”Ta initiativ till en utredning om reglerad dödshjälp”

Frågan om dödshjälp är obrutet aktuell. Statens Medicinsk Etiska Råd visar i en rapport (”Dödshjälp. En internationell utblick. Smer rapport 2024:4”) att ytterligare länder – som Spanien, Portugal, Tyskland, Frankrike – tagit steg mot eller redan beslutat att legalisera någon form av dödshjälp.

Det finns ett klart stöd i befolkningarna för detta. Detta gäller även i Sverige. Samtidigt tycks frågan blockerad i svensk politik. Det är illa och egentligen svårt att förstå. Att katolskt influerade länder som Spanien och Italien ligger före Sverige ter sig onekligen märkligt. Även Island, Finland och Danmark har nu tagit viktiga steg mot en legalisering av dödshjälp.

TV 2 visade 23 maj en dokumentär, ”Min död är min”, om musikern Stefan Nilssons död i sjukdomen ALS. Han dog genom att ha själv inta en dödlig dos av ett läkemedel. Hans beslut var genomtänkt, väl dokumenterat och stöddes helhjärtat av hans familj. Avskedet var vackert och värdigt. Likväl kunde han inte få läkemedlet på laglig väg. Avskedet stördes av att en stor grupp poliser stormade in och, trots att inget pekade i den riktningen, agerade som om ett allvarligt brott begåtts.

Tom Alandh har gjort en vacker och djupt sorglig film, men också en film som inger visst hopp. Det behöver givetvis inte vara så här. Det finns sätt att komma en person i Stefan Nilssons belägenhet till undsättning utan att riskera ett sluttande plan, med glidande indikationer (”sluttande plan”), eller en försämrad palliativvård. Smer:s rapporter visar tydligt detta.

Den så kallade Oregonmodellen skulle kunna tillämpas i Sverige. I Oregon sker 0,3–0,5 procent av dödsfallen med så kallat ”assisterat döende”. Det finns inget skäl att tro att det skulle bli fler i Sverige. Men för de människor som vill slippa ett långdraget och plågsamt lidande skulle det vara en medmänsklig handling av yttersta vikt.

Det är förbryllande att Sverige håller fast vid ett system som tvingar poliser att storma in och agera som om en djupt efterlängtad och värdig död var brottslig. Det är lika förbryllande att Sverige inte utreder frågan om dödshjälp. Speciellt då det nu endast är två partier som sägs vara emot – socialdemokraterna och kristdemokraterna. Det är ingen vågad gissning att en medlemsomröstning i denna fråga bland s-medlemmar skulle ge en bred majoritet för någon form av dödshjälp.

Det finns inga skäl att längre gå emot en så tydlig folkopinion i en så viktig fråga. Socialdemokraterna bör ta initiativ till en parlamentarisk utredning med sikte på en legalisering av en noga reglerad dödshjälp. Sverige ansluter sig då till en världsvid rörelse som ger människor ett ökat inflytande över sin död.

Aud Sjökvist

ordförande i Rätten till en Värdig Död

Rolf Ahlzén

vice ordförande i Rätten till en Värdig Död