Björn Fridén: När public service viker sig för nazister
Wikimedia Commons user jonsson
Jag måste säga att jag inte riktigt trodde mina ögon när jag såg SVT-inslaget om att Almedalsveckans arrangörer portat nazister från att medverka. Inte för att det i sig är det minsta konstigt. Nej, det var själva nyhetsinslaget. Jag trodde att jag hade missuppfattat något när jag tittade på morgonnyheterna, dessvärre var det faktiskt precis så illa som det såg ut.
Man skulle kunna tro att det var ett fullkomligt okontroversiellt beslut, men nej, SVT grillade arrangörerna med frågor om deras beslut inte var en begränsning av demokratin.
Sedan blev det illa på riktigt. I jakt på den där journalistiska balansen tyckte SVT att det var lämpligt att Nordiska Motståndsrörelsens presstalesperson fick hålla låda. Han fick inte en enda kritisk fråga, utan kunde oemotsagd mala på om åsiktsförtryck, konspirationsteorier och att NMR minsann är ett demokratiskt parti.
För den som inte är bekant med NMR så är de en våldsam sekt som i tid och otid marscherar uniformerade genom svenska städer. Men det är inte bara en promenadförening, det är också ett kriminellt gäng.
[blockquote author=”” pull=”normal”]I sin jakt på opartiskhet ställer sig SVT neutral inför en nazistorganisation. [/blockquote]
Expos genomgång visar att en majoritet av medlemmarna är dömda för brott, en fjärdedel åtalades bara under 2015, med vålds- och vapenbrott som de dominerande brotten. De samlar på sig vapen som vi andra samlar pokémon. NMR:s finska gren mördade en politisk motståndare så sent som i höstas och en av deras aktivister står just nu åtalad för ett bombdåd mot ett fackligt kafé i Göteborg. Det är en renodlad terroristorganisation.
Att Almedalsarrangörerna inte vill ha med en nazistisk terrorgrupp på sin tillställning borde vara lika okontroversiellt som att Islamiska Staten inte får komma. Men tydligen inte.
I sin jakt på opartiskhet ställer sig SVT neutral inför en nazistorganisation. Neutral är kanske fel ord, lägger sig platt är nog passande. Faktum är att de var mycket hårdare i frågorna till Almedalsarrangörerna än till nazisterna.
Public service utformades med nazismens brott färskt i minnet. Nürnbergrättegångarna, som borde varit sista gången nazister fick lägga ut texten, dömde inte bara generalerna och de politiska ledarna. Utan även de som tryckt tidningarna och skapat propagandan.
Det fanns en insikt – avhumaniseringen av medmänniskor börjar inte med dödsläger. Den slutar där.
Börjar, det gör den i det offentliga samtalet, i medier. SVT:s sändningstillstånd är synnerligen tydligt på den punkten: det finns inget utrymme för flathet inför nazister.
Det är dags att leva upp till det.
