Taxiförarna: Milersättning går inte att leva på

– Det är bra om landstinget ställer krav på kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor för färdtjänsten men problemet kvarstår, säger Elisabeth Lundbladh från Taxiklubben. Grundproblemet är den låga ersättningen i avtalet med landstinget – ersättningen gör att chaufförerna har svårt att köra ihop till en lön de kan leva på, åkerierna är på gränsen till konkurs och färdtjänstkunderna blir utan bil om chaufförerna väljer bort körningarna.

Att personer som är beroende av färdtjänst kan råka ut för att till exempel komma för sent, missa läkartider eller tvingas avstå från utflykter som de har sett fram emot är den ena sidan av det mynt som är färdtjänsten i Stockholms län.

Den andra sidan är taxi­chaufförer och åkerier som pressas av låga löner och dåliga villkor. Ersättningen för att köra färdtjänst har minskat från 128 kronor till 82 kronor per mil sedan 2011. Samtidigt har utgifter för till exempel gas som drivmedel stigit rejält.

Landstinget har avtal om färdtjänst med Taxi Kurir och Sverigetaxi (tidigare Taxi 020). De är bemanningscentraler, de företag som gör själva jobbet kallas för åkare – antingen företag med anställda taxichaufförer eller ensamåkare, som äger och kör sin egen bil. Åkarna betalar en fast avgift till bemanningscentralerna, per bil, plus provision.

Bemanningscentralerna tjänar alltså pengar på att det finns många taxibilar som snurrar runt, medan åkarna får ekonomiska problem om det finns så många taxibilar att kunderna inte räcker till.

[blockquote author=”” pull=”left”]Många är rädda för att bli av med sina jobb.[/blockquote]

– Grundproblemet är anbudspriset. Nivån måste höjas till 120–130 kronor per mil, då kan åkarna gå runt, säger Elisabeth Lundblad från Taxiklubben, en ideell förening som vill jobba för bland annat bättre arbetsvillkor.

Men för taxichaufförerna är det svårt att kritisera villkoren offentligt. Många är rädda för att bli av med sina jobb. Stockholms Tidningen träffar Elisabeth Lundbladh tillsammans med två manliga taxichaufförer. Den ene en äldre man som är anställd och den andre en kille som är ensamåkare. Båda vill vara anonyma.

Ensamåkaren visar några kvitton och redovisningspapper till sin bemanningscentral. En körning för färdtjänst kan ta tio-femton minuter i körtid, och ge runt en hundralapp i intäkt, men den arbetstid som han låses upp och inte kan ta andra körningar kan vara betydligt längre.

– På den här körningen förlorade jag minst en och en halv timme, säger han och viftar med ett kvitto på 82 kronor.

Den låga ersättningen för färdtjänst gör att det händer att förare väljer bort de åkningarna. Enligt avtal får de välja bort en viss andel innan de får “böter”, men i praktiken säger förarna att de riskerar avstängning om de säger nej.

Ensamåkaren visar en avräkning mot taxicentralen om vad han kört in och vad han betalar till bemanningscentralen under en tvåveckorsperiod. Körcentralen tar varje månad en fast avgift på cirka 11 000 kronor och en provision på 3,4 procent. Dessutom betalar han avgift för att stå på Arlanda, vid centralstationen och trängselskatt.

På redovisningen han visar fram finns även en ”kvalitetsavgift” – böter – för att han på något sätt brutit mot reglerna för färdtjänsten, till exempel kommit för sent eller valt bort en körning. 600 kronor.

– Varför? De betalar bara 500 kronor till färdtjänst, de drar 600 kronor från mig, säger han upprört.

Taxicentralen bryter mot reglerna i upphandlingen, inskjuter Elisabeth Lundbladh; förare som har fått anmärkning ska ha möjlighet att bevisa sin lämplighet.

– För att sanera branschen så att det blir lönsamhet, att arbetarna ska kunna leva på lönen och åkerierna kunna överleva, behövs inte bara ett rimligt pris på färdtjänstavtalet. Man måste städa från botten, det ställs ju inga krav på en taxichaufför, säger den äldre mannen.

I dag finns inga krav på att man ska hitta där man kör, och åkericentralerna släpper enligt honom igenom förare trots att de misslyckas i prov bara för att få många bilar som rullar. Inte undra på att det inte finns någon yrkesstolthet bland chaufförerna längre.

– Ska du få in en lön du kan leva på 16–17 000 kronor i månaden efter skatt, då måste du köra in 2 500–3 000 kronor på en dag. Då måste du jobba 11–13 timmar, helst sju dagar i veckan, säger Elisabeth Lundbladh.

S: Schysta villkor ger också högre ersättning

– Våra krav är att vi ska ställa krav på schysta villkor i färdtjänsten. Då innebär det att man höjer ersättningen, säger Talla Alkurdi, oppositionstrafiklandstingsråd (S).

Landstingets avtal för färdtjänst med Taxi Kurir och Sverigetaxi är på väg att löpa ut. Det finns ännu inga klara besked om huruvida landstingsstyret har för avsikt att förlänga de avtal som finns eller göra en ny upphandling.

– När vi ställer frågor får vi otydliga besked. Vi har en interpellation i nästa landstingsfullmäktige, 14 februari, som handlar om just det här, säger Talla Alkurdi.

Socialdemokraterna vill ställa krav på kollektivavtalsenliga villkor i landstingets avtal om färdtjänst.

– Ställer du inte krav på kollektivavtalsenliga villkor har du ingen undre gräns, då kan vi se exempel på taxiförare som har en lön på 27 kronor i timmen. Ställer du krav är du tvungen att höja nivån. Du kan inte kalla det för kollektivavtalsenliga villkor utan att höja ersättningsnivån.

I sin senaste budget för landstinget ställde S krav på vitajobbsmodellen för färdtjänst.