Yasmine Bladelius: Regeringens budget är ett hot mot hela vårt samhälle
Mitt ideella engagemang har bidragit med erfarenheter jag aldrig annars skulle kunnat få. Det har gett mig klokskap, en känsla av gemenskap och en stor och djup förståelse för andra.
Jag har träffat personer från alla bakgrunder med sina egna värdefulla perspektiv och det som samlat oss har varit den gemensamma synen på att tillsammans göra samhället till en lite bättre plats.
Detta är varför civilsamhället behövs.
Civilsamhället är ryggraden i vårt demokratiska samhälle och stärker upp där offentlig sektor misslyckas.
För när regeringen kapar civilsamhällets statsbidrag blir barn- och ungdomsorganisationer mer beroende av osäker, alternativ finansiering.
Det är mot denna bakgrund som det smärtar när jag läser regeringens budgetproposition. I den blir det än tydligare att regeringen och Sverigedemokraterna genomför en bred attack mot civilsamhället och vår demokrati.
Förslag som att från och med 2026 dra tillbaka de 50 miljoner kronor som permanentades till barn- och ungdomsorganisationer och att kapa studieförbundens anslag med 500 miljoner kronor årligen är en tydlig fortsättning av den avveckling av civilsamhället vi tidigare sett med till exempel avskaffandet av statsbidraget till etniska organisationer. Det är naturligtvis en helt medveten strategi från regeringens och Sverigedemokraternas sida som slår hårt, inte minst mot alla barn- och ungdomsorganisationer.
För när regeringen kapar civilsamhällets statsbidrag blir barn- och ungdomsorganisationer mer beroende av osäker, alternativ finansiering. I värsta fall minskar eller upphör verksamheten helt för barn och unga.
Att dessa förslag från högerregeringen presenteras just nu, i en tid med hög inflation och ökande räntesatser som slår mot barnfamiljer hårdast, är mycket oroande.
Nu, kanske mer än någonsin, behövs barn- och ungdomsorganisationer. Liksom LSU, Sveriges barn- och ungdomsorganisationer, skriver i sin kommentar till statsbudgeten så bör inte bara statsbidraget till barn- och ungdomsorganisationer permanentas, utan även ökas.
Det är orimligt att tro att samma resultat och likartade verksamheter kan bedrivas om statsbidraget minskar samtidigt som de samhälleliga kostnaderna ökar. Det kommer att få konsekvenser. Och det är barnen som kommer att drabbas värst, även denna gång.
Om regeringen menar allvar med att bemöta det gängvåld vi ser i dag och främja integrationen måste de i stället satsa på barn- och ungdomsorganisationer som exempelvis Unga Örnar.
Gängvåldet är förödande för helt vårt samhälle och det är djupt rotat i ojämlikhet, tuffa socioekonomiska förhållanden och utanförskap.
Om regeringen menar allvar med att bemöta det gängvåld vi ser i dag och främja integrationen måste de i stället satsa på barn- och ungdomsorganisationer som exempelvis Unga Örnar.
För att då effektivt bekämpa det så måste man investera i förebyggande åtgärder.
Det innebär möjligheten för barn och unga att delta i meningsfulla alternativ till gängkriminalitet, såsom fritidsaktiviteter, folkbildning och tillgång till socialt stöd.
Regeringen måste sluta slå mot civilsamhället och mot landets barnorganisationer. I stället behöver de säkerställa att de får det stöd de behöver för att säkerställa en meningsfull fritid för barn och unga, och för att kunna etablera arenor för gemenskap i tider då vi behöver samlas och enas snarare än tvärtom.
Det är genom verksamheter såsom Unga Örnar som vi stärker vårt demokratiska samhälle, en stärkt gemenskap och en meningsfull fritid för alla barn och unga behövs nu mer än någonsin, inte minst som ett alternativ till den brottsliga banan.
Yasmine Bladelius är ordförande för Unga Örnar
