Vi behöver ett välfärdslyft mot psykisk ohälsa
Är Socialdemokraterna ett parti som är modigt nog att säga och göra det som krävs för ett stort Välfärdslyft, en barnanpassad skola, socialförsäkringar som går att lita på och en arbetsmiljölagstiftning som inte går att vifta bort? Det frågar sig tre socialdemokratiska riksdagsledamöter.
Sverige är ett av världens rikaste och mest jämlika länder. Trots det mår vi sämre än på länge. Enligt Socialstyrelsen har psykisk ohälsa hos barn i åldern 10–17 år ökat med över 100 procent på tio år. För unga vuxna är ökningen närmare 70 procent och i den vuxna befolkningen är det den vanligaste sjukskrivningsorsaken. Utifrån våra uppdrag i tre av riksdagens utskott har vi under förra året genomfört rundabordssamtal med 25 forskare, myndighetsföreträdare, författare, utredare, arbetsgivare, fackliga representanter och intresseorganisationer för att höra vad som krävs för ett hållbart arbetsliv och en bättre psykisk hälsa.
Dagens skola är inte anpassad för barn utan skapar tvärtom psykisk ohälsa.
Det mest slående är att alla inbjudna experter, oavsett roll eller organisationsbakgrund, har varit helt överens om vad den psykiska ohälsan beror på och hur den kan motverkas. De ställer motfrågan varför politiken inte genomför det som de har påtalat i flera år?
Orsakerna kan grovt delas in i tre grupper:
Dagens skola är inte anpassad för barn utan skapar tvärtom psykisk ohälsa. Hälften av eleverna med NPF-diagnoser klarar inte skolan som den ser ut i dag. De och andra blir i stället sjuka av orimliga kunskapskrav, att få underkänt trots att de kämpar och en känsla av att inte duga.
Elevhälsan är allt för anorektisk, det saknas övre gräns för hur många elever kuratorer och skolsköterskor ska hinna med att hjälpa. Forskning visar att inte lyckas i skolan har hög påverkan på den psykiska hälsan ända upp i 50-årsåldern. Skolan spelar en större roll än socioekonomiska faktorer och påverkar risken för psykisk ohälsa genom medelåldern.
Om skolan var barnanpassad, alltså utgick ifrån vad barn behöver för att utvecklas och må bra, skulle den psykiska hälsan vara mycket bättre. Om pedagogerna hann med att se alla elever skulle kunskaperna och den psykiska hälsan vara mycket bättre. Om elevhälsan var bemannad även för förebyggande och uppsökande arbete skulle psykisk ohälsa kunna undvikas.
Det är smärtsamt tydligt att kvinnodominerade arbetsplatser får agera buffert för offentlig sektor i kristider och att det på sikt påverkar den psykisk hälsan. De stora neddragningarna som gjordes i välfärden under 1990-talet har inte återställts, varför många yrkesgrupper inte har möjlighet att utföra sitt uppdrag på ett tillfredställande sätt.
Ständigt underbemannade organisationer med dåliga arbetsvillkor, för stora barngrupper och minutstyrda scheman leder till låg attraktivitet och ohälsa. Chefer i offentlig sektor har för många medarbetare för att hinna vara ledare och jobba med friskfaktorer.
När det mesta ständigt är på bristningsgränsen orkar medarbetare inte arbeta heltid, orkar inte jobba kvar till pension och allt för många sjukskrivs för psykiska och/eller fysiska besvär. Det är en av anledningarna till dagens kompetensbrist inom välfärdsyrkena.
Arbetsgivares åtgärder mot ohälsa kommer ofta för sent. Offentlig sektor är sämst på att anlita företagshälsovård – ofta först när det är dags att köpa ut en långtidssjuk medarbetare. Utöver detta så lämnar vårt nuvarande sjukförsäkringssystem mycket övrigt att önska.
Människor blir inte friskare av att göras fattiga. För att skapa ett hållbart arbetsliv behöver vi ett rejält Välfärdslyft plus ekonomiska incitament för att tvinga fram förebyggande insatser hos arbetsgivare.
Utmaningarna gällande jämställdhet i arbetslivet kvarstår. Kvinnors hälsa drabbas i större utsträckning än män, vilket är en direkt följd av ojämlika arbetsvillkor, ojämn arbetsbelastning och en brist på stöd och resurser. Sjukfrånvaron är högre bland kvinnor än män. Sjukfrånvaron är högre bland arbetare än tjänstemän. Kvinnor är överrepresenterade i yrken med höga krav och med lågt inflytande över arbetstider och hur arbetet ska utföras. Det innebär ökade hälsorisker.
Att inte orka jobba heltid har inte bara negativa konsekvenser för lönen utan även på kommande pension. Sju av tio föräldrapenningdagar tas ut av kvinnor. Sex av tio tillfälliga föräldrapenningdagar tas ut av kvinnor. 15 år efter första barnets födelse har inkomstgapet mellan könen i genomsnitt ökat med 35 procentenheter. Åtgärder för ett jämnare uttag av föräldrapenning behövs därför.
Sverige behöver ett stort Välfärdslyft, en barnanpassad skola, socialförsäkringar som går att lita på och en arbetsmiljölagstiftning som inte går att vifta bort. Det går att göra och skulle få snabb effekt.
Vi har skarpa förslag byggda på forskning och evidens. Är vårt parti modigt nog att säga och göra det som krävs?
Åsa Eriksson (S)
socialförsäkringsutskottet
Jessica Rodén (S)
socialförsäkringsutskottet
Johanna Haraldsson (S)
arbetsmarknadsutskottet
