Tankesmedjan Balans: Skolfrågan är större än marknadsskolan

I varje grupp finns det ord och fraser med ett symbolvärde som är så kraftfullt att de skapar en stark känsla av gemenskap. Ett förstamajtåg som skanderar “internationell solidaritet”, inmarschlåten på en fullsatt fotbollsstadion, ordet “frihet” i kamp mot en gemensam förtryckare.

För samhällsintresserade lärare är det en förkortning som mer än något annat skapar den här sortens engagemang: USK. I skolvärlden står inte förkortningen USK för undersköterska utan för “undervisningsskyldighet”, eller mer förståeligt formulerat “reglerad undervisningstid för lärare”.

För att förstå varför ett visst ord har ett starkt symbolvärde inom en grupp så behöver man känna till ordets historia. När skolan en gång i tiden var statlig så fanns en reglering av lärares undervisningstid (USK:en) som stoppade rektorer från att schemalägga lärares tid i klass över ett bestämt antal minuter i veckan. Det här skapade en kontinuitet i skolans organisation där lärares arbetsbelastning kunde hållas relativt konstant över tid.

I samband med att skolan kommunaliserades så lugnade dåvarande skolminister Göran Persson (S) lärarna med att den statliga regleringen i fortsättningen skulle hanteras i kollektivavtal mellan de nya parterna. Bara några år efter kommunaliseringen drev dock Kommunförbundet (nuvarande SKR) genom ett kollektivavtal där USK:en fasades ut och ersattes med att rektor leder och fördelar arbetet.

Det finns numera väldigt få regleringar av den svenska skolan. I stället för regelstyrning styr politiker genom mål för kvalitet och ekonomi och skolaktiebolagens styrelser även med vinstmål. Kommunpolitiker lägger årliga effektiviseringskrav i budget och de kraftigt expanderande vinstdrivande skolkoncernerna överutnyttjar sina lärare för att skapa marginaler för tillväxt och aktieutdelning.

Lärare undervisar i dag tio procent mer än vad de gjorde när det fanns en reglering av undervisningstiden, enligt en undersökning i tidningen Skolvärlden. Varje extra lektion innebär att det behövs mer tid till för- och efterarbete för att behålla kvaliteten. Men i stället för mer tid till sådana arbetsuppgifter måste dagens lärare lägga tid på dokumentation, administration, att utsättas för granskning och kontroll samt att medverka i allt fler gemensamma möten och konferenser.

Den här styrningen genom åtstramning, konkurrensutsättning, mätning och mål brukar kallas för New Public Management (NPM). NPMs effekter på lärares arbetsmiljö och ohälsa går inte att ta miste på. Yrkeskategorierna grundskollärare, förskollärare och fritidspedagoger toppar Arbetsmiljöverkets undersökning av yrken med hög andel besvär på grund av arbetet.

När Lotta Edholm valdes till skolminister var vi många som trodde att det skulle bli fyra förlorade år för kampen mot marknadsskolan. Edholm har ju själv en bakgrund i koncernskolan Tellus styrelse. Kanske hade vi fel. Liberalerna, och till viss del hela regeringen, har gjort utspel i skolfrågan som faktiskt är mer systemkritiska än den politik som oppositionen driver.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Lotta Edholm att NPM i skolan lett till att de som jobbar i klassrummet har fått betydligt sämre förutsättningar. Edholm menar att den externa kontrollen och administrationen har ökat och att undervisningstiden har svällt, samtidigt som tiden till för- och efterarbete har krympt. De vill därför gå tillbaka till att regelstyra skolan. I en intervju i DN säger Edholm att regeringen är överens om att reglera lärares undervisningstid.

Liberalernas beskrivning av vad som skapar lärares ständigt ökande arbetsbelastning träffar helt rätt och stärker upplevelsen att partiet tagit täten i skoldebatten. Här behöver vi lugna den här tidningens läsare. Vi inser förstås att det inte går att översätta ord i debattartiklar eller intervjuer till genomförda politiska beslut. Ord kan uttalas av taktiska skäl, till exempel för att förhala den förändring som väljarna allt tydligare vill se vad gäller aktiebolagens möjligheter att göra vinst på skolan. Det här är en strategi som använts tidigare, bland annat av Liberalerna.

Vi befarar att socialdemokratiska politiker ännu inte har förstått den symboliska betydelse som USK:en ­– i betydelsen ”reglering av lärare undervisningstid” – har för landets allt mer slutkörda lärare. Inte heller märker vi ännu av något större intresse från Socialdemokraternas ledande politiker att uttala sig i frågor om NPM-styrningen av skolan.

Men skolfrågan är större än marknadsskolan och ord kan ha en stark symbolisk betydelse. Vi befarar att socialdemokratiska politiker ännu inte har förstått den symboliska betydelse som USK:en ­– i betydelsen ”reglering av lärare undervisningstid” – har för landets allt mer slutkörda lärare. Inte heller märker vi ännu av något större intresse från Socialdemokraternas ledande politiker att uttala sig i frågor om NPM-styrningen av skolan.

Det parti som vill ta upp kampen om skolfrågan med Liberalerna behöver ha en högre ambitionsnivå för den egna politiken än att bara ifrågasätta Liberalernas vilja och möjlighet att driva igenom sina förslag. Vår bedömning är att oppositionen inte kan vinna skoldebatten med mindre än att de tar fram egna genomarbetade och finansierade förslag på hur skolan kan styras bortom målstyrning, konkurrens, kontroll och ständiga effektiviseringskrav.

Åsa Plesner och Marcus Larsson
Tankesmedjan Balans