Krönika: Inte trygghet att stänga Nordstan

Nordstan är förmodligen den mest integrerade platsen i Göteborg. Den som letar efter ett tvärsnitt av stadens befolkning hittar det här. Slipsnissar med dyra kostymer trängs med samhällets mest utsatta, barnvagnar blandas med rullatorer, tonårsgäng med turister.

Här händer det massor av saker varje dag. Vänner träffas och går och fikar, någon köper en tröja, en mamma sätter sig och ammar. Någon skrattar, någon annan gråter.

Själv minns jag när jag upptäckte två små bröder som hade kommit bort i vimlet. Strax var vi en liten grupp av vuxna som hjälptes åt att hitta föräldrarna. När allt ordnat sig tittade vi på varandra, log och nickade. Sedan försvann vi iväg åt våra olika håll, återigen främlingar för varandra, upplösta i det kontinuerliga flödet av människor.

Nordstan har också sitt mått av mänsklig misär. Som i alla större städers centrum så finns även här kriminalitet, missbruk och psykisk ohälsa. Vissa av de 35 miljoner besök som Nordstan har varje år är människor som mår dåligt, som skadar sig själva och andra. Det vardagliga flödet avbryts till och från av våldsamheter och dramatik. Polis, ordningsvakter och fältassistenter gör ett enormt arbete, många gånger i det fördolda, för att skydda och hjälpa.

Nordstan har länge upplevts som otryggt på kvällar och nätter, när butikerna har stängt och gatorna har tömts på folk. Det har inte förändrats. Det som har förändrats är vår kunskap om trygghet och stadsplanering.

“Vi vet att det bästa sättet att skapa trygghet på en plats är genom att säkra ett jämnt flöde av en blandning av människor under en stor del av dygnet.”

I dag vet vi mer om vad som skapar trygghet och hur vi kan åstadkomma det genom smart planering. Vi vet att det bästa sättet att skapa trygghet på en plats är genom att säkra ett jämnt flöde av en blandning av människor under en stor del av dygnet.

För tio år sedan blossade det upp en debatt om prostitutionen på Rosenlundsgatan. Från borgerligt håll krävde man att gatan skulle stängas av omedelbart. Tonläget var högt och media hängde på med svarta rubriker. Det är en reaktion som bottnar i grundläggande mänsklig psykologi. När man konfronteras med ett allvarligt problem så vill man gärna ha en snabb och drastisk lösning på det. Att ”lösningen” inte fungerar gör inget, bara reaktionen är snabb och drastisk.

Som tur var valde man ändå till slut en annan väg för Rosenlund. Området rustades upp, arkaderna byggdes bort, kvällsöppna verksamheter flyttade in och platsen återbefolkades. I dag är nog de flesta glada att man valde öppenhet och stadsliv framför lås och bom i Rosenlund.

Det ska vi komma ihåg när vi diskuterar hur Nordstan ska bli tryggare. Lika gärna som högern förväxlar ekonomisk otrygghet med frihet så förväxlar de nämligen ofrihet med trygghet. Vi ska inte göra samma misstag.

Johannes Hulter, Kommunpolitiker (S) i Göteborg