Vi måste göra mer för att skydda våra barn från gängkriminalitet
I augusti 2024 sköts en man till döds på en krog av en trettonårig pojke. Han och hans fjortonåriga vän flydde från platsen på en elsparkcykel och ringde senare polisen för att få skjuts tillbaka till det HVB-hem de rymt från tidigare under dagen. Det är en ofattbar tragedi – men tyvärr inte en isolerad händelse, skriver S-företrädare från fem större städer.
Barn ska växa upp med skola, fritidsaktiviteter och kompisar. Men för vissa barn i Sverige har det gått väldigt snett. Antalet barn inblandade i mordärenden i Sverige har ökat med 200 procent sedan 2023. Det är ett skrämmande tecken på hur djupt gängkriminaliteten har rotat sig i vårt samhälle. Det handlar om pojkar och flickor som rekryterats av kriminella nätverk för att begå våldsdåd. Detta är ett massivt samhällsmisslyckande och det är uppenbart att samhället hade behövt göra mer för att skydda dessa barn.
För det är just det de handlar om, att skydda våra barn. Sverige behöver politiska reformer för att kunna säkerställa att inget barn blir offer för ett våldsdåd, att inget barn blir rekryterat av ett kriminellt gäng och att inget barn utför våldsdåd.
Det är uppenbart att de förebyggande insatser som vi har i dag inte är tillräckliga.
Det är uppenbart att de förebyggande insatser som vi har i dag inte är tillräckliga. Sverige behöver ett helt nytt angreppsätt med tidigare, längre och tvingande åtgärder. Inga föräldrar vill se sina barn begå grova våldsbrott eller läggas till statistiken över gängrelaterade dödsfall.
Redan vid barnavårdscentralen (BVC) måste samhället identifiera familjer i riskzon och erbjuda det stöd som behövs: arbete, bostad och trygga uppväxtvillkor. Detta stöd måste sedan finnas med under hela uppväxten i form av ett robust och väl finansierat uppsökande riskfamiljsprogram.
Ja, det kommer att kosta. Men det kostar betydligt mer än att förlora fler barn till kriminalitet. Vi måste se till att utgifterna för barnhälsovården, socialtjänsten, fritidsaktiviteterna, för- och grundskolan är det vi betalar för att undvika kostnaderna för traumavården, sjukskrivningar, förstörd egendom och fler högsäkerhetsfängelser – men framför allt för att rädda fler liv.
Då måste vi göra allra mest för de som står närmast att falla dit. De senaste åren har vi sett hur de gängkriminella satt i system att rekrytera sina utförare från privata HVB-hem. Barn som behövt hjälp och stöd har istället dragits djupare in i kriminalitet och missbruk.
Det är ett svek mot barnen. Ett svek mot samhället. Socialdemokraterna har sedan lång tid krävt att dessa HVB-hem ska stängas, men regeringen har inte vågat ta konflikten med välfärdsbolagens vinster.
Socialdemokraterna har sedan lång tid krävt att dessa HVB-hem ska stängas, men regeringen har inte vågat ta konflikten med välfärdsbolagens vinster.
Därutöver måste fler åtgärder vidtas för att se till att färre överhuvudtaget behöver placeras. Då handlar det om att säkerställa att barnet går i skolan, deltar i fritidsaktiviteter och kommer hem på eftermiddagarna. För ungdomar som är på väg in i den kriminella miljön bör detta kunna ske genom så kallad punktmarkering, antingen med följeslagare eller elektronisk övervakning, så kallad fotboja. Reformen låter hård men ska inte ses som ett straff. Det handlar om ett skydd, ytterst om att rädda liv.
Gängvåldet kan inte lösas enbart med fler poliser och hårdare straff. Så länge barn finns att rekrytera kommer nätverken att fortsätta. Ska vi komma åt problemet måste vi ta nyrekryteringen på allvar. Det handlar om att bygga ett samhälle med starkare skola, ett aktivt civilsamhälle, minskade klyftor och ökad jämlikhet.
Men när det brister – då måste samhället våga agera med kraft. Tidigt. Tydligt. Och kompromisslöst. Våra barn förtjänar inget mindre.
Teresa Carvalho (S), rättspolitisk talesperson
Fredrik Lundh Sammeli (S), socialpolitisk talesperson
Erik Pelling (S), kommunstyrelsens ordförande, Uppsala
Kristina Edlund (S), kommunstyrelsens ordförande, Linköping
Boel Godner (S), kommunstyrelsens ordförande, Södertälje