Björn Fridén: Fler borde göra som Lars Beckman – åtgärda sin okunnighet
Lars Beckman, moderat riksdagsledamot från Gävle och inspirationsföreläsare på de mer vansinniga delarna av Twitter, har nyligen avslutat en dags prao på Gefle Dagblad.
Eftersom han är en varm anhängare av idén om journalister som en homogen röd massa så får tidningen utstå hans glåpord och konspirationsteorier varje gång de trycker något Beckman inte gillar. Sedan har vi ju public service som är extra vänster, och förstås Aftonbladet, som en kommunistisk högborg.
Gefle Dagbladet insåg till slut att att den här diskussionen inte lämpade sig för asociala medier som Twitter – här behövdes en rejäl journalist folkbildningsinsats skräddarsydd för en av Gävleborgs läns mest okunniga invånare.
Här måste man ändå ge Backman en välförtjänt eloge. Han nappade på erbjudandet och fick en chans att faktiskt diskutera mediefrågor med en av landets mer kunniga publicister, chefredaktören Anna Gullberg. Och han verkar ha lyssnat uppmärksamt.
I den krönika han avslutade arbetsdagen med var allt hans vanliga dravel som bortblåst och Gullberg vittnade om en kunnig person som förde intressanta resonemang. Om det är för att han kan uppföra sig när han vill får vara osagt. Men det är osannolikt att han inte lärt sig något.
Undertecknad brukar, inte sällan i den här spalten, kritisera en hel del politisk journalistik. En punkt som ständigt återkommer är att många samhällsjournalister helt enkelt saknar grundläggande förståelse för den politiska process de rapporterar om. Ironiskt nog inte sällan de som varit med länge.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Från politiskt håll finns en dålig förståelse för journalistikens villkor, principer och etiska regler.”[/blockquote]
Men även det omvända gäller. Från politiskt håll finns en dålig förståelse för journalistikens villkor, principer och etiska regler. Och det är en elegant grogrund för det misstroende mot journalistkåren som växer fram bland populistiska extremrörelser – och inom naiva politiska grupperingar. Som exempelvis den delen av Moderaterna Beckman tillhör.
Att piska upp en stämning av misstroende, att sprida konspirationsteorier och att avfärda journalistiken som fejknyheter eller socialistisk propaganda, det bygger alldeles för ofta på okunskap. På extremhögerkanten har hatet mot journalistik alltid varit en avsiktlig del av den ideologiska kampen. I det borgerliga lägret har på senare år somliga dragits med i misstroendekampanjen av bara farten. Okunskap har fått somliga att tro att kampanj mot pressetik är anständigt. Det är det inte.
Lars Beckman har faktiskt gjort en liten insats för att åtgärda sin egen okunskap. Och förtjänar respekt för det.
Fler politiker borde följa hans exempel.
