Ylva Säfvelin: Varför byggs inte vindkraftverk utmed motorvägarna?

Sedan 2014 har svenska kommuner sagt nej till byggen av över 3000 vindkraftverk. Framför allt i södra Sverige, som i avsaknad av älvar skulle behöva andra förnybara energikällor. Men det sägs nej överallt – se på Söderhamns kommun, där lokala folkomröstningar nyligen sa nej till två vindkraftparker till havs.

Under 2021 stoppade landets kommuner hela 78 procent av de planerade vindkraftverken på land, enligt en rapport från Svensk vindenergi. En betydligt större andel än tidigare år.

Insikten om att vi står inför en klimatkris, där vår konsumtion av fossila energikällor har en avgörande betydelse, tycks alltså inte leda till att vi blir öppnare för att ha vindsnurror inpå knuten.

Det finns en anledning till att den tid vi lever i har döpts till antropocen – epoken när människans verksamhet påverkar jordens ekosystem och klimat.

Så det är klart att även vindkraftverk på något sätt kommer att påverka miljön omkring den, om än beskedligt jämfört med mycket annat som människor pysslar med. 

Vad vi än gör så påverkar det livet omkring oss. Våra bilar och tåg kör ihjäl insekter, våra utekatter dödar småfåglar, vattenkraften förändrar livsvillkoren för fiskarna, våra båtar och bryggor påverkar havsbotten, våra bosättningar och jordbruk tränger ut biotoper och de vilda djuren. Sverige, ett av Europas största länder, klarar inte av tanken på några hundra vargar; i Spanien finns över två tusen.

Så det är klart att även vindkraftverk på något sätt kommer att påverka miljön omkring dem, om än beskedligt jämfört med mycket annat som människor pysslar med. 

Vulgärpropaganda, där vindkraftsparker till havs framställs som att de sticker upp som gigantiska skyskrapor precis vid kustlinjen, fångar nog vad motståndet till syvende och sist handlar om: vi vill inte se eländet. 

Vi vill leva bekvämt omgivna av eldrivna prylar och i framtiden också köra elbilar och flyga elplan, men ju mindre vi ser av produktionen, desto bättre. Kärnkraftverk må vara potentiella säkerhetsrisker och sårbara eftersom mycket energi tillverkas på en plats, men det är åtminstone inte så många som bor inom synhåll.

Vulgärpropagandan åsido – vindkraftparker till havs kommer knappt, om ens, vara synliga från land – så finns det förstås tillfällen när man kan sympatisera med motståndet. Människan och mänsklig verksamhet breder ut sig och ibland kan det kännas som att områden där man varken ser eller hör spår av vår art är en bristvara, och något att värna.

Så visst kan även en vindkraftskramare känna sympati för protester mot vindkraftparker i avlägsna naturområden.

Ljudmiljön är redan förstörd och vägarna är inte vackra de heller – så det är inte som att det kan bli värre av en rad med vindkraftverk.

Nu är ju jag inte vindkraftsingenjör, långt därifrån, så kanske finns det en självklar anledning till varför detta är omöjligt. Men varför bygger man inte snurror utmed motorvägarna? Eller i utkanten av tätorter som genomkorsas av trafikleder? Alla de platserna kan väl inte ligga i vindskugga? 

Ljudmiljön är redan förstörd och vägarna är inte vackra de heller – så det är inte som att det kan bli värre av en rad med vindkraftverk. Dessutom finns det redan väg nästan hela vägen fram till byggena, så en del av den nödvändiga infrastrukturen är på plats.

Det är dessutom bättre när el produceras i närheten av konsumenten, eftersom delar av effekten försvinner under transporten. Det är framför allt i södra Sverige som det behövs ny el – och här finns motorvägar och tätorter så det står härliga till. 

Win-win, skulle jag säga. Men någon kan säkert berätta för mig varför detta är omöjligt.

Ylva Säfvelin är journalist på Aktuellt i Politiken