Välfärden ska styras mer av tillit
Med New Public Management byggdes misstro in i offentlig sektor. Nu ska tilliten till de anställdas kompetens i stället bli styrande. Laura Hartman, ordförande i Tillitsdelegationen, berättar vad det innebär.
Laura Hartman är nationalekonom utbildad vid Uppsala universitet. I juni 2016 utsåg civilminister Ardalan Shekarabi henne till att leda Tillitsdelegationen som ska se till att styrningen av välfärdssektorn lutar sig mer mot tilliten till de anställdas kunnande.
– Fokus ligger på hur vi kan skapa bättre värde och kvalitet för medborgarna genom att bättre ta tillvara förmågan och kompetensen som finns hos medarbetarna, säger Laura Hartman från åttonde våningen i en av regeringskansliets lokaler vid Karlaplan i Stockholm.
Hur ser det ut i dag?
– Styrningen och ledningen i dag har på många håll blivit så detaljerad med tunga uppföljnings- och dokumentationskrav att i mötet med patienten eller brukaren känner man att man inte har tid eller att man styrs till att göra saker som inte svarar till syftet med själva uppdraget.
En känsla av minskad motivation, i värsta fall cynism, och frustration gör att man i förlängningen kanske lämnar sitt yrke. Det blir svårt att rekrytera och att behålla utbildad och kompetent personal.
Varför har det blivit så här?
– Det har sin grund i de förändringar man började med i slutet av 80-talet och början av 90-talet. De var ett svar på ineffektivitet och på att medborgaren inte kunde göra sin röst hörd. Det fanns också en kritik mot en professionell elit som gjorde lite som de tyckte. Man införde något man kallade mål- och resultatstyrning.
Det är i svallvågorna av den reformen vi nu ser en sjukvård i kris. Man fick på ett sätt mer frihet, men samtidigt förväntades resultatuppföljning. En god tanke, men som kom att kombineras med hur man ser på produktion i den privata sektorn. Konsekvensen blev kvantifierbara resultat i varje enhet, uppifrån och ner i hela organisationen.
– För medborgare eller brukare som har mer komplexa behov där man kanske behöver hjälp både från socialtjänsten, arbetsmarknadsförvaltningen, skolan, psykiatrin och Försäkringskassan gör en resurseffektiv styrning i respektive organisation att man kan falla mellan, säger Laura Hartman.
Utvecklingen är generell, det ser inte bara ut så här i Sverige. Men det finns forskning som visar att managementidealen när det gäller att styra organisationer har gått ovanligt långt i Sverige.
– Det kanske har med vår effektivitet att göra. Man ska komma ihåg att inom organisationerna finns en hög grad av resurseffektivitet, men när man vänder på det och tittar från brukarens håll och granskar flödeseffektiviteten är den inte nödvändigtvis alls lika bra, säger Laura Hartman.
Född och uppvuxen i Helsingfors kom Laura Hartman till Sverige för 20 år sedan. Det är vid universitetet i Uppsala som hon doktorerat i nationalekonomi. Men hon har kvar släkt i Finland och har en inblick i hur den offentliga sektorn ser ut där. I Finland pågår ett omfattande reformarbete både inom hälso- och sjukvård och inom den sociala omsorgen där man vill öppna för privata aktörer så som man gjorde i Sverige för 20 till 30 år sedan.
– Jag har varit inblandad som rådgivare till social- och hälsovårds- och till finansministeriet och har försökt lyfta att de kan dra lärdomar från de svenska erfarenheterna och inte bygga in detaljerad toppstyrning. Att involvera medarbetarna i utformningen av systemet är också viktigt.
Det är centralt att brukarens behov står mycker mer i centrum när man pratar om tillitsbaserad välfärd. Men detta ska också kopplas ihop med forskningen, något som många gånger saknats i tidigare reformer. Tillitsdelegationen har knutit ett antal forskare och rådgivare till sig. Det pågår också en mängd försöksverksamheter runt om i landet i kommuner, landsting och i statliga tillsynsmyndigheter. Ett sextiotal svarade på en intresseanmälan och sedan har delegationen valt ut några verksamheter där inriktningen är tillitsbaserad.
– Jag vill betona att det inte handlar om att ta fram en styrmodell som ska implementeras överallt, utan det här är ett förhållningssätt, en riktning, som ska in i befintlig styrning och verksamhet. Vi måste bygga tillit i styrkedjan och vi måste lätta på en onödig administration, säger Laura Hartman.
