”Vi behöver ett folkhem 2.0”
Har senaste tiden läst, hört och sett i media kritik mot psykiatrireformen på mitten av 90-talet. Under samma tidsperiod genomfördes en rad reformer inom vård, omsorg och skola med vad som tycktes total politisk acceptans. Samtidigt förskingrades folkhemmets kapital i post-och telegrafverk, järnväg och apotek. Kapitalmarknaden släpptes fri, allmänna verksamheter bolagiserades och medborgarens inflytande blev kundens valfrihet. Allt detta skylldes på 80-talets inflation och räntesmockor, bank – och fastighetskris och yuppiekultur. Ekonomi, marknad och tillväxt blev prioriterade mål, som i budget efter budget sattes framför folkhem och välfärd.
Bildt, Carlsson och Persson var ansvariga för tidens politik. Det verkade inte finnas någon kompetens eller vilja för konsekvensanalys. Alla kanske ville väl, trodde att det skulle ordna sig till det bästa. Men i dag skulle nog Per-Albin och Tage vända sej i graven, om de fått ta del av vad som hänt med folkhemmet och välfärden. Det gäller säkert också Jarl Hjalmarsson, Gunnar Hedlund och Gunnar Helén. Jag tror alla då var överens om att ge så mycket som möjligt av välfärden i folkhemmet till hela folket. Det sociala ansvaret verkade totalt.
Och nu ska Magdalena Andersson bygga en ny S-profil. Meningen är säkert inte att samlas på Harpsund och putsa på partiprogrammet.
De senaste decennierna har kritik och missnöje över olika områden gått i vågor. Basala verksamheter som vård, skola och omsorg har ofta stått i fokus. Ansvarsfördelning mellan stat, region och kommun har aktualiserats, senast under pandemin. Revirbevakare och en alltmer inflytelserik, resurskrävande och omfångsrik konsultbransch, byråkrati och administration blir alltmer hämmande i ett nödvändigt förändringsarbete. Nya Karolinska ger som exempel dåliga vibbar i alla avseenden.
Läs alla folkhemstal, Magdalena Andersson, ta till dig positiv och konstruktiv kritik och bygg upp ett folkhem med välfärd 2.0, uppdaterat efter dagens förutsättningar, behov, problem och möjligheter. Vi vet att flertalet vill ha det så. Låt därför inte bara dina egna partimedlemmar vara med i samtalen. Det är samtalen kring köksbordet och i studiecirkeln vi helt tappat bort i dag. Din popularitet som partiledare har nått höjder som i gamla tider. Jag tror att det bland annat beror på att du inte ägnar dig åt populism och konflikter utan sträcker ut handen till samtal. Det uppskattas av folk i alla läger. Man är trött på allt meningslöst käbbel. Min vision är att alla de röstlösa, de psykiskt sjuka, funktionsnedsatta, hemlösa, utsatta barn och kvinnor, gamla, ja alla de vars röst aldrig hörs eller lyssnas till, ska få en röst de aldrig har haft. Samhället måste äntligen ta sitt ansvar att bygga ett tryggt folkhem åt alla.
Detta är inte partipolitik, det är en svensk traditionell politik för humanitet och mänskliga rättigheter.
Alf Hjertström
Sosse, 90 år