en liknande resa. Men de svenska klickbetarna kände inte riktigt för det. Det skulle ju krävas en massa jobb.
Dessvärre är klickbetet helt beroende av Facebooks nycker, och när Facebook märkte att användarna började bli så trötta på tramset att det började påverka deras egna annonsintäkter gick det undan. Facebook rensade bort nästan hela klickgenren från folks flöden.
I måndags meddelade Schibsted att Lajkat med devisen Det bästa som hänt internet går i graven. Omtalat, med sin exakt identiska produkt, borde rimligen också vara i livets slutskede. Det finns helt enkelt ingen ekonomi i att publicera vandringssägner.
Men våra Facebookflöden ser värre ut än någonsin. Dessvärre har klicksajterna ersatts av politiska krafter som skriker högt i raseri – gärna med en god portion inbakat hat. Det är inte utan att man saknar videofilmer med glada getter i stickade koftor.