Den nödvändiga kontrollen ska självklart vara kvar. Det måste gå att se var skattepengar går, men kontrollen ska vara ett stöd i stället för som i dag något som många gånger försvårar. I dag finns det ett antal myter kring den tillitsbaserade styrningen. En är att det skulle handla om något slags fritt valt arbete.
– Så är det självklart inte. Allt arbete ska bidra till det övergripande syftet. Man ska ha en djup förståelse för vad uppdraget handlar om. Det ska styra, snarare än ett antal prestationer. Det innebär antagligen en ganska stark och klok ledning för att skapa den förståelsen, konstaterar hon.
Därmed blir chefernas arbete annorlunda. Hen ska inte längre vara den allvetande som ska tala om hur allt ska göras, utan snarare en ”hinderröjare”. Vilka hinder finns som gör att medarbetarna inte fullt ut kan utnyttja sin kompetens i arbetet med medborgaren?
Den andra myten är att man skulle sluta mäta för att det är så betungande att samla in uppgifter, det tar tid och handlar bara om kontroll.
– Nej, vi kommer inte att sluta mäta. Då skulle de inte valt en effektutvärderingsnörd som jag, som ägnat hela livet åt att mäta effekter i offentlig sektor, till det här uppdraget. Inte minst inom den sociala omsorgen har vi fortfarande alldeles för lite evidens om vilka insatser som ger effekt, säger Laura Hartman och menar att även här kan medarbetarna komma in.
– Upplevelsen i dag är att det är någon ”där uppe” som begär uppgifter som inte säger något om huruvida man gör ett bra jobb eller inte. Då skulle motfrågan kunna vara: Vad behöver ni för uppgifter för att veta att ni gör ett bra jobb och för att utvecklas till att bli ännu bättre? Och så behövs mer ordentlig effektutvärdering!
Om Tillitsdelegationens ena ben är att läsa på, tänka, följa försöksverksamheterna och analysera, vilket ska resultera i det slutbetänkande som kommer till sommaren 2018, är det andra benet främjandet.
– Så mycket som möjligt ska hända under utredningstiden. Vi ska vara något slags motor. Vi har inte alla svaren än, men genom att ställa frågor kan vi stimulera fram ett samtal och därigenom bidra till utvecklingen i verksamheterna.
Nyligen var man på besök i Helsingborg och träffade socialtjänsten, arbetsmarknadsförvaltningen och förlossningsvården.
– Det här är informella besök där vi ställer många frågor. Vi bjuder på våra egna tankar och det blir en diskussion. Vi använder oss av de erfarenheter vi får, men det finns inget färdigt frågeformulär. Vi kan verkligen känna att det finns en törst att diskutera de här frågorna, säger Laura Hartman.
Fotnot: Flödeseffektivitet är motsatsen till resurseffektivitet och är summan av värdeskapande aktiviteter i relation till genomloppstiden. I en flödeseffektiv organisation ser man till att det finns utrymme för ledig kapacitet för att ha flexibla resurser.
Laura Hartman
Ålder: Fyller
44 i år.
Bor: Uppsala.
Familj: En dotter på 13 och en son på 11 samt en särbo med två söner.
Aktuell: Ordförande i Tillitsdelegationen.
Bakgrund: Har bland annat varit forskningschef på SNS och analysdirektör på Försäkringskassan. Första jobbet var på finska socialministeriet där mamman jobbade, då var Laura Hartman 15 år.
Fakta
Tillitsdelegationen är en statlig kommitté utsedd av regeringen, av civilminister Ardalan
Shekarabi, och det övergripande syftet är att främja en mer tillitsbaserad styrning av välfärdssektorn. Det är en del av regeringens tillitsreform där man vill åstadkomma en mer tillitsbaserad styrning av hela den offentliga sektorn.
Tillitsdelegationens fokus ligger på välfärdssektorn; vård, skola, omsorg och man tittar på den samlade styrningen och ledningen från både staten med regeringen och riksdagen, kommuner och landsting. Redan 16 juni i år kommer ett delbetänkande från Tillitsdelegationen om ersättningsmodeller. Slutbetänkandet kommer juni 2018.
Här hittar du Tillitsdelegation