Ulrika Lorentzi: Vård är inte en handelsvara utan en rättighet

Om vård ses som en handelsvara, är det då möjligt att stoppa privata sjukvårdsförsäkringar? Den frågan kom upp på ett förberedande möte inför Svenska Läkaresällskapets Almedalsseminarium om privata sjukvårdsförsäkringar. Den frågan pekar på att något har gått snett i hur vi uppfattar välfärden.

I min bokhylla står boktitlar om när vården och skolan ”blev en marknad”. Det är slagkraftigt, men jag är rädd att det leder tanken fel. Välfärden har inte blivit en marknad. Så länge den är offentligt finansierad kan den möjligen vara en kvasimarknad. Själva grundelementet i en marknad, att en köpare och säljare möts och utbyter en handelsvara mot betalning, saknas. Det är inte den som får del av välfärden som betalar, utan vi tillsammans via skatten. Välfärden fördelas efter behov, inte betalningsförmåga.

Ett bättre sätt att beskriva utvecklingen är att välfärden har marknadiserats. Forskaren Jesper Meijling skriver, i sin avhandling ”Marknadisering, en idé och dess former inom sjukvård och järnväg 1970-2000”, att marknadisering är ett bra ord för att beskriva ”marknad som norm i praktiken: att bearbeta och förändra ett objekt eller en situation till något mer marknadslikt än den var förut.”

Det är både oroande och hoppfullt att marknadiseringen är en pågående process som gör något mer likt en marknad. Oroande för att välfärden kommer bli ännu mer marknadiserad, om vi inte lyckas vända utvecklingen. Prislappar har byggts in och verksamheter splittrats upp i mindre ”handelsvaror”, vilket öppnar upp för en utveckling mot en marknad där den som tar del av välfärden betalar själv.

Att bygga vidare på det som gjort vår välfärd bra handlar inte om att nostalgiskt blicka bakåt.

Hoppfullt för att det inte stämmer att välfärden oåterkalleligen har blivit en marknad. Marknadiseringen pågår men det finns en tröghet och ett motstånd i den tidigare organisationen.

I LOs nuvarande verksamhetsmål ingår delmålet att ”steg mot en avmarknadiserad välfärd har tagits”. Min och mina kollegors uppgift är alltså att bidra till att göra välfärden mindre lik en marknad. Men vad ska den bli i stället?

För att vrida utvecklingen är det viktigt att beskriva det som fanns tidigare, det som har marknadiserats, till exempel vårt sjukvårdssystem. Vad vården är till för och vad som har gjort den bra. Vi har byggt upp en modell för jämlik vård. Vården är högspecialiserad och kostnadseffektiv, med hög medicinsk kvalitet. Forskning och utveckling har varit en inbyggd del. Samtidigt ges vården efter behov. Läkare behöver inte ta hänsyn till om patienten kan betala för sig.

Att bygga vidare på det som gjort vår välfärd bra handlar inte om att nostalgiskt blicka bakåt. Problem, inte minst med kompetensförsörjning, behöver lösas. Men marknadiseringen är inte lösningen. ”Är den kommunala äldreomsorgen ineffektiv är lösningen att utveckla lednings- och innovationsförmågan snarare än att politiker abdikerar från kommunens lagstadgade ansvar.”, skriver Robert Wenglén, kommunstyrelsens ordförande i Lomma som har blivit känd som moderaten som tog tillbaka all äldreomsorg i egen regi (Sydsvenskan 23/3 2020).

Marknadisering stöds av starka intressen och kan framstå som ostoppbar, men några steg mot en avmarknadiserad välfärd har tagits. Flera kommuner gör som Lomma och tar tillbaka verksamhet i egen regi.

Därför är det akut viktigt att vi inser att vården, i det jämlika sjukvårdssystem vi har byggt upp, inte är en handelsvara utan en lagstadgad rättighet som ska fördelas efter behov.

Riksdagen har röstat igenom en proposition om idéburen välfärd, som bland annat innehåller krav på att idéburna organisationer uteslutande ska ha ett allmännyttigt syfte och inte får göra några värdeöverföringar annat än till andra registrerade idéburna organisationer eller till forskning. Det skapar förutsättningar för privata utförare av välfärd med en annan logik än marknad och vinstsyfte.

Robert Wenglén talar om att ha rådighet över kärnverksamheten. Magdalena Andersson om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden. För att lyckas med det behöver välfärden avmarknadiseras.

Det kan stämma att det inte går att stoppa privata sjukvårdsförsäkringar om vården ses som en handelsvara. Därför är det akut viktigt att vi inser att vården, i det jämlika sjukvårdssystem vi har byggt upp, inte är en handelsvara utan en lagstadgad rättighet som ska fördelas efter behov.

Ulrika Lorentzi är utredare av välfärdsfrågor på LO