Tobias Baudin: Allt som har gjort Sverige till Sverige har M varit emot

Min farmor var en fattig sjukpensionär. Även om hon levde knapert och var sparsam, hade hon inte klarat vardagen utan det socialdemokratiska folkhemsbygget. Välfärdssamhället gjorde att hon kunde få sjukvård när hon var sjuk. Det gjorde att hon kunde sätta mat på bordet trots att hon inte längre kunde jobba. Att hennes barn fick gå i skolan. Hennes berättelse är viktig – för den är berättelsen om Sverige. Ett land som lyfte sig från fattigdom till att bli ett av världens mest rättvisa och moderna.

Det var arbetarrörelsen som drev fram ett helt nytt samhälle. En gemenskap formulerad utifrån plikt och rätt där samhället skulle vara som starkast när människan var som svagast. Alla skulle bidra. Och alla skulle räknas.

Men samhället var inte perfekt. Ibland tänker jag på min mamma. Hon steg upp varje morgon och delade ut tidningar, innan hon stämplade in på sitt vanliga heltidsjobb. Allt för att kunna försörja sina barn, för att kunna sätta mat på bordet och för att ge oss en bättre framtid. Den ekonomiska ojämlikheten har varit, och är, utbredd i vårt land. Men den är inte en naturlag. Det spelar helt enkelt roll vem som styr ett land. Politik gör skillnad.

1985 gick Sverige mot val. Palme ställdes mot Adelsohn. Jag kommer ihåg hur min farmor satt vid köksbordet. Hon var rädd. Farmor levde på den yttersta marginalen och oroade sig för vad ett regeringsskifte skulle innebära för sin egen del och för Sverige.

Kanske är det därför jag blir så bekymrad av Ulf Kristerssons historieförfalskning i Almedalen.

”Vi bekämpade en gång fattig-Sverige”, sa statsminister Ulf Kristersson från scenen i Visby, och berättade om Sveriges resa till välfärdsland.

Farmor hade nog inte bara höjt på ögonbrynen åt det uttalandet om hon var med oss i dag.

Sanningen är ju att varenda en av de reformer som lyfte Sverige, som gjorde vårt land till ett av världens mest rättvisa, och som gav min farmor, min mamma och mig möjligheter vi aldrig annars skulle ha haft, har motarbetats av moderater i över hundra år.

De sade nej till rösträtt för kvinnor, nej till åtta timmars arbetsdag, nej till allmänna barnbidrag och höjda folkpensioner. De motarbetade sjukkassa och a-kassa, och fri sjukvård. Allt det som har gjort Sverige till Sverige har Moderaterna varit emot.

Det är inte en tillfällighet och det är inte en slump.

Det är kärnan i Moderaternas politiska projekt, som gör att de gång efter annan hamnar på motsatt sida av vanligt folks intressen. Innan valet lovade Ulf Kristersson och hans samarbetspartier att de skulle hjälpa folk genom den ekonomiska krisen. Det talades om kraftigt sänkta bränslepriser, uppemot tio kronor billigare vid pump. Moderaterna lovade en amorteringspaus för alla som kämpade med att betala av på sina bolån. Det utlovades ett högkostnadsskydd mot höga elpriser i god tid innan jul för att föräldrar skulle ha råd att köpa julklappar till barnen.

Vad blev då resultatet? Har Kristersson gjort det han lovat svenska folket?

Nej.

Inte ett enda av partiets mest kommunicerade reformer har drivits genom. I stället prioriterar Kristersson att sänka skatten med 13 miljarder för människor med högst inkomster. Detta trots att inflationen slår enormt mot vanligt folk. Ulf Kristerssons parti ville varken bekämpa fattig-Sverige förr eller bekämpar den ekonomiska ojämlikhet som vi ser i dag.

Vi socialdemokrater kommer i kontrast till Moderaterna fortsätta att agera i akt och mening för att förbättra livet för vanligt folk. Om Sverige ska byggas starkare måste inkomstklyftorna successivt minska. Och vår välfärd måste byggas starkare för att kunna skapa trygghet i livets alla skeden. Det finns saker regeringen kan göra redan nu.

Vi behöver ett systemskifte i hur vi ser på resurserna till vår välfärd. I dag så räknas resurserna till skola, sjukvård och äldreomsorg inte upp i takt med kostnadsökningarna. Det innebär att det partier ibland beskriver som stora satsningar egentligen kan handla om nedskärningar som innebär mindre pengar i verkligheten. Vi har därför föreslagit att en ny princip för att trygga välfärdens grundfinansiering – en bottenplatta för välfärden – måste komma på plats. Det måste vara slut med att kalla nedskärningar för satsningar. Det är inte ärligt att göra det från politiken.

Det är dags att bekänna färg. Är Moderaterna villiga att bekämpa den ekonomiska ojämlikheten och satsa på välfärden? Eller ska man fortsätta på den inslagna linjen med fler stora skattesänkningar för de med högst inkomster?

Tobias Baudin är partisekreterare för Socialdemokraterna