Tomas Eneroth: Ett starkare EU för klimatets skull
EU-valet är kanske mer än någonsin ett vägval för både Europas och världens utveckling. Antingen fortsatta gemensamma investeringar för att påskynda klimatomställningen och samtidigt stärka EUs konkurrenskraft, eller ett sönderfallande EU där högerpopulister tar över och klimat- och jobbfrågor nedprioriteras till förmån för debatter om etnicitet, invandring och nationella särarter. Utmaningen finns i många europeiska länder och vägvalet blev extra tydligt när jag besökte Berlin för ett tag sedan.
Tyskland är ju världens fjärde största ekonomi och i någon mening Europas ekonomiska motor. Går det bra för Tyskland, så brukar det gå rätt bra för övriga EU-länder också. Dessvärre så har Tyskland rätt stora utmaningar nu, och de liknar på många sätt de vi också har i Sverige. Ekonomin går trögt och precis som Sverige har de fallande BNP och ökande arbetslöshet vilket lett till ett ökat stöd för AFD – starkt främlingsfientliga Alternativ Für Deutschland som i delstatsvalen i Hessen och Bayern fick över 30 procent av rösterna.
Till skillnad från Sverige har högerkonservativa partierna CDU/CSU stängt dörren för att legitimera ett djupt rasistiskt och främlingsfientligt parti med Rysslandsvändliga tongångar, men i valet till EU-parlamentet finns stor risk att AFD når valframgångar.
Efter Rysslands invasion av Ukraina har tyska regeringen dessutom fått arbeta hårt med att kapa beroendet av rysk olja och gas – en process som gått förvånansvärt snabbt, men som ändå varit smärtsam i ett land som genomgår en stor energiomställning, den så kallade ”Energiwende” – där fossila bränslen och kärnkraft ska fasas ut till förmån för hållbara elproduktion.
Med omfattande investeringar i inte minst sol- och vindkraft, men också i järnväg och elektrifierade transporter siktar regeringen på att både skapa jobb och samtidigt möta klimatomställningen. Självklart under hårt motstånd från AFD som likt Sverigedemokraterna för en populistisk och klimatfientlig politik.
Hur stora är riskerna om en stor del av Tysklands och övriga Europas industri är beroende av exempelvis kritiska mineraler till batteritillverkning från Kina?
Men effekterna av att tidigare varit så beroende av Ryssland, gör också att Tysklands beroende av Kina uppmärksammas. För precis som Sverige har Tyskland stor handel med Kina – 70 procent av alla Mercedes S-klasse säljs till Kina och över hälften av EUs handel med Kina är tysk. Och kinesiska företag investerar tungt i Tyskland – såväl i industriell utveckling som i forskning och utveckling.
Frågan som nu ställs är om riskerna med att bli långsiktigt beroende av Kina. Många av oss minns hur industrierna stod stilla i många delar av Europa på grund av bristen på halvledare.
Hur stora är riskerna om en stor del av Tysklands och övriga Europas industri är beroende av exempelvis kritiska mineraler till batteritillverkning från Kina? Vad händer vid ett handelskrig mellan Kina och USA? Hur klarar Europa att bibehålla en stark ekonomisk utveckling?
I Tyskland är detta en het debatt och det borde den vara i Sverige. Vi är ett litet exportberoende industriland. Förutsättningen för vår välfärd är att vi kan handla med omvärlden och inte minst säkra tillgången till insatsvaror till vår industri. Det är i det perspektivet vi ska se debatten om den gröna industriella utvecklingen i norra Sverige och inte minst satsningar på att utvinna kritiska mineraler.
I tider av geopolitisk oro så behöver Sverige, Tyskland och hela Europa öka ansträngningarna för att säkra vår egen försörjningsförmåga.
Det kan vara Europas väg att stärka oberoendet av Kina, öka självförsörjningsgraden och samtidigt påskynda klimatomställningen. Ungefär på samma sätt som vi i Sverige blivit dramatiskt mindre beroende av olja från länder i mellanöstern genom vår energiomställning.
I tider av geopolitisk oro så behöver Sverige, Tyskland och hela Europa öka ansträngningarna för att säkra vår egen försörjningsförmåga. Och samtidigt kan detta också vara vägen att öka takten i klimatomställningen.
Industriländer som Tyskland och Sverige kan visa vägen – den socialdemokratiska regeringen genomförde ju omfattande satsningar – industriklivet, elektrifieringskommissionen och arbetet med Fossilfritt Sverige med mera var viktiga delar i att både skapa hållbara jobb och hållbar framtid. När nu Tidöregeringen och SD är en bromskloss för EUs klimatomställning blir EU-valet än viktigare.
Vare sig svensk eller europeisk klimatpolitik, konkurrenskraft och självförsörjningsförmåga stärks genom att lägga miljarder på att subventionera bensin och diesel, eller genom att minska de gemensamma investeringarna för omställning.
Med många socialdemokrater i EU-parlamentet kan klimatomställningen drivas på – för hållbara jobb, för hållbar framtid.
Tomas Eneroth (S) är riksdagsledamot
