Annons:
Annons:

Susanna Gideonsson: Socialdemokraterna är arbetarnas parti

För LO är det den vardagliga fackliga-politiska samverkan som är grunden för denna valrörelse och för den kommande mandatperioden.

När denna text skrivs står vår räknare över genomförda valsamtal med LO-förbundens medlemmar på drygt 225 000. När du läser tippar jag på att vi nått en 50 000 till. Det är detta som avgör val.

Vi ringer, vi besöker arbetsplatser. Vi beskriver de olika alternativen. Ett stabilt alternativ eller en galen höger med den mest instabile ledare vi sett. En ledare som dessutom utmanas av hoppjerkan Åkesson som byter åsikt så fort han får ett samtal av en lobbyist. Nu senast när han övergav SDs position att arbetsmarknadsprövning ska krävas vid arbetskraftsinvandring.

Valet kan avgöras av ett flygblad, en knackad dörr, ett samtal med en arbetskamrat. Varje valarbetare är viktig och varje kraft behövs.

Jag ser valrörelsen som en uppstart, en nystart och en rivstart för det politiska folkrörelsearbetet efter pandemipausen. Att suget finns märks hos LO-folket. 3 000 deltagare i vår satsning på politiska studier – Maktutbildningen. Mängder av extra kurstillfällen i något som i första hand inte är en valutbildning. Den ger nya skolade fackliga kamrater som förstår och ser hur fackligt arbete hänger ihop med politik. En satsning som kommer ge ringar på vattnet långt efter valet, och det är själva tanken.

Men just nu är vi mitt uppe i en hektisk valspurt. Om ett par veckor vet vi hur valet slutar. Det vore dumt av mig att utge någon sorts prognos, men det märks när vi samtalar med medlemmarna att man inte vill ha en högerregering. Vår utmaning är att visa hur SD är ett tydligt högerparti, som vill regera med Kristersson och är beredda att sälja ut allt de lovar. Samtidigt finns en misstro mot den politiska världen. På grund av de smärtsamma kompromisser S tvingats till under mandatperioden. Men allra mest mot det politiska spelet med misstroendevoteringar och allmänt tjafs som högern ägnat sig åt för att destabilisera svensk demokrati.

Men mätningarna ser bra ut, jämfört med 2018 har vi ett diametralt annorlunda läge. Vid den här tiden såg det då mörkt ut för S, och många anser att LOs mobilisering sista veckorna var det som möjliggjorde en S-ledd regering. Jag kan bara hoppas att vi kan åstadkomma samma spurt i år, för då kommer vi se ett avsevärt bättre resultat för Socialdemokraterna.

En reflektion över de blåbrunas valrörelse så här långt är att det är tätt mellan utspelen. Som väljare utan direkt insyn i det politiska livet kan det vara svårt att manövrera.

Jag är också förvånad över nivån. Det är byten av namn på myndigheter, olika utspel om vad som bör göras mot vissa grupper av barn, lögner om motståndarens politiska förslag och ren smutskastning av partiföreträdare. Det sansade demokratiska samtalet är bortblåst och det riskerar att bli låsningar som försvårar regeringsbildningen även denna gång.

Men bakom dessa vilda utspel ser vi klassisk högerpolitik. Kortsiktiga enkla lösningar som att uppstart av utrangerade kärnkraftverk ska minska energipriserna när lösningen i själva verket är långt mer komplex, vilket inblandande aktörer mycket väl vet om. Kombinerat med förslag som kommer öka ojämlikheten som slaktad a-kassa och återinförd stupstock i sjukförsäkringen.

Puh! Det är några heta veckor vi har framför oss, men LOs politiska arbete fortsätter även efter valet. Det är en välkänd politisk klyscha, men valrörelsen för 2026 börjar nu. För LO är det den vardagliga fackliga-politiska samverkan som är grunden för denna valrörelse och för den kommande mandatperioden. Detta oavsett valresultatet. Stärkt organisation, fler och starkare politiska företrädare med facklig bakgrund.

Socialdemokrater är fackligt aktiva, fackligt aktiva är socialdemokrater. På så sätt stärker vi arbetarrörelsen och skapar tillsammans politik som gynnar vanligt folk.

Det vilar något sorts mytiskt över begreppet facklig-politisk samverkan. Högern och dess hantlangare tror att det handlar om hundratals miljoner LO skickar till S. I själva verket är det åtta miljoner årligen och ytterligare lite pengar, sjunkande, från LO-förbunden. Vänstern beskriver harmset samverkan med S som ett sätt att hålla kritiker utanför inflytande.

Politiska analytiker och reportrar kliar sig i huvudet och räknar statsråd med facklig bakgrund som om det skulle vara måttet på politiskt inflytande.

Men det är inte svårt alls. LO har alltid sett att denna täta politiska samverkan ger bestående politiska resultat som gynnar LO-förbundens medlemmar. Det handlar inte om att LO ”köper” politik från S, eller att skapa karriärvägar för fackliga ledare. Socialdemokrater är fackligt aktiva, fackligt aktiva är socialdemokrater. På så sätt stärker vi arbetarrörelsen och skapar tillsammans politik som gynnar vanligt folk.

Senaste partikongressen var ett lysande exempel. Byggnadsarbetare, undersköterskor och butiksbiträden berättade i talarstolen om vilken politik som behövs för dem och deras arbetskamrater. Och kongressen tog rösterna på allvar.

S är det främsta politiska forumet för arbetarklassen i Sverige. LO värnar detta och vi vill stärka det. I år presenterar vi nästan 500 fackliga kandidater runt om i landet och visar på ett tydligt sätt hur fackliga får och har direkt inflytande över politiken.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO.