Vi måste fråga oss vilket Sverige vi vill ha

Genom Tidöavtalet har SD lyckats få ett betydande inflytande över regeringens politik. Det är en seger för SD, men en förlust för den svenska demokratin. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet

Politik som rör invandring, rättsväsende och kultur har fått en skarpare ton, och retoriken har blivit mer polariserad. Det är hög tid att fråga oss själva vart vi är på väg, skriver Lars Olofsson från Öckerö arbetarkommun.

Den nuvarande svenska regeringen har genom Tidöavtalet omfamnat en betydande del av Sverigedemokraternas politik. Detta har lett till en normalisering av idéer som för inte så länge sedan var tabubelagda för de traditionella regeringspartierna. De tidigare ljusblå och något mörkblå partierna skiftar alltmer i olika nyanser av brunt.

Frågan som vi måste ställa oss är vart är vi på väg?

Regeringsmakten och ministerposter verkar vara det enda som lockar de partier som tidigare höll en strikt linje mot samarbete med Sverigedemokraterna. 

Nu har vi sett Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna acceptera och implementera politik som ligger nära den som SD förespråkar.

Detta innebär en radikal förändring i svensk politik och ett avsteg från de värderingar som en gång definierade dessa partier.

Genom att ingå i detta samarbete legitimerar regeringspartierna idéer och politiska förslag som tidigare ansågs vara extrema.

Genom att ge plats åt Sverigedemokraternas politik i regeringen, riskerar man att förändra Sveriges politiska landskap på ett sätt som kan bli mycket svårt att återställa.

Politik som rör invandring, rättsväsende och kultur har fått en skarpare ton, och retoriken har blivit mer polariserad. Detta skifte innebär att idéer som tidigare var marginaliserade nu får ett större utrymme i det politiska samtalet och påverkar den allmänna opinionen.

SDs strategi har alltid varit att påverka och förändra den politiska agendan i Sverige.

Genom Tidöavtalet har de lyckats få ett betydande inflytande över regeringens politik. Det är en seger för dem, men en förlust för den svenska demokratin, eftersom det riskerar att försvaga den mångfald och tolerans som är grundpelare i vårt samhälle.

Det är inte bara en fråga om nuvarande politiska vinster, utan om de långsiktiga konsekvenserna av detta samarbete. Genom att ge plats åt Sverigedemokraternas politik i regeringen, riskerar man att förändra Sveriges politiska landskap på ett sätt som kan bli mycket svårt att återställa. 

Detta kan leda till en samhällsutveckling där intolerans och exkludering får en allt starkare ställning.

Vi måste ställa oss frågan: Vad är det för Sverige vi vill ha? Är det ett land där makten är viktigare än principerna, där extremism får ett fotfäste, och där vi riskerar att förlora den mångfald som berikat vårt samhälle? Det är dags att ta ställning och kräva en politik som bygger på respekt, inkludering och långsiktiga lösningar för hela samhället.

Det är dags att säga nej till de bruna nyanserna och ja till en politik som värnar om alla människors lika värde och rättigheter. Vi måste stå upp för de värderingar som har byggt vårt land starkt och enat, och inte låta oss förföras av kortsiktiga politiska vinster. Det är dags att vakna upp ur förtrollningen och se vart vi är på väg innan det är för sent.

Tidövarv komma Tidövarv försvinna?

Lars Olofsson
medlem i Öckerö arbetarkommun