OECD varnade för skolsegregationen

Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

– Det blir ingen segregation, lovade skolminister Beatrice Ask (M) utan ”Europas bästa skola”.

Det blev det största kunskapsraset i hela västvärlden.

OECD varnade 1992 för riskerna med friskolereformen, men Bildt-regeringen struntade i det, avslöjar en hittills okänd rapport. En av OECD-experterna bekräftar att de träffade den borgerliga regeringen men att intresset var svalt.

Våren 1992. Regeringen Bildt, med skolminister Beatrice Ask (M) i spetsen, ska lägga fram den stora friskolereformen.

2013 ska det svenska skolfiaskot, det största kunskapsfallet i Pisa-undersökningen, skapa svarta rubriker. Men här och nu, efter maktskiftet 1991, råder ideologiskt tunnelseende.

– Regeringens ambition är att åstadkomma Europas bästa skola, säger Beatrice Ask (M).

”En stimulerande tävlan mellan olika skolor” ska ”höja kvaliteten inom hela skolväsendet”, lovar regeringen.

– Det bästa blir det normala, förtydligar Chris Heister (M).

Lena Hjelm-Wallén (S), vice ordförande i utbildningsutskottet, varnar för att valfriheten och privatiseringen överordnas grundskolans mål som ”jämlikhetsskapande kraft”.

”Vilka konsekvenser detta kan få för vår gemensamma grundskola analyseras inte alls”, påpekar Hjelm-Wallén i S motion.

– Det har hävdats från socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt håll att denna valfrihet kommer att skapa segregation. De starka föräldrarna kommer att välja de bästa skolorna, och resten får ta vad de kan få. I grunden är detta synsätt en orimlig misstro mot vanliga människor, säger FP:s ledamot i utbildningsutskottet Margitta Edgren i riksdagen.

Oppositionens kritik avfärdas. Regeringen vägrar även lyssna på OECD:s experter visar det sig nu.

Nyligen hittade nämligen LO-utredaren Mattias Samuelsson OECD:s rapport från 1992: ”Review Of Education Policy in Sweden: Examiners Report and Questions”.

”Häpnadsväckande läsning”, konstaterar Samuelsson på LO-bloggen.

”OECD pekar på en rad av problem med Bildt-regeringens reformagenda och ifrågasätter om den marknadsstyrning av skolan som regeringen vill införa är förenlig med den strävan till social jämlikhet som skolsystemet grundar sig på.”

Skolminister Beatrice Ask (M) lyssnar dock inte på det örat.

– Det är ingen måtta på det elände som man påstår blir följden av att alla föräldrar får verkliga möjligheter att välja skola. Vi får inte mer segregation, säger hon i riksdagens friskoledebatt 9 juni 1992.

OECD-experterna kallar i sin rapport det svenska skolsystemet för ”en succé” som ”uppnått en hög grad av kvalitet och jämlikhet”. De föreslår en testperiod, pekar på forskning som borde vägas in. De förvånas över hur svagt utredd och förankrad friskolereformen är. Det saknas beredskap för problem på vägen. Allt är ideologiskt motiverat.

Education in Sweden is in for a serious shake-up”, skriver OECD.

”Policy decisions are prepared in a purely political or ministerial context, reflecting key objectives and concepts – competition, choice, quality – with relatively little prior “home-work” to back them up”.

”Jag har aldrig läst en sådan sågning av en regering i någon officiell rapport någonsin”, skriver skolexperten Per Kornhall på tidningen Skolvärldens blogg.

”Det är inte bara det att de uttrycker oro. De anklagar den svenska regeringen för att medvetet inta en okunnig hållning till utbildningsfrågor, styrning av system och regerande.”

”Varför var det så bråttom att man var tvungen att bryta ner ett av väldens då bästa skolsystem? Och överge all rationalitet i beslutsfattandet?”

OECD-rapporten diarieförs inte ens. OECD-experterna möter ett svalt intresse för sina invändningar.

– Jag kan väl säga så mycket som att jag har varit delaktig i fyra sådana nationella analyser 1989– 2004: Nederländerna, Sverige, Finland och Schweiz. Av dem fick vi allra minst reaktioner från Sverige. I Holland och Finland blev de intensivt diskuterade. Vi fick mycket stor feedback. I Schweiz ganska mycket, säger professor Ulrich Teichler på Institutet för högre utbildningsforskning vid universitet i Kassel.

Han var en av de tre forskarna som var utsända av OECD 1992.

Om reaktionerna från regeringen i Sverige, säger han:

– Som utvärderare för OECD blir man instruerad att som outsider inte ge alltför uttryckliga rekommendationer utan snarare ställa uppfordrande frågor.

Svaret de får är att stora skillnader i likvärdighet inte kommer att inträffa, för ”det kommer inte svenska folket att acceptera”.

Teichler skrattar lite när han påminns om detta uttalande, som refereras i rapporten.

Det formella riksdagsbeslutet om friskolor fattas några veckor före det att OECD-rapporten publiceras.

Kanske regeringen inte hade nåtts av OECD:s invändningar?

Jo, de var väl medvetna om dem. OECD-experterna träffade personligen ansvariga i regeringen, berättar Ulrich Teichler.

Han minns särskilt en diskussion med dåvarande utbildningsministern Per Unckel (M) om högskolan.

– Han intresserade sig för prestationsbaserad finansiering. Han var imponerad av Storbritannien och ville införa det i Sverige. Jag förklarade fördelarna med den holländska modellen.

OECD:s rapport var politisk dynamit, men fick ingen uppmärksamhet, inte förrän nu 27 år senare.

– Det gläder mig ändå att höra, säger professor Teichler.

Foto: Mathias Bohman/AiP

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Aktuellt i Politiken – Socialdemokraternas nyhetstidning – Sveavägen 68, 111 34 Stockholm