Anne-Marie Lindgren: Stora konsekvenser av att tillåta lägestillägg på hyran

Att avskaffa förhandlingsordningen innebär att hyrorna kommer att stiga. Det är enkel marknadslogik: är det brist på en vara – och vi har som bekant bostadsbrist – stiger priset, skriver Anne-Marie Lindgren. Foto: Anders Löwdin

Ord spelar roll för politiken, och ordval kan användas för att – försöka – styra människors tänkande.

När moderaterna byte namn på privatskolor till friskolor var det, förstås, för att friskolor låter mycket mera positivt. På samma sätt talar moderaterna om att de vill ”bevara valfriheten” inom den offentliga sektorn, varmed menas att de inte vill ha några inskränkningar i privata företags möjligheter att göra vinst – och det förra låter ju onekligen bra mycket bättre än det senare.

Och nu talar många om nödvändigheten av att ”avskaffa hyresregleringen”. C vill ha fri hyressättning, L vill ha marknadshyror i nyproduktionen (som om hyrorna där inte är tillräckligt höga redan…) och M vill ha ”ett mindre reglerat hyressättningssystem”.

För reglering, det låter ju stelbent och byråkratiskt, och bostadsmarknaden skulle fungera mycket bättre utan det.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Men det man menar, det är att dagens förhandlingsordning ska avskaffas, så att fastighetsägarna mer eller mindre själva får sätta hyrorna.”[/blockquote]

Men det man menar, det är att dagens förhandlingsordning ska avskaffas, så att fastighetsägarna mer eller mindre själva får sätta hyrorna. För vi har alltså inget statligt reglemente med anvisningar för hur hyror ska beräknas. Det vi har är bara en lag om att hyror ska förhandlas mellan fastighetsägare och hyresgästförening.

Och den enda lilla bestämmelse som gäller för det är att likvärdiga bostäder ska ha likvärdiga hyror. Värden kan inte kräva lägesvärden, det vill säga ta ut högre hyror i attraktiva områden.

Eftersom detta är den enda existerande regleringen måste M med sitt krav ett mindre reglerat system mena att just kravet på likvärdighet ska tas bort. Med andra ord, utrymme för lägeshyror.

Men stoppet för lägestillägg på hyran är samhällsekonomiskt mycket förnuftigt. För om fastighetsägare kan plocka ut sådana lägesvärden i efterfrågade områden, driver det i sin tur upp marknadsvärdet på själva fastigheten. Med stor risk för den sorts samhällsskadliga spekulationsaffärer, som inträffade för affärsfastigheter i slutet av 80-talet, och delvis i dag för bostadsrätter.

Att avskaffa förhandlingsordningen innebär att hyrorna kommer att stiga. Det är enkel marknadslogik: är det brist på en vara – och vi har som bekant bostadsbrist – stiger priset.

Och stigande bostadspriser är vad vi allra minst behöver i dag, när problemet redan är bristen på lägenheter till kostnader som folk med lägre inkomster kan betala.

Hyresgästföreningen har låtit konsultföretaget Ramböll undersöka den sannolika effekten på hyrorna av det som kallas ”avskaffad hyresreglering”.

[blockquote author=”” pull=”normal”]”Resultatet är avskräckande: i genomsnitt 50 procent ökning i Stockholm, 31 procent i Halmstad och 24 i Helsingborg.”[/blockquote]

Resultatet är avskräckande: i genomsnitt 50 procent ökning i Stockholm, 31 procent i Halmstad och 24 i Helsingborg.

Beräkningsmodeller ska alltid bedömas försiktigt, men även med något lägre genomsnittshöjningar än så här blir effekterna enorma. Trångboddheten kommer att öka, antingen för att familjer måste flytta till mindre lägenheter, eller för att man måste slå sig ihop med vänner och släktingar.

Och för dem som har råd att bo kvar betyder förstås de högre hyrorna att utrymmet för andra utgifter minskar. Med andra ord, det blir en dämpning av köpkraften som kan påverka sysselsättningen, det vill säga precis den effekt som gör det så komplicerat att avveckla ränteavdragen för bostadslån.

Det är ofta man har anledning att grubbla över den borgerliga oförmågan att dra slutsatser av gjorda erfarenheter av de senaste decenniernas alla avregleringar och ökade inflytande för marknadskrafterna – i praktiken oftast vinstintresset.

För effekterna har ju i ett antal avseenden varit problematiska. De eftersträvade följderna, som generell prispress eller generellt höjd kvalitet, har inte inträffat. Vi har fått en del bra privata företag inom välfärdssektorn, men också en hel del dåliga, vi har problem med vinstjakt som går ut över personal och verksamheter, vi har fått ökade kostnader för administration, upphandling och kontroll, och vi har inom skolan betydande problem med segregation och glädjebetyg.

Varför, o varför, är det så omöjligt att inse marknadskrafter inte självklart är de som är bäst på att tillvarata samhällsintressen?