Svensk sjukvård bryter mot sjukvårdslagens mål om vård efter behov

Två böcker som getts ut senaste åren ger mycket viktig kunskap om vad som gått fel inom svensk sjukvård de senaste decennierna. Den ena är ”Den sjuka debatten – Bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner” av John Lapidus, forskare och samhällsdebattör. Den andra är ”Du sköna nya vård – Friska vinnare och sjuka förlorare” av Anna Gustafsson, journalist vid Dagens Nyheter.

Anna Gustafsson beskriver utförligt hur lagen om vårdval (LOV) sedan den infördes 2009, kraftigt försämrat tillgängligheten till sjukvård för de sjuka och svagaste i vårt samhälle.  Borgerliga politiker och privata vårdgivare marknadsför lagen som en valfrihetsreform för patienterna. Men vad lagen i själva verket ger är full frihet för vem som helst att öppna en vårdcentral eller mottagning inom vissa specialiteter. De har sedan rätt att utan begränsning skicka räkningen till oss skattebetalare för samtliga patientbesök – både för nödvändig sjukvård men också för många onödiga besök av patienter med lätta åkommor, till exempel förkylningar.

LOV har haft störst negativ effekt i Region Stockholm som har det i särklass största antalet så kallade vårdval. I Stockholm finns vårdval i 38 stycken medicinska specialiteter eller vårdområden. 

Anna Gustafsson ger många exempel på hur LOV har inneburit en snedvridning av vården. Antalet nya mottagningar i Stockholms innerstad har ökat mycket kraftigt och det har lockat fler människor att söka onödig vård. Vårdcentraler i utsatta områden i Stockholms förorter har däremot fått kraftigt minskade resurser. 

Vinnarna på LOV är friska människor i Stockholms innerstad. Förlorarna är människor i de stora städernas förorter och i glesbygden. 

Anna ger i sin bok många exempel på hur Hälso- och Sjukvårdslagens portalparagraf om jämlik vård efter behov inte längre kan uppfyllas. 

John Lapidus beskriver i ”Den sjuka debatten” en annan mycket viktig och farlig utveckling som direkt bryter mot Hälso-och sjukvårdslagens första paragraf: Målet är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Han visar hur den ökade privatiseringen av sjukvården och det stora antalet privata sjukvårdsförsäkringar försvårar den jämlika vården. Fler än 700 000 svenskar har i dag en privatförsäkring, ofta som en löneförmån. Syftet med dessa försäkringar är att den försäkrade ska få gå före i vårdkön. Och det bryter mot sjukvårdslagens portalparagraf.

Detta blir extra problematiskt när en privat vårdgivare behandlar både privata patienter och vanliga patienter på samma mottagning. Kön för den privata patienten är bara några dagar, medan den vanliga patienten kan få vänta flera månader. Patienter med samma sjukvårdsbehov får alltså  helt olika vård och därigenom olika prognos och ibland också olika överlevnad.

John Lapidus ger en drastisk beskrivning av hur utvecklingen av privata försäkringar också har kommit till flera fackförbund inom Saco och TCO. Flera TCO-förbund förhandlar fram sjukvårdsprivilegier åt sina medlemmar. 

I USA har amerikanska fackförbund länge avstått löneutrymme för att få sjukdomsförsäkringar åt sina medlemmar. Det har lett till att dessa fackförbund nu motsätter sig försöken till att få ett allmänt sjukförsäkringssystem i USA. 

”Den sjuka debatten” beskriver hur ett av de största hoten med de privata sjukförsäkringarna är att den allmänna skattefinansierade vården tappar i legitimitet. Om en stor del av befolkningen inte längre tror sig behöva den allmänna vården, så minskar intresset för att betala skatt för att den allmänna sjukvården ska fungera väl. Risken finns att svensk sjukvård blir tudelad: En högkvalitativ privat vård för dem som har råd och en basal sämre sjukvård för den fattigare delen av befolkningen.

Alla med intresse för sjukvården i Sverige bör läsa dessa två böcker, inte minst alla socialdemokrater. Texterna visar med stor tydlighet hur utveckling de senaste decennierna gått snabbt åt fel håll. De har mest skett under borgerligt styre, men socialdemokratin saknar inte ansvar för denna utveckling. Utvecklingen håller på att vändas i Region Stockholm men det behövs i större omfattning och också nationellt.

Sjukvården är åter den fråga som är viktigast för Sveriges väljare. Det finns stora förväntningar på Socialdemokraterna. Opinionsundersökningar visar att väljarna har störst förtroende för vår sjukvårdspolitik. Det förpliktigar! Inför kommande val måste vi presentera en politik som åter ger vård efter behov och inte efter plånbok. Det är en valvinnarfråga.

Kjell Tullus
pensionerad barnläkare och vice ordförande i föreningen BoJH (den socialdemokratiska föreningen Bättre och Jämlik Hälsa)