Ulrica Schenström: Popcornpolitik och flygbladsfärger dominerar

Varför väljer en människa att engagera sig politiskt? Självfallet finns det en mängd olika svar. Många har en sakpolitisk fråga de brinner för, vissa för ett socialt sammanhang, några är nyfikna på det politiska spelet och ett gäng vill rädda världen. Vad som är verkligt intressant är drivkrafterna hos personerna som stannar kvar i politiken och tar sig till höga positioner. Är det människor med ett samhällsengagemang, eller de som tycker om smarta kampanjer och makt? Frågeställningen är viktig, svaret på frågan ger en fingervisning om politikerna kommer att skapa politik som är på riktigt. 

Politiska reformer har kraften att förändra människors liv. Med genomtänkta idéer, skickliga nationalekonomer och jurister, tunga rapporter och välunderbyggda lagförslag kan politiken genomföra välbehövliga reformer.

Tyvärr ser vi i dag att allt för många politiker sätter färg och form före innehåll. Popcornpolitik, trestegsraketer och flygbladsfärger dominerar politiken, som om förebilden var de sämsta karaktärerna i tv-serier som ”House of Cards” eller ”The West Wing”. Färg och form är viktigt, men när ledarskapet haltar och drivkraften är något annat än samhällsförbättring blir det politiska landskapet fördummat och polariserat. Det kortsiktiga taktiserandet har fått för stort utrymme i politiken. Politik måste handla om politik.

När politiken lappar och lagar, försöker lösa långsiktiga problem med kortsiktiga lösningar, är det lätt att falla in i populistfällan.

Ulrica Schenström

Bra politiskt hantverk bygger på långsiktighet, men också ideologisk förankring och realistiska förslag grundade i forskning och vetenskap. Kortsiktiga förslag på att hämma symtomen, i stället för att identifiera roten till problemet. När politiken lappar och lagar, försöker lösa långsiktiga problem med kortsiktiga lösningar, är det lätt att falla in i populistfällan. Populister, i den bemärkelsen att de försöker vinna val med tillfälliga lösningar på folkets missnöje.

Det politiska ledarskapets roll kan inte underskattas. Makt hör hemma i händerna hos personer med en önskan om ett bättre samhälle. Ett sant engagemang är ingen garanti för att resultatet blir bra, men sannolikheten ökar. I dag finns tendenser till att kasta sin vision för att behålla sin position, i alla delar av det politiska landskapet. Ibland frågar jag mig hur det har kunnat bli så. Kanske engagerar sig individer med felaktiga förväntningar? Kanske är det bristen på medlemmar som gör det lätt att klättra på den politiska karriärstegen? Oavsett, det dags att belysa det politiska ledarskapet. 

Partier är en form av civilsamhällesorganisation vars medlemmars, fritidspolitikers eller folkvaldas grund ofta bottnar i ett ideellt engagemang och vilja att bidra till samhället. Ibland kompenserat med ett arvode, men till en början är det oftast inte det. 

Vad händer med det politiska beslutsfattandet, när urvalsgruppen för att välja politikens företrädare minskar? När medlemsantalet minskar och gruppen enbart består av likadana kompetenser eller när strävan efter makt och position blir dominerande – då uppstår problem. 

Allt hänger på ledarskapet hos partiledaren likväl som hos den lokala ordföranden. Ett ledarskap som tidigt i engagemanget präglas av ansvarsutkrävande, vikten av samhällsvisionen, kvalitet på det politiska hantverket, rättvisa och lagarbete kan göra stordåd. Det bygger partier som engagerar medlemmar. Där det är högt i tak för att utveckla sina politiska tankar, skapar engagemang och ledare som rakryggat vågar stå fast vid sin vision för att skapa ett långsiktigt bättre samhälle även när det blåser. Bra politiskt hantverk skapas när ett samarbetsvilligt lag med bred kompetens samlas kring en gemensam vision. När ledarskapet saknas bildas splittring. Personliga preferenser för makthavare inom partiet blir viktigare än personens förmåga att leverera långsiktig politik. Väljarna kommer märka att en röst på ett parti inte längre är en garant för att de beslut som tas den kommande mandatperioden kommer föra samhället mot den riktning partiet utgett sig för att jobba mot, och förtroendet för politiker kommer sjunka.

Politiska ledare som grundar sina reformer på engagemang, forskning och framtidstro har större sannolikhet att vinna stöd hos väljarna för att genomföra de reformer som behövs, även i svårare tider.

Vi måste ständigt påminna oss själva om att makten aldrig får bli ett mål i sig, utan enbart är ett medel för att värna medborgarnas frihet och långsiktiga välstånd. För att det ska bli möjligt måste makten tillfalla goda ledare som drivs av att förbättra samhället.