Vad händer med vårt fredsarbete?
Om vi går med i militäralliansen Nato så kan inte vi kämpa för fred med någon sorts heder. Foto: Gerd Altmann.
En svensk anslutning till Nato försvårar det arbete för fred och nedrustning som Sverige bidragit till i många decennier.
Sverige har haft fred sedan Karl XIV Johan år 1812 slog fast den politik som i huvudsak är den princip som har gällt till dagens dato. År 1834 formulerades ett berömt memorandum om neutralitetspolitiken – fredssträvan och stor försiktighet med försvarsutgifterna. Denna ansträngning till neutralitet och fred har i princip följt oss till dagens politik.
Många insatser för fred har gjorts. Under mellankrigstiden fick Hjalmar Branting och Nathan Söderblom Nobels fredspris. Dag Hammarskjöld fick Nobels fredspris postumt 1961.
Andra som bör nämnas är biståndsminister Ulla Lindström som bland annat förfäktade enprocentmålet, Alva Myrdal som på 1960 talet fick uppdrag att formulera ”ett stort uttalande i nedrustningsfrågan” som skulle framföras i FN. Inga Thorsson fortsatte hennes arbete i nedrustningsfrågor och efter henne Maj-Britt Theorin. Olof Palme med flera föreslog en kärnvapenfri zon i Europa.
Anna Lindh tog initiativ 2003 att upprätta en internationell kommission om massförstörelsevapen, WMDC, med Hans Blix som ordförande. På grund av det massiva våldet i Rwanda och Kosovo (Nato bombade Serbien utan FN-mandat) författades av Sveriges regering ett handlingsprogram för konfliktförebyggande verksamhet, Ds 1999:24. På senare år har vi den feministiska utrikespolitiken, lanserad av Margot Wallström.
Ska vi slänga ut detta?
Nu står vi med en realitet att vi kanske ska gå med i en militärallians med en kärnvapendoktrin!
Sveriges ansträngning för fred har haft sina bakslag, som när man ingick i ISAF (Afghanistan) och OUP (Libyen). Sverige har under decennier anpassat sitt försvar med Natos, vilket bland annat gjort att vi inte skrev under FNs konvention om kärnvapenförbud.
Det rättsvidriga ryska angreppet mot Ukraina (lika rättsvidrigt som det mot Irak) gjorde att Nato-lobbyisterna fick luft under sina vingar. Nu står vi med en realitet att vi kanske ska gå med i en militärallians med en kärnvapendoktrin! Om vi går med i militäralliansen så kan inte vi kämpa för fred med någon sorts heder. Vi har tagit ställning.
Nato som organisation är polariserande och militärisk och Sverige ska inte medverka till att öka motsättningarna i världen. Den svenska vägen måste gå genom Förenta nationerna, FN.
Nej till Nato!
Thomas Larsson, socialdemokrat i Finspång
