Teresa Carvalho: Det är inte läge att skära i arbetsmarknadsinsatserna

Trots att vi rört oss in i lågkonjunktur har arbetsmarknaden längre än väntat trotsat nedgången. 

Innan sommaren noterades till och med den lägsta arbetslösheten på 14 år. Inte som en blixt från klar himmel, utan till följd av en trend sedan pandemin. Det är i sanning ett erkännande av den socialdemokratiska regeringens offensiva hantering för att rädda svenska jobb under pandemin och den aktiva arbetsmarknads- och utbildningspolitiken som vi förde därefter. Det gav effekt. 

Tyvärr har de grå molnen tätnat under året. Alla – inklusive regeringen själv – gör bedömningen att arbetslösheten kommer att öka under nästa år, och nyligen kom färska siffror som tydligt visar att jämfört med samma period förra året så är det betydligt fler varsel, fler som anmäler sig som arbetssökande och dessutom färre som går vidare till jobb. Det finns alltså all anledning till oro och åtgärder. 

Men vad gör då SD-regeringen?

Jo, skär ned på den aktiva arbetsmarknadspolitiken. 

Det är så dumt så klockorna stannar.

I sin första budget skar de ned med miljardbelopp på såväl arbetsmarknadsinsatserna som vuxenutbildningen samtidigt som prognoserna tydligt pekade på en vikande arbetsmarknad runt hörnet. Detta parallellt med en personalbrist som inom allt fler branscher blivit allt mer ansträngd. 

Trots våra högljudda protester försökte arbetsmarknadsministern lugna sina kritiker med budskapet att regeringen minsann var beredd att vidta åtgärder om läget förvärrades, och att Arbetsförmedlingen efter en turbulent tid nu behövde arbetsro.

Men i sin andra budget fortsätter högerregeringen på den inslagna vägen. Det blir nya kraftiga neddragningar. AF får inte i närheten av de resurser de behöver och de skadligt låga ambitionerna för de aktiva jobbinsatserna kvarstår. Intressant nog pekas nu de privata matchningsaktörerna specifikt ut för de nya sparkraven. Det är förvisso fullt rimligt, men det behövs en omfördelning till insatser i egen regi. Annars blir det ju varken hackat eller malet, utan enbart en avveckling av arbetsmarknadspolitiken. En sorglig men inte orimlig tolkning av den nya linjen från regeringen att (även) dra ned på de privata aktörerna är att det inte finns så mycket annat kvar att spara på. 

Johan Pehrson påstår att han lägger om arbetsmarknadspolitiken i grunden. Men sanningen är att höstens propositionsförteckning är ett blankt papper. Om något så avvecklar han den. 

Teresa Carvalho

Vi socialdemokrater tycker såklart aldrig det är smart att skära ned på aktiva arbetsmarknadsinsatser när behovet är stort – vilket det ju får konstateras vara när arbetslösheten är bland de högsta i EU samtidigt som många branscher skriker efter arbetskraft med rätt kompetens. Men nedskärningar i miljardklassen under en lågkonjunktur är verkligen urusel tajmning. Av erfarenhet vet vi att det kommer drabba de med sämst förutsättningar hårdast, och därmed riskera att nagla fast långtidsarbetslösheten på ännu högre nivåer.  

Johan Pehrson påstår att han lägger om arbetsmarknadspolitiken i grunden. Men sanningen är att höstens propositionsförteckning är ett blankt papper. Om något så avvecklar han den. 

Varslen står som spön i backen och allt fler stiftar just nu bekantskap med klumpen i magen: hur ska vår familj få ihop ekonomin om jag blir av med jobbet? Kommer vi ha råd att bo kvar här hemma? Nya vinterskor till barnen? Mycket är oklart kring regeringens jobbpolitik, men en sak är uppenbar: högerregeringen har ingen plan för jobben i den stundande lågkonjunkturen. Men det är klart, med en arbetsmarknadsminister som tycker att det är fett att vara arbetslös kanske man inte kan vänta sig annat.

Teresa Carvalho (S) är arbetsmarknadspolitisk talesperson