Utanförskapet: Arvet efter Sabuni

Nyamko Sabuni gav som integrationsminister ut en rapport om hur utanförskapet växt under S-regeringen.

Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Nyamko Sabuni (L) har gått från att se SD:s storlek som ett mått på integrationspolitiskt misslyckande till att nu vilja minska segregationen med stöd av SD.

Nyamko Sabuni (L) öppnar för att ingå i en borgerlig regering som behöver stöd av Sverigedemokraterna. Samtidigt vill hon gå till val med ökad integration som profilfråga. ”Inom borgerligheten finns en samsyn om att Sverige behöver en integrationspolitik som betonar att förutsättningen för att kräva sin rätt är att göra sin plikt”, skriver Sabuni på DN debatt.

Den interna L-sprickan inom Liberalerna går lite förenklat mellan socialliberaler och de kravliberaler som flyttade fram sina positioner under Lars Leijonborg. Sabuni fick själv ansvaret som integrationsminister 2006.

I Almedalen 2008 presenterade Sabuni rapporten ”Utanförskapets karta – arvet efter Mona Sahlin” och pekade på att antalet utanförskapsområden ökat 2002–2006 från 128 till 156.

– Det är oacceptabelt att Socialdemokraterna lät utanförskapet öka och fördjupas, förklarade Sabuni.

Att Sabuni tidigare profilerat sig i dessa i dag heta frågor spelade in i hennes partiledarkandidatur. Vad blev då arvet efter Sabuni, enligt hennes egna kriterier?

Sabuni kritiserade att ”främlingsfientliga partier” gjorde framsteg, att SD fick 4,9 procent av rösterna i utanförskapsområdena i kommunvalet 2006, jämfört med 2,9 procent i riket:

– Socialdemokraternas misslyckade integrationspolitik har gynnat Sverigedemokraterna.

Under Sabunis regeringsår ökade SD från 2,9 till 5,7 procent och kom in i riksdagen. SD fyrdubblades till 12,9 procent under liberala integrationsministrar.

Utvecklingen var sådan att FP slutade att uppdatera utanförskapskartan. Tankesmedjan Den Nya Välfärden gjorde dock en uppdatering enligt Folkpartiets egna kriterier. Antalet områden hade fortsatt att öka 2006–2012 från 156 till 186. ”En bidragande orsak till att utanförskapet fortsätter att expandera är ökade klyftor mellan välmående och problemdrabbade bostadsområden i Sverige”, skrev nationalekonomen Tino Sanandaji.

I FPs första utanförskapsrapporter sattes stor tilltro till pengsystem inom arbetsmarknadspolitiken samt en jobb- och utvecklingsgaranti. Det vill säga den politik som Alliansen förde.

Jobblotspengen och utvecklingsgarantins Fas 3 blev två av de mest kritiserade reformerna för pengar till oseriösa företag och meningslös ”förvaring” av långtidsarbetslösa.

S-kritiken mot Alliansens integrationspolitik handlade om att det är svårt att minska segregationen om den ekonomiska politiken samtidigt ökar klyftorna, om a-kassa och sjukpenning skärs ned samtidigt som fastighetskatten avskaffas.

– Invånarna i utanförskapsområdena fick inte del av den konjunkturförbättring som ägde rum fram till 2006, klagade Sabuni 2008.

Invånarna i utanförskapsområdena fick heller inte direkt del av de över hundra miljarder som Alliansen sänkte skatten med.

För det behövde man nämligen jobb, förmögenhet, villa och ruttjänst.

”Medan flertalet förvärvsarbetande i Sverige fick en hygglig eller rentav god standardutveckling lämnades en växande grupp utanför arbetsmarknaden, den bristande jämställdheten bestod i de utsatta områdena och skolresultaten fortsatte att vara dramatiskt sämre.”

Sabunis kritik 2008 var lätt överförbar på alliansåren. Med det tillägget att Liberalerna även ansvarade för den ökande skolsegregationen.

Före pandemin hade utrikes födda en stor sysselsättningsökning. Men Sabuni markerar nu att ”arbetslinjen ska återupprättas”, sänkta skatter är receptet för att fler jobb.

Innan hon blev vald till partiledare menade Sabuni att partiets låga stöd berodde på att Liberalerna inte svarade på medborgarnas frågor.

– Vi pratar om skolan, om EU. Vi pratar om värnskatt. Vi kan inte bara fortsätta att prata om värnskatten när vi har de största klyftorna enligt OECD.

Liberalernas största framgång under pandemin var slopandet av värnskatten för dem som tjänar över 60 000 i månaden.

Sabuni efterlyser nu en ”Marshallplan för förorten” med målet inga utsatta områden 2030.

”Vi ställer ambitiösa reformkrav där skolan, bostadspolitiken, arbetsmarknaden, socialtjänsten och rättsväsendet har nyckelroller”, skriver Sabuni i Expressen.

Dessa omfattande satsningar ska alltså budgetförhandlas med Sverigedemokraterna.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera