Brexit – lång dags färd mot skilsmässa

29 mars 2019 klockan 23.00 lämnar Storbritannien EU, med eller utan ett avtal om hur utträdet ska gå till. Toppmötet mellan EUs regerings- och statschefer den gångna veckan skulle enligt planerna ha tagit ställning till ett utträdesavtal samt en politisk deklaration om hur parterna ser på sina framtida förbindelser, men så skedde inte.

Sedan Storbritannien lämnade in sin avsikt om att lämna EU 29 mars 2017 har det varit full aktivitet för att förhandla fram ett utträdesavtal och en politisk överenskommelse om hur man ser på framtiden. Toppmötet 17–18 oktober skulle ha tagit ställning till ett sådant avtal. Det kan bli en ny chans på ett extra toppmöte i november, men då krävs att det sker framsteg i förhandlingarna omgående.

Parterna är överens om det mesta – den stora utestående frågan handlar om hur gränsen mellan EU och Storbritannien ska gå på Irland, som är delat mellan republiken Irland och Nordirland. Gränsen mellan de två länderna är nedmonterad som en del i fredsöverenskommelsen 1998. Att återuppbygga någon slags gräns är en mycket känslig fråga, förutom att republiken Irland och Nordirland har täta ekonomiska band.

EU har föreslagit en lösning som innebär att Nordirland blir kvar i EUs tullunion och i den inre marknaden för varor, vilket innebär att det inte behövs någon gräns på själva Irland. Det skulle innebära en gräns i Irländska sjön, mellan Nordirland och resten av landet. Det har EU försökt att avdramatisera genom att framhålla att det i praktiken kommer att handla om kontroller av levande djur, vilket sker redan i dag. Irland och Storbritannien har en gemensam resezon, som ska leva kvar, och som innebär att någon personkontroll ändå inte sker.

Theresa Mays regering har lagt ett förslag som kallas Chequers. Det innebär att Storbritannien skulle stå utanför tullunionen och inte vara bunden av EUs handels­politik men samtidigt förbinder sig till att harmoniera och tillämpa EUs regler. EU vill däremot inte låta någon plocka russinen ur kakan och vara med i en del av den inre marknaden men inte i de övriga. (Den inre marknaden inkluderar fyra friheter – för varor, tjänster, personer och kapital.)

Ett avtal måste godkännas i det brittiska parlamentet och där finns vitt skilda åsikter. Där finns de som vill att Storbritannien inte ska ha något särskilda handelssamarbete med EU och de som vill att relationerna ska vara så lika ett EU-medlemskap som möjligt.

Det nordirländska stödpartiet DUP (Democratic Unionist Party) vill inte acceptera EUs förslag till lösning eftersom det innebär att Nordirland behandlas annorlunda än övriga Storbritannien. DUP har hotat med att rösta emot den konservativa regeringens budget i slutet av november om ett utträdesavtal inte blir till deras gillande, vilket skulle kunna innebära att regeringen faller.

Även oppositionspartiet Labour är splittrat i synen på brexit. Partiet har satt upp en rad orealistiska krav för vad ett utträdesavtal måste uppnå. Å andra sidan ska Labourledamöterna i parlamentet inte rösta för en ”Tory no deal”, enligt kongressen nyligen.

De flesta tror ändå på att det blir någon slags överenskommelse, helt enkelt eftersom ett brexit utan utträdesavtal är ett sämre alternativ. Det skulle innebära att det inte fanns något överenskommet om hur det ska gå till när Storbritannien blir tredje land gentemot EU, till exempel kring tulldeklarering, regler för medborgare bosatta på andra sidan gränsen, produktsäkerhetsregler, certifiering av läkemedel, flygtrafik och mycket mer. Konsekvenserna för människor, tamdjur, företag och varuhandel skulle bli stora.

En av de hittills mest konkreta förberedelser som vidtagits är att en motorväg i Kent nyligen stängdes av nattetid. Den ska förberedas för att kunna bli en parkeringsplats för köande långtradare på väg mot gränsen. Varje år passerar cirka fyra miljoner långtradare mellan Dover och Calais.

Om man lyckas sluta ett utträdesavtal kommer det att innehålla övergångsregler fram till slutet av 2020, vilket innebär att det blir mycket liten skillnad vid själva utträdet 29 mars. Under övergångsperioden ska ett nytt avtal, som reglerar de framtida relationerna, förhandlas fram.

I vår är det val till Europaparlamentet och därefter kommer en ny kommission att väljas. Det gör att det i praktiken inte är så mycket tid att komma överens om ett avtal om framtida relationer.

Till skillnad från utträdesavtalet måste det också godkännas av inte bara det brittiska parlamentet och EU-parlamentet utan även av EUs samtliga medlemsländers parlament, vilket kan innebära att det blir svårare att få det godkänt. Det nya EU-parlamentet kan också komma att ha betydligt fler ledamöter från populistiska partier.