Vissa värderingar ska gälla alla i Sverige

I början av året pågick en desinformationskampanj där socialtjänsten anklagades för att kidnappa muslimska barn. Vid en närmre granskning av ett av fallen visade det sig att anledningen till omhändertagandet bland annat var att barnet blivit slagen av föräldern.

Även om desinformationskampanjen mot socialtjänsten var extrem och delvis drevs av islamister utanför Sverige är fenomenet inte nytt. Sedan tidigare har det funnits rykten i vissa invandrargrupper om att socialtjänsten tar barn utan skäl. Det kan säkert finnas berättigad kritik i vissa fall – kritik som man har all rätt att framföra i en demokrati. Men jag kan inte låta bli att tänka att det också grundar sig i en kulturkrock i synen på barn. Sverige var tidiga med att förbjuda barnaga och har länge sett barn som egna individer med egna rättigheter. I vissa andra länder och kulturer ser man på uppfostran som en familjeangelägenhet som staten inte ska lägga sig i.

Det här är bara ett exempel på en större problematik. Upploppen under påskhelgen där vissa tar till våld mot polisen visar också på en bristande respekt för yttrandefrihet och Sveriges demokratiska system. Det är viktigt att påpeka att de allra flesta i förorterna är laglydiga medborgare som vill leva sitt liv i lugn och ro. Men jag blir ändå genuint oroad över hur segregationen i kombination med desinformation i sociala medier leder till polarisering. Partiet Nyans splittringspolitik förstärker den oron.

Sverige var en gång ett av världens mest jämlika länder med stor sammanhållning där man möttes i skolan mellan sociala gränser och tittade på samma tv-program. Dessa gemensamma forum formade också gemensamma värderingar. Självklart har mångfald och digitalisering skapat ett bättre samhälle på många andra sätt. Men det skapar också utmaningar vi behöver vara ärliga med och hantera.

Socialdemokratin har en stolt historia. Vi drev på för kvinnlig rösträtt, utbyggnad av förskolan, föräldraförsäkringen och fri abort – viktiga jämställdhetsreformer som gjort Sverige till ett av världens mest jämställda länder. Sverige sticker ut i World Value Survey som ett av världens mest sekulära länder, med lägst andel som har en negativ syn på homosexuella och att bo granne med någon med annan etnicitet. Arbetarrörelsen har tillsammans med andra likasinnade fört en medveten kamp för att förändra den svenska kulturen – för jämställdhet och för människors lika värde

Detta till trots vill vissa inom vänstern förneka att det finns svenska värderingar och en svensk kultur. Men alla vi som har invandrarbakgrund vet att det finns en svensk kultur när vi kollat instagramflödet på midsommar, julafton eller sportlovet. Vi gör integrationen en björntjänst när vi förnekar det.

De svenska värderingarna måste omfatta alla – oavsett om man är född i Sverige eller är ny i Sverige. Därför är det viktigt med såväl en skola som främjar demokratiska värderingar som en samhällsorientering riktad till nyanlända som informerar om de värderingar som gäller i Sverige.

Det viktiga är inte heller vilka traditioner man firar eller vilken gud man tillber – utan att man respekterar vissa grundläggande värderingar.

Hur skiljer sig då detta mot SDs syn på ”svenska värderingar”? För det första har SD sedan de bildades aktivt motarbetat de värderingar vi är stolta över. SD grundades av en nazist, har motarbetat varje viktig jämställdhetsreform och hissar ner Pride-flaggan i kommuner där de styr. En annan skillnad är att SD förespråkar ”assimilering”. Det innebär i klarspråk att man ska lämna sin tidigare kultur och religion bakom sig. Idén att man helt måste göra sig av med tidigare kultur och religion är en falsk konflikt. Jag betraktar mig som svensk, grek och colombian på samma gång! Det viktiga är inte heller vilka traditioner man firar eller vilken gud man tillber – utan att man respekterar vissa grundläggande värderingar.

Det finns givetvis värderingar och kulturer i andra länder som Sverige skulle må bra av att influeras av – exempelvis att respektera äldre och en mer måttlig alkoholkultur. Det är inte heller så att jag förnekar att det finns personer med unkna värderingar här också, exempelvis konservativa kristna och högerextrema. Men de är färre jämfört med andra länder, inte minst tack vare arbetarrörelsens historisk kamp.

Avslutningsvis finns det de som kanske undrar varför man ska kalla det ”svenska” värderingar och inte bara ”goda” eller ”dåliga” värderingar. Man behöver inte dra in nationalitet i det men jag tycker inte heller det finns anledning att förneka att vissa värderingar delas av den svenska befolkningen i högre grad än i många andra länder. Det viktigaste är att vi gemensamt är överens om att vi måste försvara de värderingar vi är så stolta över, och att vi inte viker en tum på att det ska omfatta alla i Sverige oavsett vem man är eller kommer ifrån.

Pavlos Cavelier Bizas, ledamot i SSU:s förbundsstyrelse och kommunpolitiker (S) i Uppsala.