Susanna Gideonsson: Låt oss aldrig få ett arbetsmiljöår som 2023 igen

Vi gör bokslut för året med ett mycket sorgligt avslut. De sista veckorna av året dog tio personer av olika arbetsplatsolyckor.

De fem döda byggnadsarbetarna i Ursvik, den drunknade maskinföraren utanför Örnsköldsvik, den förolyckade lastbilschauffören på E4:an vid Södertälje, de två avlidna på Northvolt i Skellefteå och mannen som föll från ett tak i Västerås.

Jag kan fortsätta att räkna upp exempel från året, den 14-årige pojken, arbetskamraterna i Ängelholm, den 18-åriga flickan på sitt första jobb. Pappor, döttrar, syskon, vänner, kamrater, fotbollstränare, scoutledare och klassföräldrar.

De hade samtliga arbetaryrken och de dog inte bara på jobbet, utan också av jobbet. Något som måste kunna gå att undvika. Varje dödsfall på jobbet är ett misslyckande. För arbetsgivaren, för de fackliga organisationerna och för vårt samhälle i stort.

Så här långt är de flesta överens, men när lösningar ska hittas blir det svårare. Visst, arbetsplatsolyckor är just olyckor. Men olyckor sker av en anledning. För att de inblandade stressats, att de saknar kunskap, att skyddsutrustning saknats eller slarvats med, att arbetsdagen varit lång. Allt detta går att åtgärda med systematiskt och noggrant arbetsmiljöarbete.

De tillfällen och förutsättningar som skapar olyckorna måste minimeras. Om det krävs att hela produktionen stoppas för att en säkerhetsrisk upptäcks ska den det. Direkt. 

I den hårt drabbade byggbranschen finns det ett antal systemproblem som politiken måste ta tag i. Många av er som läser detta har själva tillgång till ett verkningsfullt verktyg, den offentliga upphandlingen.

I LOs upphandlingsguide (läs den!) ger vi alla som arbetar med offentlig upphandling ett antal verktyg som möjliggör för kommuner och regioner att medvetet arbeta för en rättvis konkurrens och för att minimera möjligheterna för skurkföretag att ta del av skattemedel. På köpet får arbetare bättre arbetsmiljö och arbetslivskriminaliteten kan hejdas.

Oseriösa aktörer har i dag affärsmodeller anpassade för att utnyttja det svårnavigerade upphandlingsregelverket. En perfekt mix av stora summor pengar och bristande kontroll gör att miljardsummor i skattemedel hamnar i kriminellas fickor i stället för att finansiera välfärden.

Den stora bristen är uppföljning. Oseriösa och kriminella företag vet att brott mot anbud sällan kontrolleras. De fortsätter lägga anbud och vinner kontrakt, som de sedan inte följer. En etablerad modell är att förskjuta arbetsmiljöansvaret nedåt genom entreprenörskedjor och omöjliggöra en helhetssyn.

Underentreprenadscirkusen möjliggör för vinnare av offentliga upphandlingar att smita från arbetsmiljöansvaret och leja in flera led av oseriösa aktörer, som samtliga ska göra vinst. 

Detta är inte ovanligt, affärsmodellen konkurrerar ut seriösa och långsiktiga företag genom att utnyttja anställda och bryta mot lagar och regler. Arbetsmiljö är inte prioriterat och vill seriösa företag konkurrera tvingas de ofta till anpassning.

På bygget i Ursvik där fem män dog fanns över 100 underentreprenörer i fem led. Visst, den direkta orsaken till olyckan var en felaktig hissmontering, men det som möjliggjorde detta var ett vilda västern av underentreprenörer utan helhetsansvar för arbetsmiljön. Nu var detta inte en offentlig upphandling, men kunde lika gärna varit det. Seriösa företag måste naturligtvis vara lika noggranna.

LO vill ha hårdare regleringar av underentreprenörsleden i lagstiftningen, tillåt inte fler än två led. Begränsar vi på detta sätt rycker vi undan mattan på den typ av kriminella upplägg som är grunden till mycket oreda på arbetsmarknaden i dag.

Susanna Gideonsson

Politiker måste återta kontrollen över upphandlingarna. Granska företag som vinner upphandlingar, låta misskötsel få konsekvenser.

LO vill ha hårdare regleringar av underentreprenörsleden i lagstiftningen, tillåt inte fler än två led. Begränsar vi på detta sätt rycker vi undan mattan på den typ av kriminella upplägg som är grunden till mycket oreda på arbetsmarknaden i dag.

Vi kan inte nöja oss med enkla svar som mer resurser till myndigheter, ökade företagsböter eller nya metoder för inspektioner. Jag avfärdar inte dessa förslag men de kommer inte åt grundproblemet.

Så till frågan om skyddsombuden. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning som föreslog att regionala skyddsombud skulle få tillträdesrätt till fler arbetsplatser. Ett förslag som skulle träffa de företag och arbetsplatser jag nu beskrivit. De kan hjälpa arbetsgivare med låg kunskap om arbetsmiljöarbetet, upptäcka risker och agera. Se exploatering och anmäla till relevanta myndigheter. 

Högerpartierna har aktivt valt att lägga detta effektiva förslag på hyllan, de vill inte ge denna makt till fackförbunden. Men vilka andra har kunskap om olika arbetsplatser och dess faror, finns etablerade över hela landet och har ekonomiska, juridiska och personella resurser i ryggen? Ingen.

De regionala skyddsomnbuden stöttar också de lokala skyddsombuden som finns på arbetsplatserna, så att de kan bli starkare och göra sitt jobb i samverkan med arbetsgivare. Skyddsombudssystemet måste stärkas, inte försvagas som regeringen föreslog när de vill koppla bort skyddsombuden från dess fackliga tillhörighet.

Låt oss aldrig se ett arbetsmiljöår som 2023 igen.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO