Tar M populiststöd – igen?
Kan Ulf Kristersson leda en M-KD-regering med stöd av SD?
Faktum är att Ulf Kristersson har viss erfarenhet av det. Han var riksdagsledamot 1991–1994 då den M-ledda regeringen tog stöd av Ny Demokrati. Förhandlingar med SD skulle inte gå att undvika, enligt tidigare M-gruppledaren.
Jimmie Åkesson skickade direkt en invit till Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor om regeringsalternativet M-KD-SD, men fick nobben. Ändå är det ett troligare M-regeringsalternativ än Alliansen, enligt många bedömare.
– Vi tänker inte regeringsförhandla eller budgetförhandla med Sverigedemokraterna, upprepar Ulf Kristersson.
Men ta stöd av? Både Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) har sagt att en alliansregering kräver stöd över blockgränsen, det vill säga av S. En lösning som Stefan Löfven avfärdar i kraft av största parti och största block.
Ett annat argument emot är att en M-regering med stöd av S skulle cementera SDs bild av ”enda oppositionsparti”.
Så vad är Kristerssons plan B – om Alliansen inte lyckas och Annie Lööf säger nej till en S-ledd blocköverskridande lösning?
Faktum är att Kristersson har erfarenhet av att ta stöd av högerpopulister. Han var riksdagsledamot 1991–1994 då de borgerliga regerade med stöd av Ny Demokrati. Kritiken mot NyD för en helt orealistisk ekonomisk politik – ”möjligt att spara 196 miljarder på sex år på invandringen” – och för att vara ett rasistiskt skandalparti, går igen i dagens SD-kritik.
– Man kan med mycket enkel matematik räkna ut att de svenska svenskarna är i minoritet i sitt eget land om 60 år, sa Ian Wachtmeister i riksdagen 1993.
– Wachtmeister gör sig till tolk för de invandrarfientliga stämningar som finns i Sverige. Ny Demokratis entré i riksdagen har inneburit att man har legitimerat mycket av dessa stämningar, svarade Bengt Westerberg (FP).
Officiellt låtsades regeringen Bildt att den inte var beroende av Ny Demokrati. Men i hemlighet förhandlade M-gruppledaren Lars Tobisson med Ian Wachtmeister om exempelvis slopad delpension och stopp för höjt barnbidrag.
– Vi kunde pratas vid på ett gott sätt. Utmaningen låg i att göra det så att Westerberg inte märkte något, berättade Tobisson för Expressen i mars.
”Ian Wachtmeister tryckte sig i praktiken in i regeringen. Vad Westerberg än sa. Allt det här – vilket intensivt fjäskande för populistpartiet som krävdes för att genomföra det där borgerliga efterlängtade systemskiftet – har glömts bort i efterhand”, skriver Expressens Torbjörn Nilsson.
En M-regering i dag skulle inte heller kunna ignorera SD, medger Lars Tobisson (M):
– Om det bildas en alliansregering håller den till i kanslihuset, och där släpps sverigedemokrater inte in. Men politiken ska ju till riksdagen, och där måste Sverigedemokraterna in. Den processen kommer att få ökad vikt – precis som det blev med nydemokraterna – trots att vi förnekade att så skulle ske. Det går inte att undvika.
Kan Annie Lööf och Jan Björklund släppa fram en sådan regering och samtidigt hålla sina löften om att inte ge SD inflytande?
