Svetlana Aleksijevitjs text om kriget fångar publiken

Göteborgs dramatiska teaters uppsättning av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs berättelse om Röda arméns krig ur kvinnornas perspektiv, ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”, träffar rakt i hjärtat.

Det måste ha varit svårt att göra en förställning av Svetlana Aleksijevitjs bok ”Kriget har inget kvinnligt ansikte” som innehåller så mycket text. Där finns massor att ösa ur och jag tycker Göteborgs dramatiska teater har gjort ett strålande arbete.

Tack vare Svetlana Aleksijevitj så fick vi reda på hur kvinnorna upplevde kriget från Röda armén under andra världskriget i Ryssland.

Det är två kvinnor som sitter på scenen och berättar om krigets vedermödor. De gör detta på ett helt otroligt sätt och varje ord, varje viskning hörs och de är fullständigt medvetna om vad de ska säga.

Berättelsen träffar oss direkt i hjärtat och de spelar helt otroligt bra. De fångar oss direkt när pjäsen börjar och sedan har de oss i sin hand hela tiden. Jag säger bara: vilken text! Jag förstår att hon har fått Nobelpriset. Det är hon värd.

De här kvinnorna längtade efter att få komma till fronten och de visste absolut inte hur det skulle bli. Det blev ledsamt, sorgligt, bedrövligt och de blev behandlade som skit. Jag tycker Hanna Ullerstam och Mia Eriksson hanterar detta med bravur och gör ett utomordentligt bra jobb.

Det måste vara svårt att jobba med en sådan text och sedan försöka att få med sig publiken. Jag kan bara säga att de har lyckats. Göteborgs Dramatiska Teater är ingen stor teater och det tror jag de vinner på med denna typ av föreställning. Det blir tätt, vi sitter nära, de ser direkt våra reaktioner och det känns som om vi är med dem i kriget.

Kriget har inget kvinnligt ansikte

Text: Svetlana Aleksijevitj.
Musik: Emma Augustsson.
Producent: Robin Pohlstrand Björkman.
Regi: Erik Åkerlind.
Skådespelare: Hanna Ullerstam och Mia Eriksson.
Spelas till och med 9 april 2017 på Göteborgs Dramatiska teater

Peggy Johansson