Tobias Baudin: Ett händelserikt år går mot sitt slut

Det här året har minst sagt varit händelserikt på många sätt. När vi gick in i 2022 höll pandemin fortfarande samhället i ett hårt grepp. Som nytillträdd partisekreterare såg jag fram emot att nöta räls, träffa partimedlemmar och prata om Sveriges framtid med väljare runt om i vårt land. Resorna fick vänta. När restriktionerna äntligen släppte 9 februari tog det inte många dagar innan jag var ute. Första resan gick till Sörmland där jag deltog på min första dörrknackning för i år. Många fler skulle det bli. Att möta väljarna öga mot öga kändes extra viktigt efter flera år av pandemi och restriktioner. Det finns nog ingenting som gör en socialdemokratisk partisekreterare så glad som att knacka dörr tillsammans med partivänner.  

Efter att restriktionerna hade släppt skulle det bara dröja 15 dagar innan världen åter igen skakades om. Den här gången var det inte av en pandemi, utan av att ett land helt laglöst och rättsvidrigt bestämmer sig för att invadera ett annat land. Ett krig bryter ut i vårt närområde. Det var med ilska, sorg och bestörtning som jag följde Rysslands invasion av Ukraina. Länder ställde sig enade mot Putin och Sveriges fokus blev att stötta Ukraina, sanktioner mot Ryssland och att stärka Sverige. Kriget fick konsekvenser även på hemmaplan med skenande bränsle- och elpriser. För den socialdemokratiska regeringen blev det viktigt att snabbt få på plats ett åtgärdspaket med delar som förlängd kompensation för högre elpriser och ett förslag om drivmedelskompensation för vanligt folk (förslaget stoppades av M och SD). Vi konstaterade tidigt att det aldrig får vara individens ensamma ansvar att klara krisen utan vårt gemensamma.

Kriget fick också konsekvenser för vårt parti. När Ryssland invaderade Ukraina förändrades Sveriges säkerhetsläge i grunden. Det ledde till att vi socialdemokrater påbörjade en säkerhetspolitisk dialog inom partiet. Förtroendevalda och medlemmar bjöds in för att delta. Partiet skulle få möjlighet att ha en ordentlig diskussion om det nya läget. De analyser som låg till grund för kongressens säkerhetspolitiska ställningstagande utgick från en verklighet som inte längre fanns. Det var därför viktigt att vi skulle få möjlighet prata ihop oss om vägen framåt. Allt med fokus på vad som var bäst för Sveriges säkerhet här och nu, men också i framtiden.

När vi senare i maj fattade beslut om att vi ville att Sverige skulle ansöka om medlemskap i Nato så var det inget enkelt beslut. Men hela processen visade att vi socialdemokrater inte räds svåra frågor utan att vi lär oss mer när vi diskuterar tillsammans, och sedan fattar vi beslut. Det faktum att det var en öppen och respektfull diskussion inom partiet är något som jag är mycket stolt över.

Första maj kom och nu kunde vi äntligen, efter två år bakom digitala skärmar, ses på gator, torg och i parker. Som jag hade längtat och nu skulle jag få tala i Malmö och i Landskrona. Men allt var såklart inte som vanligt. Rysslands ofattbart grymma krig mot Ukraina pågick och vi valde att ha två paroller. En som löd ”Alla folks frihet”, för att alla ska ha rätt att leva i frihet och säkerhet från krig och fasor. Den andra parollen var ”Sverige kan bättre”, för att fixa det som är fel på vårt samhälle. Valrörelsen gick av stapeln med budskap som utgick från våra samhällsproblem och med politiska förslag grundande i våra tre politiska prioriteringar. Att vända på varje sten för att bryta segregationen, att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden, och skapa fler och schysta jobb genom att leda klimatomställningen.

Under hösten har vi fått följa den nya högerkonservativa regeringens totala haveri.

Juni kom och helt plötsligt var det bara 100 dagar kvar till valet. Tempot ökade och hela Sverige gick in i valrörelse. 30 juni firade jag att jag besökt att alla våra 26 partidistrikt runt om i landet och jag kunde återigen konstatera att det inte finns något roligare än att åka runt och träffa väljare och partivänner från norr till söder. I augusti, med mindre än en månad kvar till valet, stod mycket på spel. Frågorna handlade i grund och botten om vilket Sverige vi ska ha. Ska vi ha ett Sverige där skolans pengar går dit de ska, eller ska marknaden släppas lös i svensk skola? Ska vi göra det som krävs för att stoppa kriminaliteten på riktigt, eller lämna makten till högern som bara ser halva problemet och därmed bara har halva lösningen? Ska vi ha ett Sverige som tar klimathotet på allvar och storsatsar på omställningen, eller låta de högerkonservativa styra, backa in i framtiden och missa den chansen?

Valdagen kom och trots en dagordning som inte var på vår sida lyckades vi göra den största ökningen på 20 år. Och vi lyckades genomföra en sjujäkla valrörelse med 760 000 samtal. Vi ökade 16 av 21 regioner och blev störst i 211 av 290 kommuner. Jag känner en så stor stolthet över vår rörelse och den otroliga bedrift vi har åstadkommit tillsammans. Jag är stolt men såklart inte nöjd för det räckte inte hela vägen fram. Under hösten har vi fått följa den nya högerkonservativa regeringens totala haveri. Ett haveri som sker på bekostnad av vanligt folk. Från slottsavtal med usel politik till svikna vallöften på löpnande band.

Nästa år går vi troligtvis in i en lågkonjunktur och svenska folket kan få det ännu tuffare. Här behöver vi ha en regering som orkar göra det som krävs. Vi socialdemokrater ska fortsätta vara en aktiv opposition som hela tiden granskar SD och regeringen samtidigt som vi driver vår politik. En politik som kommer visa att det finns ett alternativ. Som sätter det som är bäst för Sverige främst och som gör det som krävs, alltid med fokus på svenska hushåll och vanligt folk. Samtidigt ska vi stärka vårt folkrörelseparti med medlemsutveckling, närvaro, studier och utbildning, politikutveckling och facklig-politisk samverkan.

Ja, det har utan tvekan varit ett händelserikt år med toppar och dalar. Mycket säger mig att nästa år fortsätter på inslagen bana. Det fruktansvärda kriget i vårt närområde fortsätter och inflationen gör det kämpigt för svenska hushåll. Men att möta det nya året tillsammans med er gör att jag känner en stark framtidstro. Nu stärker vi vår folkrörelse samtidigt som vi ser till att leverera socialdemokratisk politik som bottnar i det som är viktigt för Sverige och svenska folket – på riktigt. 

Ett riktigt gott nytt år önskar jag er alla!

Tobias Baudin är partisekreterare för Socialdemokraterna.