Susanna Gideonsson: Sveriges arbetare och företag behöver stabilitet

Genom överenskommelser och ömsesidig förståelse klarar parterna oftast av att bibehålla arbetsmarknaden stabil. Men det är inget parterna ensamt klarar. Under valrörelsen har jag besökt mängder av företag och arbetstagare. De kommer med många gemensamma medskick. Kom överens.

Valresultatet pekar mot en högerregering. Samtidigt har LO gjort en stark valrörelse och S ser ut att gå starkare bland LO-medlemmar än förra valet. Det är glädjande men svårt att fira, för en högerregering utgör naturligtvis ett hot mot LO-förbundens medlemmar. Valresultatet visar också på en oroväckande splittring i Sverige.

En vidgad skillnad mellan kvinnor och män, inte minst unga kvinnor och unga män. En vidgad skillnad mellan stad och glesbygd. Ett Sverige som inte längre hänger samman. En enorm utmaning väntar.

För arbetstagare handlar stabilitet också om att veta att ekonomin inte havererar vid sjukdom eller arbetslöshet. Högerns angrepp på sjukförsäkringen och a-kassan är cynisk politik som effektivt drabbar de svagaste på arbetsmarknaden. Karensavdraget måste bort, för alla. Högerns stupstock förpassas till historien. A-kassan måste stärkas för att fortsätta vara ett tillräckligt skydd vid arbetslöshet. Samtidigt vet vi nu att oddsen för att denna politik ska bli verklighet de kommande fyra åren har försämrats drastiskt.

Den svenska modellen innebär att vi skyddar individen, inte enskilda arbetstillfällen, när näringsliv och arbetsmarknaden förändras. Ett starkt skydd vid arbetslöshet och en välfärd att lita på har varit, är och kommer att vara en förutsättning för att Sverige ligger i framkant och klarar den internationella konkurrensen.

På så sätt måste jag se valrörelsen som en besvikelse. En valrörelse präglad av positioneringar, svinhugg och billiga angrepp. Viktiga områden för Sveriges framtid hanteras som slagträn att slå i huvudet på den politiska motståndaren. Avgörande frågor som klimatomställningen har hamnat helt i skymundan.

Elmarknad, säkerhetspolitik och inflationsbekämpning är inte områden som lämpar sig för fräcka utspel och attacker mot meningsmotståndare.

För LO inleds nu allvaret. Låt mig peka ut några områden som är avgörande för LO-förbundens medlemmar och för att svensk ekonomi ska klara de utmaningar vi står inför. Frågor som LO kommer driva oavsett vilka partier som sitter i regeringen.

Energiintensiv industri är på många sätt grunden i svensk ekonomi. De historiskt sett låga elpriserna kombinerat med en kompetent arbetskraft har varit avgörande för dessa industrier.

En sak är tydlig. Sverige har inte elbrist, vi producerar el i landet som täcker våra egna behov. En dåligt kalibrerad marknad har gjort att privatpersoner och företag får sota för centraleuropeiska länders energipolitiska misslyckanden. EU behöver en annan modell för den gemensamma elmarknaden.

Jag vill se respekt för de unika kunskaper som Sveriges arbetare bidrar med varje dag.

Med det sagt måste Sverige fortsätta utveckla mer koldioxidsnål el. Kärnkraft kan vara ett komplement, men Sveriges fördelar ligger på annat håll. Betrakta vår långa kuststräcka som en naturresurs på samma sätt som älvarna i norr. När älvarna reglerades lades hela byar under vatten, idag gnäller bortskämda sommargäster för att utsikten från sommarvistet störs av vindkraftverk miltals ut från kusten. Satsa på en snabb utbyggnad av vindkraft och solkraft för att förstärka omställningen från fossila bränslen till el. Förbättra elnätet, prioritera att bygga bort getingmidjor. Premiera kommuner som tar sitt ansvar för gemensam infrastruktur.

Under valrörelsen har jag också slagits av hur känsliga många företag är för nyckelpersoners bortavaro.

Det är processoperatörer med särskild kompetens avgörande för företagens produktion, det är rörmokare eller omsorgspersonal med unik erfarenhet och kännedom om verksamheten. Nyckelpersoner ofta på väg mot pensionen och där företagen riskerar stå handfallna. Sverige är i stort behov av en satsning på kompetensförsörjning, en aktiv arbetsmarknadspolitik där personer slussas till yrken där de behövs. Men jag vill också se mer aktivitet från företagen för att säkra och utveckla kompetensen. Jag vill se respekt för de unika kunskaper som Sveriges arbetare bidrar med varje dag.

Efter en tuff valrörelse väntar för LO närmast en tuffare avtalsrörelse. Reallöneutveckling för fem år har ätits upp av inflationen. Vi är nu i ett läge där den politiska utvecklingen sammanflätas med lönernas utveckling. En berättigad ilska från vanligt folk som får det svårare att få vardagen att gå ihop. Rädsla för sjukdom och arbetslöshet samtidigt som högern lovat att försämra våra försäkringar.

Samtidigt går svenska företag i stort lysande. Kraven på löneökningar kommer att eka högt. Drabbas vanligt folk av ytterligare ekonomiska försämringar orsakade av politiken blir trycket än hårdare på avtalsrörelsen. Vill det svenska näringslivet värna den svenska modellen med löneökningar som motsvarar inflationsmålet vill det till att företagsledare är goda förebilder. Minska löneskillnaderna, inte en krona mer i löneökning till en vd än till en arbetare.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO.