Björn Fridén: Jag gillar inte livesändningar
Donald Trump har gjort det tydligt att han inte gillar den fria pressen, opinionsjournalister har på löpande band visat att de inte begriper hur det här med yttrandefrihet fungerar och SVT har gjort ännu en välmenande praktinsats på bästa sändningstid för att normalisera rasistiska föreställningar.
Men den stora nyheten måste ändå vara ”Gravidlycka”.
”Fredrik Reinfeldt och Roberta Alenius väntar barn – Expressen sänder live” kunde vi läsa i helgen. Jag ska ärligt medge att jag inte såg den livesändningen, och jag har svårt att föreställa mig hur den ens gick till, men det måste ha varit ett imponerande stycke sändningshistoria.
Kvällspressen har en tendens att dra igång livesändningarna i tid och otid. Som när Nanne Grönvall fick en panikångestattack – eller rättare sagt hade bloggat om det efteråt. Eller när nobelpristagaren Desmond Tutu hade dött. Den sändningen blev kort eftersom Expressen ganska snabbt upptäckte att han var vid liv – ryktet kom från en sydafrikansk skämtsajt.
Det är som att de öppnat kanalen utan en tanke på vad den ska vara till för.
[blockquote author=”” pull=”left”]”Vad har du egentligen emot live-sändningar?”[/blockquote]
I förra veckan gjorde jag en lång intervju med tidningen Resumé. Utöver överraskningen att jag faktiskt framstod som en smula sympatisk och rentav lite påläst så var det en fråga som fastnade.
”Vad har du egentligen emot live-sändningar?”
Och ja, det är en av mina käpphästar. Det korta svaret är enkelt: det är dåligt. Det lite längre svaret är ett det är riktigt jäkla usel tv. Journalistik handlar om att rapportera vad som hänt, att förklara varför och ge sammanhang som ger läsaren eller tittaren kunskap om världen. Men det bygger på att man faktiskt kollar hur det ligger till. Ska man sända live finns det ingen tid för det. Den viktigaste journalistiska grundprincipen stryks för att det ska gå fort.
Expressen och Aftonbladet är av förståeliga skäl de som är gladast i att trycka på sändningsknappen i tid och otid, men de är verkligen inte ensamma. Graviditeter, panikångestattacker och en död ärkebiskop i all ära. Men under terrordådet i München i somras kunde den som tittade in hos SVT se hur människor i studion satt och läste upp obekräftade rykten direkt från twitter.
För att några minuter senare uppmana människor att vara försiktiga med information eftersom det var så mycket rykten i omlopp.
Livesändningar tillför väldigt lite, de upplyser inte och de sprider drivor med falska påståenden. De är kort och gott inte hälsosamma – och jag borde verkligen försöka glo lite mindre på dem.
I alla fall till livesändningen från BB om nio månader.
