Sverige måste införa laglig dödshjälp

För några veckor sedan kunde vi i DN läsa om hur Anders förra hösten hjälpt sin 97-åriga far, Rolf, att dö. Rolf hade ramlat på äldreboendet och brutit lårbenet. Komplikationer tillstötte efter operationen och Rolf överfördes till sjukhusets palliativa avdelning, där man dock inte lyckades hålla honom smärt- och ångestfri. Efter att han i flera dagar vädjat om att få dö, uppfyllde Rolf till slut sin pappas önskemål, genom att ta tag om Rolfs mun och näsa och täppa till hans luftvägar.

DNs reportage är både djupt berörande och upprörande. Det Anders gjorde var ingen ond handling. Det var heller ingen slump. Det var ett desperat försök att uppfylla en döende människas sista önskan – en önskan som Anders gång på gång hade upprepat för anhöriga: ”Hjälp mig dö.”

I dag är Anders dömd för dråp. Men den verkliga domen riktas mot det svenska samhället. Det är bristen på tydlig lagstiftning som lämnar människor som Rolf utan möjlighet att avsluta livet på ett värdigt sätt – och anhöriga som Anders i ett omöjligt moraliskt dilemma.

Rolf var inte ensam. I Sverige får en stor andel av de personer som dör en förväntad död under kortare eller längre tid mer eller mindre omfattande vårdinsatser, palliativ vård. Vissa av dessa personer lider svårt. Data från Svenska Palliativregistret visar att så är fallet, trots satsningar på den palliativa vården. Medicinska metoder kan lindra, men inte alltid – vissa typer av fysisk smärta är extremt svåra att behandla, och lidandet kan ha många olika former.

En mindre andel av de patienter som avlider inom specialiserad palliativ vård får så kallad palliativ sedering, och får därmed sova den allra sista tiden innan döden inträder. Sådan terminal sedering utförs även på andra håll än inom palliativmedicinen.

När smärtan, ångesten och känslan av meningslöshet tar över finns i dag därför bara två alternativ: fortsätta lida – eller ta sitt liv själv.

Av Läkaresällskapets ”Etiska riktlinjer för palliativ sedering i livets slutskede” framgår dock att ”Läkarens specialitet, medicinska erfarenhet, religion och attityd gentemot palliativ sedering påverkar i vilken utsträckning läkaren ordinerar palliativ sedering”. En döende patient har således inte någon rätt att kräva palliativ sedering, och läkares inställning till denna varierar mycket. Rolf erbjöds inte att få sova in i döden.

När smärtan, ångesten och känslan av meningslöshet tar över finns i dag därför bara två alternativ: fortsätta lida – eller ta sitt liv själv. För svårt sjuka och svaga äldre är det senare ofta fysiskt omöjligt. Anders berättar att hans pappa ”skrek att han ville dö”. Personal vittnar om samma sak. Ändå hade Rolf inga lagliga möjligheter att avsluta sitt liv på sina egna villkor. Ska det verkligen vara så i ett land med höga humanitära och demokratiska ambitioner?

Motståndarna till dödshjälp varnar för ett ”sluttande plan”. Men i de många länder som infört dödshjälp finns sedan decennier lagar som gör det möjligt för människor med outhärdligt lidande att avsluta lidandet med medicinsk hjälp. Processerna är strikta, kräver noggranna läkarbedömningar och dokumentation – och ger den som vill dö möjlighet att göra det värdigt, utan att anhöriga tvingas ta saken i egna händer.

Att svenska politiker ännu inte tillsatt en utredning om dödshjälp under strikt reglerade former är inte värdigt ett land som Sverige.

Erfarenheterna visar att det går att kombinera rättssäkerhet med medkänsla. Det är inte dödshjälpen som är problemet – det är avsaknaden av den.

Ingen ska behöva ligga i en sjukhussäng och skrika sig hes efter döden. Ingen son ska behöva kväva sin far för att han inte ska lida. Att svenska politiker ännu inte tillsatt en utredning om dödshjälp under strikt reglerade former är inte värdigt ett land som Sverige.

Vi accepterar att människor får tacka nej till eller avsluta livsuppehållande vård och då få sova in i döden. Varför ska inte den som är obotligtsjuk eller lider outhärdligt men inte är i behov av livsuppehållande vård ha rätt att få avsluta livet när endast lidandet återstår?

Tillsätt omedelbart en dödshjälpsutredning med uppdraget att ta fram tydliga regler, medicinska kriterier och kontrollsystem – så att människor som Rolf kan få ett värdigt slut och människor som Anders slipper bli brottslingar för att de visar medkänsla.

Det är hög tid att Sverige slutar ducka för frågan. Människor lider här och nu. Anders fall är ett rop på förändring.

Aud Sjökvist, jurist och ordförande, Rätten till en värdig död
Rolf Ahlzén, läkare och vice ordförande, Rätten till en värdig död