Veronica Palm: Det är sorgligt att se Moderaternas förfall

Det var ett räddhågset och lätt desperat parti som samlades till stämma i Västerås i helgen. Inför öppen ridå fick vi steg för steg följa Moderaternas radikalisering. Partiledningen valde att släppa alla förtöjningar och avstod från att hålla emot även de mest stolliga förslag när ungdomsförbundet gjorde sig till fanbärare av den politik som skulle utformas. Stämman blev en uppvisning av ”svansen viftar på hunden”-beteende.

Jag har tidigare kritiserat Moderaternas stämmor för att de är så när konvent en kan komma i svensk politik. En partisamling bara i syfte att visa upp sig, där den interna demokratiska processen är tillbakatryckt och kommunikatörer i stället fått regissera hela övningen. Så var det inte i helgen. Men den mörka sörja som sipprar upp till ytan när Moderaternas partistrateger släpper greppet är ingen vacker syn. I en rasande takt rör de sig bort från regeringsduglighet, i riktning mot klassisk högerpopulism.

Dagen innan stämman publicerade ungdomsförbundets ordförande tillsammans med en rad lokala företrädare sina politiska krav på DN-debatt. Det var något av det mest moralkonservativa som skrivits av företrädare för ett svenskt demokratiskt parti i modern tid. Hela ingången andades klasshat och förslagen var en räcka av hårdare, hårdare och ännu hårdare tag mot fattigt folk. Som om sänkt riksnorm i försörjningsstödet (som de bland annat föreslog) skulle lyfta människor ur fattigdom.

Väl på plats i Västerås smattrade förslag sprungna ur samma människo- och samhällssyn fram. Jag tror inte för en sekund på att en artikel i en morgontidning kan styra ett stort partis stämma och partiledning. Artikeln ska nog snarare ses som en genomarbetad introduktion till en politik som var förankrad. Moderaterna lät popcornmaskinen kasta ut mer eller mindre genomtänkta förslag i hopp om att vända opinionen. Det var hårdare straff, mer kärnkraft, sänkt ålder för straffmyndighet, utreda slöjförbud, avskaffa alkoholmonopolet, begränsa public service, utvisa fler och så vidare. Allt på bekostnad av den liberalism de pressar undan allt mer hårdhänt för att blidka sina mörkblå strömningar.

”Precis som en efterhängsen flört som vägrar fatta vinken gör de om sig, tar bort alla nyanser till ljusblått, i hopp om att kanske ändå få en chans.”

Precis som en efterhängsen flört som vägrar fatta vinken gör de om sig, tar bort alla nyanser till ljusblått, i hopp om att kanske ändå få en chans. Men ju mer de åmar sig desto mer desperata framstår de. Det blir pinsamt tydligt för väljarna att de ändå bara är kopior. Det finns ett annat parti som är originalet till den politik Moderaterna anammar i sin radikalisering.

Visst skulle jag kunna sitta och gotta mig, men det är faktiskt sorgligt att se Moderaternas förfall för den som tror på demokrati. Dessutom blir inte Socialdemokraterna automatiskt bättre av att Moderaterna blir sämre.

För att återvinna människors förtroende krävs mer socialdemokrati i det socialdemokratiska partiet. Mer av det som är partiets styrka, att finna strukturella och generella lösningar för framtiden, alltså motsatsen till moderatstämmans skådespel. Det är hög tid för socialdemokratin att sluta simma runt i den ankdamm där tiggeriförbud och begränsad invandring anses vara centrala politiska frågor och i stället fokusera på politik som gör skillnad – på välfärd, arbete jämlikhet och en hållbar framtid.

Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot