Debatt: Labours och vår uppgift – bilda opinion
Foto: Paulnuk
Jag har under flera år registrerat det politiska språket. Ibland kommer nya ord och fraser som används av i princip alla partier. De så kallade kommunikatörerna har väl gått i samma skola. Som blev ledig när ideologerna skickades på ett långt sommarlov.
Årets nyspråk är bland annat följande. ”Det här är på riktigt!” Innebär det att allt annat tidigare varit osant? Eller ”Vi är tydliga!” Utan annat besked om vad man är tydlig? Vad sägs om att vi utvecklar och förnyar vår politik? Vad stod den gamla egentligen för och vad har partiet för egentligt uppdrag?
Sedan har frasen ”tack”, fått ett helt nytt tilltal. Nu heter det ”tack så jättemycket”, även för en torr vetebulle. Socialdemokratiska partier har upplevt sig tvingade att följa med i en utveckling där politik blivit mer kommunikation än faktisk påverkan på människors levnadsförhållanden.
Det nyliberala skiftet för flera årtionden sedan skrämde socialdemokratin till anpassning. Världen och tiderna ansågs så förändrade att de grundläggande värderingarna var en slags barlast. Socialdemokratiska partier i hela Europa sökte sig mot en tänkt mitten i politiken.
Det var där väljarna ansågs finnas och makten blev på något sätt viktigare än vad man skulle göra med den. Följden har blivit ett dramatiskt väljartapp för socialdemokratiska partier. Den arbetarklass som bar upp de socialdemokratiska partierna har i hägnet av sämre arbetsvillkor, arbetslöshet och ökade klassklyftor, till betydande del gått till högernationalistiska partier i det som var socialdemokratins kärnländer.
Jag och några andra svenska socialdemokrater var för en tid sedan och träffade Labour i parlamentet och på partiexpeditionen. Min upplevelse var motsägelsefull. Jeremy Corbyn som var relativt ny som partiordförande hade majoriteten i parlamentsgruppen emot sig.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”På vägen hem tänkte jag, påverkad av media och annat, det här kommer inte att fungera.”[/blockquote]
Däremot hade han ett starkt stöd bland medlemmar och aktivister. Vid samtal med några äldre Labour-delegater i överhuset, som har begränsad mak, beskrev man situationen i partiet som att de nya parlamentsledamöterna bara har en tidshorisont. Anpassning och nedskärningar. Dessutom livrädda att förlora sitt mandat.
På vägen hem tänkte jag, påverkad av media och annat, det här kommer inte att fungera.
Så tänkte nog också May när hon utlyste nyval i avsikt att krossa Labour. Men Labour brydde sig uppenbarligen inte om den dagordning som eliten i media, högern och hela samhället ansågs ha. I stället valde man en egen dagordning.
Sociala orättvisor sattes på dagordningen. Samtidigt ett reformprogram med gratis universitetsstudier, mer resurser till välfärd och återtagande av kostsamma och ineffektiva privatiseringar. Den uträknade Corbyn och Labour nådde 40 procent av
väljarstödet.
Inte tillräckligt för att nå makten. Men man tillfogade högern svår skada och utraderade det främlingsfientliga partiet ur politiken. Det är nog så som den åldrande Labourpolitikern jag mötte i överhuset sa. Politik handlar om idéer om hur ett samhälle ska vara. Inte bara att försöka fånga väljarströmningar efter opinionsundersökningar.
Det är ett socialistiskt parti som har uppgift att bilda opinion. Så är det nog också i vårt land.
Peter Persson, riksdagsledamot (S)
