”Kanske behöver projekt stå tillbaka för välfärdens kärnuppdrag”
Hur ska kommunerna klara välfärden? Ökade statsbidrag? Höjd kommunalskatt? Hårdare prioriteringar från kommunpolitikerna? Palm och Schenström duellerar.
Veronica Palm, socialdemokrat och författare:
1. Behöver statsbidragen till kommuner och regioner öka mer nu?
Ja. Kommuner och regioner går på knäna och riskerar stora nedskärningar. Oavsett hur välbalanserad och fin statens budget är så finns de stora kostnaderna för välfärden på lokal nivå. Och där behövs mer pengar. Inte minst pandemin blottade brister.
”Men då får de väl höja kommunalskatten då?” kanske någon tänker. Jo, så kan man ju tänka, men det finns två problem med det. För det första är kommunalskatten ojämn mellan delar av landet. De som bor där välfärden har störst utmaningar betalar redan i dag högre skatt. För det andra är kommunalskatten platt, alltså alla betalar lika mycket. Till skillnad från den statliga skatten som är progressiv, och alltså i sig utjämnande. Och mer ojämlikhet är inte vad det här landet behöver.
Så ja, staten behöver ta större ansvar för välfärdens finansiering. Jag vill också säga att det innebär att staten behöver öka sina intäkter. Sluta med avdrag för allt möjligt, genom mer rättvisa skatter till exempel genom att införa skatt på arv, gåvor, fastigheter och förmögenheter och öka progressiviteten i skatteskalan.
2. Bör förskolan vara obligatorisk och avgiftsfri?
Nja. Förskolan är en del av skolsystemet med en egen läroplan till exempel. Som sådan ska den självklart vara avgiftsfri. Det undanröjer dessutom en tröskel för dem med knappa ekonomiska resurser och svag förankring på arbetsmarknaden, så att fler barn får rätt till förskola. Och naturligtvis ska inte barnen stängas ute om de får ett syskon eller om föräldrarna råkar vara sjuka eller arbetslösa. Jag tycker det är en bättre väg än obligatorium, alltså skolplikt från tolv månaders ålder.
3. Bör svensk välfärd vara generell och behovsstyrd eller präglas mer av avgiftsfinansiering och grundtrygghet?
Generell och allomfattande skattefinansierad välfärd är både bättre och billigare än alla andra alternativ. Det är smart att göra sådant alla behöver, som skola, vård, omsorg och så vidare, tillsammans. Dessutom är det omfördelande.
Viktigt nu är att förbättra det gemensamma. Om fler och fler köper privata lösningar eller försäkringar så äventyras viljan att bidra till det gemensamma och då riskerar vi inte bara revor i välfärden utan att stora grupper hamnar helt utanför.
Ulrica Schenström, vd Fores:
1. Behöver statsbidragen till kommuner och regioner öka mer nu?
Välfärden måste fungera i hela landet. Det är viktigt, inte minst för tilliten till samhällskontraktet. För att välfärden ska fungera behövs modiga politiker som vågar prioritera det viktigaste. I inflationstider är det långt ifrån självklart att staten ska stimulera ekonomin ytterligare genom ökade statsbidrag. Snarare måste kommunpolitiker fokusera på att skolan och omsorgen fungerar samtidigt som regionpolitikers viktigaste uppgift är att säkerställa en högkvalitativ sjukvård. Då måste kanske andra projekt stå tillbaka till förmån för välfärdsstatens kärnuppdrag.
2. Bör förskolan vara obligatorisk och avgiftsfri?
Förskolan är en central del av välfärden som hjälper till att lägga grunden för barns språkliga, sociala och fysiska förmågor. Dessutom är förskolan ett viktigt verktyg för såväl integration som jämställdhet. För att kunna utveckla en god läs- och skrivförmåga på svenska behöver barn exponeras för det svenska språket, gärna i tidig ålder. Det ska heller inte underskattas vad det betyder för ett barns värderingar att få se båda föräldrarna gå till jobbet. Om fler utrikes födda kvinnor skulle lämna sina barn hos förskolan och komma ut på arbetsmarknaden hade det bidragit till att bryta utanförskapet. Därför är jag inte främmande inför att undersöka möjligheten till en obligatorisk och avgiftsfri förskola närmare.
3. Bör svensk välfärd vara generell och behovsstyrd eller präglas mer av avgiftsfinansiering och grundtrygghet?
Sveriges patientlag slår fast att de människor som har störst behov av hälso- och sjukvård ska prioriteras. Det är något som bör ligga fast. Beslut om vem som har störst behov ska beslutas av professionen. Politikers uppdrag blir i stället att sätta de övergripande ramarna. Alla som behöver vård ska få vård, samtidigt som en viss avgiftsfinansiering har potential att tillföra ekonomiska medel som kan höja kvaliteten.
