Susanna Gideonsson: Reformera sjukförsäkringen!

Vi kan med hjälp av coronakommissionen konstatera ett antal oroande slutsatser om svensk krisberedskap, om svensk välfärd och arbetsmarknad. Det finns ett stycke i slutrapporten som borde skicka rysningar längs ryggraden på varje socialdemokrat:

”Pandemin har även slagit hårdare mot samhällets utsatta grupper på flera andra sätt, till exempel i fråga om inställd och uppskjuten vård, inkomstförluster och arbetslöshet. Det är myndigheternas ansvar att utforma åtgärder för hela befolkningen. Råd att arbeta hemifrån är lättare att följa för den som inte bor alltför trångt och har ett yrke som går att utföra med hjälp av en dator. Personer inom en lång rad yrken – t.ex. inom vård, omsorg, service och skola – kan inte sköta sina uppgifter från hemmet. Den som inte har råd med egen bil får resa kollektivt. /../ De vidtagna åtgärderna har således många gånger passat bättre för en välutbildad medelklass med goda möjligheter att skydda sig mot smitta, navigera i vårdsystemet och arbeta hemma.”

Coronakommisionen konstaterar samtidigt att flera av stöden till företag och att flera av stöden till enskilda genom förstärkningar av a-kassa och sjukförsäkringen hade god effekt. Det är en korrekt analys. Regeringen var snabbt ute med korttidsarbete för att rädda jobb, liksom de olika branschstöden. Det räddade tiotusentals, kanske hundratusentals av LO-förbundens medlemmar från arbetslöshet.

En viktig slutsats som kommissionen gör är att pandemin drabbat unga arbetare och arbetare med låga löner hårdast. För att vara förberedda för kommande kriser måste välfärden stärkas och socialförsäkringssystemen fånga upp även dessa grupper.

Tre av tio kvinnor i arbetaryrken har gått till arbetet sjuka fyra eller fler gånger det senaste året. Sedan 2015 har andelen i denna grupp ökat med sju procentenheter. I alla andra grupper på arbetsmarknaden har andelen minskat under samma period.

Det gäller alltså inte enbart vård och omsorg, utan alla yrkesgrupper.

De viktigaste orsakerna till sjuknärvaron för kvinnor i arbetaryrken är att det är brist på personal, man jobbar sjuk i solidaritet med sina kollegor, och för att man inte har råd att vara hemma. Dessa orättvisor är inte av naturen givna, det är en politisk ordning. Vi har bestämt att det ska vara så här. Och vi kan bestämma att det inte ska vara så här.

Karensavdraget måste avskaffas permanent. De ekonomiska skador arbetare får vid sjukdom slår dubbelt. Sverige måste göra som övriga nordiska länder och avskaffa karensavdraget permanent. Det handlar både om smittskydd och om ekonomi för vanligt folk.

Jag måste se det som en besvikelse att den nyligen aviserade karensutredningen får så breda direktiv. Partikongressens beslut utgjorde i någon mån en kompromiss utifrån LO:s hållning – att karensavdraget ska avskaffas för alla, för alltid. Men det var ändå tydligt. Karensavdraget ska avskaffas. Utredningen ska nu utreda om det ska avskaffas. En tydlig skillnad finns däremellan. Jag litar naturligtvis på att partikongressens beslut verkställs, men ytterligare en besvikelse över utredningen är den långa väntetiden. I september 2023 ska utredningen slutredovisas. Därpå kommer politisk hantering och remissrundor. Möjligen kan vi se fram emot ett avskaffat karensavdrag under 2025. Visst är politiskt hantverk komplext, men här krävs snabbare leverans.

Inte bara för att vi är ivriga att tillrättalägga en tydlig klass- och könsorättvisa utan också för att det finns allvarliga strategiska risker med att vänta.

Nu sätts press på fackförbund med hög förhandlingsstyrka att förhandla bort karensen genom kollektivavtal. När utredningen presenterar sitt förslag kan läget jämfört med i dag skilja sig avsevärt när det gäller olika löntagares försäkringsvillkor.

Jag välkomnar en valrörelse där höjda pensioner står emot högern, som hellre lyssnar på bankekonomer som vill sälja privata pensionsförsäkringar än på vanligt folk.

Om det blir en rad avtalslösningar tas ytterligare steg bort från den socialdemokratiska välfärdsmodellen, i och med att försäkringsvillkoren och ersättningen allt mer blir beroende om vi tillhör ett kollektiv med hög förhandlingsstyrka. En arbetsmarknad som ytterligare dras isär, och ett välfärdssystem där vi inte kan garantera generella lösningar. En politik som lämnar walk-over inför stora orättvisor och låter parallella system växa fram. Var och en ser om sitt eget hus, i stället för generella lösningar som fungerar för alla.

Socialdemokraterna är alltför passiva. Det finns en risk att andra partier identifierar och exploaterar frågan, vilket är en strategisk risk. Jag har tidigare lyft pensionsfrågan som en fråga där Socialdemokraterna behöver bli tydligare. Jag kan glädjas åt flera utspel och förslag under vintern. Jag välkomnar en valrörelse där höjda pensioner står emot högern, som hellre lyssnar på bankekonomer som vill sälja privata pensionsförsäkringar än på vanligt folk.

Men jag efterlyser en lika tydlig viljeinriktning i frågan om en stark och rättvis sjukförsäkring. Avskaffa karensavdraget.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO