Veronica Palm: Jag skulle uppskatta rakryggad ärlighet

Ebba Busch Thors feminism är ingen ny feminism. Det är gammal mörkblå politik som vill konservera rådande maktordningar, skriver Veronica Palm.

Börjar du också tröttna på att dumheten skymmer sanningen? Det är så himla svårt att få något vettigt gjort när premissen för varje debatt förvrängs och helt ovidkommande dumheter kastas in. Allt för mycket kraft och tid måste läggas på att argumentera mot dumhet och allt för lite blir kvar för att lösa reella problem.

Som i veckan när Ebba Busch Thor åter igen var ute och vevade om ”ny feminism”. Vid första anblicken kan hennes besatthet av menskonst och genuspedagoger verka obegriplig. Men det finns en logik. När någon öser in låtsatskonflikter och ibland ren dumhet i en offentlig debatt så grumlas sikten. Den riktiga agendan döljs i bombastiska angrepp och samtalet riskerar att stanna vid meningslöst pajkastande av fördomar om den andre.

Innan vi går vidare vill jag göra klart att jag tycker att konsten ska vara fri och är helt övertygad om att pedagoger som får en extra skolning i att se barn som barn oavsett kön, är enormt viktigt för förskolan. Men det är inte där den feministiska stridslinjen står. Striden måste ta utgångspunkt i effekterna av ett skevt maktsystem, i hur patriarkatet begränsar vanliga kvinnor varje dag.

”…själv är hon ju tveklöst elit om än inte feminist…”

Efter att ha raljerat över normkritiska barnböcker och något hon kallar elitfeminister (själv är hon ju tveklöst elit om än inte feminist) beskriver Ebba Busch Thor kvinnors alarmerande ohälsotal och att sjuklig stress är det vanligaste skälet för kvinnors sjukskrivning. Lösningarna hon avslutar utspelet med är att helt rulla tillbaka de senaste decenniernas jämställdhetsreformer i föräldraförsäkringen.

Låter det som en tankevurpa? Jo, men hon bygger en logik. Först hånar hon feminismen, grumlar till målet med ovidkommande låtsaskonflikter och gör klart att hon inte ser någon form av makt baserat på kön och social fostran. Det är enligt henne alltså bara en olycklig slump att kvinnor har lägre löner, mindre makt och sämre arbetsvillkor.

Sedan pekar hon ändå på att kvinnor drabbas av stress och sjukskrivning, men eftersom hon inte ser någon ojämställdhet anser hon att det beror på att staten tvingar kvinnor att jobba i stället för att vara inlåsta hemma under hela småbarnstiden. Hon ger sken av att kvinnor skulle vara en viss typ av människor som är skapta för hemarbete (med den följden att de får mindre frihet, sämre förankring på arbetsmarknaden, mindre egna pengar och så småningom sämre pension). Med hennes resonemang blir den logiska slutsatsen att ge kvinnor ”friheten att välja” att inte jobba.

”Det är ingen ny feminism. Det är gammal mörkblå politik som vill konservera rådande maktordningar.”

Det är ingen ny feminism. Det är gammal mörkblå politik som vill konservera rådande maktordningar. Det är helt okej att tycka så, att kvinnor är mindre värda än män och att flickor ska ha sämre förutsättningar än pojkar. Men jag skulle uppskatta lite rakryggad ärlighet i debatten.

Hånande dumhet bemödar jag mig inte med att bemöta. Men varje dag i veckan är jag redo att ta strid för att vi behöver mer, inte mindre, feminism. Och för att delad föräldraledighet är ett av de skarpaste verktygen att bryta könsmaktsordningen. Det skulle öka kvinnors frihet, ge män rätten att vara föräldrar på lika villkor och ge barnet flera djupa och trygga relationer. Alla, utom patriarkatet, är vinnare på mer feminism och delad föräldraledighet.

Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot