Margot Wallström: Det är dags för en översyn av sexköpslagen

Bild: Kristian Pohl

Den senaste tiden har sexköp hamnat i fokus.

För en tid sedan fick jag möjlighet att följa med polisen Simon Häggström, hans kollegor från Polisens prostitutionsgrupp samt socialarbetare på ett besök i den skuggvärld i huvudstaden som består av prostitution, människohandel, pornografi, kriminalitet, droger – och inte så lite förtvivlan.

Jag fick en hastig inblick i hur kartläggning och spaning kan gå till, jag pratade med tjejer från Rumänien, Sydamerika och Litauen och jag följde med till en sexklubb som trotsar beskrivning.

Att prostitution driver människohandeln visste jag förut, men ett ”studiebesök” av det här slaget ger de bevis och vittnesbörd man behöver. Finns inga köpare, finns heller inga vinster att göra för människohandlare. Sexhandeln är en av världens mest lönsamma industrier, då en kropp kan säljas om och om igen.

I halvsunkiga lägenheter med gardinerna fördragna jobbar två eller tre tjejer med att ta emot sexköpare. Män som tror att de möter en – enligt sajten på nätet – självständig, sexig ”Isabella” – när hon mer troligt är en trött, ibland nerdrogad tjej från en liten by i Rumänien och med en hallick i rummet intill.

Simon Häggström skriver i sin bok ”Nattstad”: ”Alla vet vi om att dessa kvinnor finns därute men det är sällan någon frågar eller letar efter dem, för deras levnadsöden drabbar inte oss. (…) De bara finns där i lägenheter och på hotell där de lider
i det tysta, utan något hopp och med en livsgnista som sakta men säkert tynar bort.”

Här är många brustna drömmar och mänskliga tragedier. Inte så få har lämnat sina små barn kvar i länderna de kommer ifrån.

Hur ska vi kunna åstadkomma jämställdhet och jämlikhet i ett samhälle där kvinnor behandlas som utbytbara varor och deras kroppar kan köpas som en bit kött?

Sverige var första land att kriminalisera sexköparna. Den svenska sexköpslagen kan vi vara stolta över och nu är det allt fler länder som följer efter. Men det är en svår kamp mot enorma ekonomiska intressen och attityder av kvinnoförakt.

Nu är det en annan företeelse som växer snabbt : så kallad ”sugardejting”, ett sött namn på en sliskig företeelse: förtäckt prostitution. Detta sker öppet på sajter med tilltalande namn och förlegad kvinnosyn. Unga tjejer så unga som 13–14 år lockas av snabba pengar i utbyte mot att vara ”sällskap” åt män som vill bli sedda med en snygg ung tjej vid sin sida. Snabbt blir det till krav på sexuella tjänster och tjejerna får svårt att backa ur. Inte alls romantiskt utan äckligt.

Till sist ett budskap till dem som förespråkar total avkriminalisering: ta reda på vad effekterna blivit i länder som Tyskland och Nederländerna.

Jättebordeller med stora hälso- och sociala problem. Och tror ni att det är nederländska och tyska kvinnor som arbetar där? Och när man inte längre kan möta efterfrågan så driver detta människohandeln.

Jag har mycket stor respekt för de civilsamhällesorganisationer, som till exempel Talita, som erbjuder stöd och hjälp till de kvinnor som utnyttjas i sexhandeln.

Vi kan också hjälpa genom att se till att det blir en upplyst debatt om dessa företeelser och värna människovärdet. Sverige kan med stolthet försvara sexköpslagen men den har 20 år på nacken så jag tycker att det är dags för en översyn med syfte att bland annat utvärdera effekterna, beakta mer sentida inslag som till exempel sugardejting och internets roll, förstärka skyddet för offren och se över straffsatser.

Margot Wallström är tidigare utrikesminister (S)