Svagare kamp mot kärnvapen
Söndagens beslut av partistyrelsen konserverar blockpolitiken och kommer att bidra till upprustning och ökad spänning.
Det svenska Natobeslutet kommer att försvaga Sveriges möjligheter att arbeta för en kärnvapenfri värld.
Utöver själva sakfrågorna kring medlemskap i Nato eller ej, så är det en sak som förvånat mig vid de två S-möten jag deltagit i de senaste dagarna. Både på partidistriktsmöte i Göteborg 24 april, och i min egen lilla S-förening har erfarna gamla partikämpar hävdat att beslut redan är fattat.
Innebörden är alltså att partiledningen dragit i gång en omtalad ”dialog” bara för att partimedlemmar skulle känna sig involverade, utan att vara det.
Rysk militär aktivism i sitt närområde är inte ny, liksom att Nato krupit närmare den ryska gränsen, och – rätt eller orätt – bidragit till ett nytt kallt krig och ökade spänningar.
Jag kan inte tro att de här gamla partikämparna med kommunalrådsuppdrag och liknande på meritlistan har rätt, men det finns några försvårande omständigheter:
• Det underlag som presenterades för dialogmötena nämnde inte ordet kärnvapen. Självklart är risken för kärnvapenkrig avgörande för det beslut som skulle fattas. Ryssland och Natoländerna har tillsammans över 90 procent av världens alla kärnvapen. Den svenska alliansfriheten var förutsättningen för att Sverige kunnat driva kamp mot kärnvapen alltifrån Östen Undéns utrikesministertid, över Inga Thorsson, Alva Myrdal, Maj Britt Theorin och Olof Palme. Natobeslutet har avsevärt försvagat detta arbete.
• Det finns ett mantra som upprepas i alla sammanhang som socialdemokrater ska ta ställning i Natofrågan: ”Rysslands krig i Ukraina har inneburit att kartan på kort tid drastiskt ritats om.” Men Ryssland ritade om kartan redan 2014 genom den olagliga erövringen av Krimhalvön. Det var då som den europeiska säkerhetsordningen bröts, om inte redan i Georgien 2008. Rysk militär aktivism i sitt närområde är inte ny, liksom att Nato krupit närmare den ryska gränsen, och – rätt eller orätt – bidragit till ett nytt kallt krig och ökade spänningar.
För mig är det viktigt att se hur den svenska neutralitetspolitiken och alliansfriheten fungerat för vårt land under mer än 200 år. Alliansfriheten möjliggjorde för Olof Palme att sammankalla en internationell kommission om ”Gemensam säkerhet”, vars rapport för exakt 40 år sedan förändrade blockpolitiken och banade väg för nedrustning och avspänning. Söndagens beslut av partistyrelsen konserverar blockpolitiken och kommer att bidra till upprustning och ökad spänning.
Har vi nu för gott skrotat den feministiska utrikespolitiken?
Tomas Magnusson, medlem i Älvsborgs socialdemokratiska förening och tidigare ordförande i Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen och president i International Peace Bureau
