Ylva Säfvelin: Det går snabbare att riva ner än att bygga upp

Ganska ofta hör jag uppgivna sossar säga att det är lika bra att Socialdemokraterna inte har makten. Hellre högerstyre än att S får sitta och försöka föra politik med en högermajoritet i riksdagen, eller kompromissa sönder sig i vilken politisk församling det nu handlar om.
Jag förstår ju var de kommer ifrån, som det heter. Men jag känner sällan att jag kan hålla med.

Den svenska välfärden har fått många revor. Det synes mig som att många av dem har sitt ursprung i perioder av borgerligt styre.

Sönderprivatiseringen av skolan startade när regeringen Bildts reformer släppte in marknadsmekanismer.

Den svenska välfärden har fått många revor. Det synes mig som att många av dem har sitt ursprung i perioder av borgerligt styre.

Vi har brist på lägenheter som människor har råd att hyra eller köpa. En del av problemet är att borgerliga kommunstyren har sålt ut allmännyttans bostäder, vilket samtidigt bidragit till en omfördelning av förmögenhet till personer som tog chansen att köpa billigt och sedan kunde sälja dyrt. Bara under 1980-talet var det nästan tre procent av det befintliga allmännyttiga beståndet som såldes till privata hyresvärdar eller ombildades till bostadsrätter.

Skattekvoten har sänkts sedan 1990. I dag betalar vi skatt som på tidigt 1980-tal men har högre förväntningar än så på offentlig service, samtidigt som de som har välbetalda jobb får behålla mer pengar till privat konsumtion. 1991 till 1994 hade Sverige en borgerlig regering som sänkte skatterna – eller dränerade vår gemensamma kassa, om man hellre vill uttrycka det så.

När högerregeringar till exempel vidtar åtgärder som innebär att förmögenheter flyttas från offentligägt till privatägt går det inte att återställa på en S-ledd mandatperiod.

Den svenska välfärdsstaten byggdes upp under många decennier. Det har handlat om byggsubventioner för att höja bostadsstandarden (bland annat Per Albin-torp 1933 och miljonprogrammet 1965–1975), införande av sjukförsäkring (1955) och föräldraförsäkring (1974), utbyggnad av förskola (startade på 1970-talet) och så vidare.

Det är faktiskt sant att det går snabbare att riva ner än att bygga upp. När högerregeringar till exempel vidtar åtgärder som innebär att förmögenheter flyttas från offentligägt till privatägt går det inte att återställa på en S-ledd mandatperiod – att få majoritetsstöd för att återförstatliga till exempel alla apotek, skolor och vårdinrättningar är inte gjort i en handvändning. I synnerhet som väljarna har valt en höger/borgerligt dominerad riksdag de senaste decennierna.

Varje period av högerstyre innebär förändringar som på sikt gör stor, stor skillnad. Det är dystert att tänka sig att utvecklingen kanske kommer gå så långt att arbetet med att bygga en välfärdsstat behöver börja om från början den dag när tillräckligt många väljare inser att de faktiskt förlorar på högerpolitiken.

Ylva Säfvelin är reporter på Aktuellt i Politiken