Susanna Gideonsson: Låt inte arbetarna ta inflationssmällen

Hata inflationen! Kärnfullt uttryckt av den tidigare LO-ekonomen Gösta Rehn som tidigt uppmärksammade detta hot mot jämlikhet och förbättrade villkor för arbetarklassen.

Det är hos de med minst marginaler som inflationen märks först.

Det cirkulerar närmast som ett skämt på sociala medier att det blir mycket purjolök- och blomkålssoppa i höst. Matvaror som inte ökat i pris under våren. Men skämtet är inte så långt ifrån sanningen för dem med små marginaler. Det blir mycket soppa i höst. Ökade matpriser med tio procent för en trebarnsfamilj där föräldrarna har arbetaryrken är inget man skämtar bort. Lägg där på kraftigt ökade drivmedelspriser, elpriser och höjd ränta för dem med bolån och det kan bli tuffa år för väldigt många.

Avtalsrörelsen och det så omskrivna och omdebatterade industriavtalet har inte ensamt förmågan att möta inflationen som nu sköljer över oss. Om lönerna ska öka med lika mycket eller mer än inflationen är den sannolika följden att inflationen eldas på. Den som vi hatar. Utspelen haglar från arbetsgivarorganisationerna om att lönekraven inte får vara för höga. LO-familjen är beredd att ta ansvar men det kommer givetvis med motkrav. Om vi ska ta detta ansvar måste näringslivsföreträdarna bli sig själva lite närmare och se hur de kan ta ansvar för att ta Sverige ur krisen.

Om löntagarna ska hålla tillbaka kraven på löneökningar som matchar de ökade levnadsomkostnaderna vill de också se att företagen tar ansvar. I dag springer Sveriges rikaste ifrån vanligt folk och den ekonomiska eliten beter sig rent ut sagt oansvarigt. Återhållsamhet måste även gälla direktörer och chefer. Svenska företag går bra tack vare svenska arbetare, förädlingsvärdet ökar. Direktörerna måste sansa sig. Stopp för oansvariga löneökningar i företagens ledningar, inte en krona mer till en direktör än till en arbetare. Håll nere vinstutdelningarna. Sker det är vi beredda att ta vårt ansvar, annars väntar en skakig avtalsrörelse.

Svenska löntagare tog ett stort ansvar under pandemin, avtalen prolongerades och man tappade i löneutveckling. Samtidigt östes statliga pengar på svenska företag och dess ledningar fortsatte som förr. Nu krävs att de tar ansvar så att facken fortsatt orkar. Det är en djup orättvisa att Sveriges löntagare får betala för inflationen, en inflation som över huvud taget inte är lönedriven.

Det finns också politiska svar. Ökad jämlikhet och full sysselsättning. Riksbankens penningpolitiska styrmedel är inte tillräckliga. Ränteverktyget är mycket trubbigt. Dagens LO-ekonomer har resonerat klokt kring räntan och inflationen. I grunden är inflationen ”importerad” och beror på saker som räntan inte kommer åt. Bristen på insatsvaror och kriget i Ukraina är inget Riksbanken rår över. Politiken måste kliva in tydligare.

Kombinera detta med att hitta lösningar på aktuella samhällsutmaningar. Sätt fart på omställningen, använd den ekonomiska politiken för att tidigarelägga nödvändiga investeringar. Bygg spår och upprusta vägar, gör transportsystemet effektivare. Upprusta elnätet och investera i ny energi. Sverige ska vara ett föregångsland för grön energi, något som också är nödvändigt för att vår industri ska kunna vara ledande i omställningen. Gör arbetsmarknadspolitiska satsningar för att matcha arbetslösa med de jobb som behövs.

Diskussionen om den gröna omställningen fastnar ofta i att människor måste omskolas och utbildas till de nya jobben i de gröna näringarna. Men något som är enormt tydligt är att omställningen skapar stora behov i snart när alla sektorer. På grund av dåliga arbetsvillkor och löner lämnar många välfärdsyrkena för de nya jobben.

Sätt fart nu, gör en stor skattereform med höjda skatter på kapital och ägande så att arbete inte beskattas hårdare än att ha pengarna på ett isk-konto.

Steg ett är att förbättra villkoren i välfärden, steg två är sedan att slussa ny arbetskraft dit. Behoven är enorma, LO har beräknat att över 100 000 människor behöver anställas inom vården, skolan och omsorgen de kommande fyra åren. Det åstadkommer man inte genom att knäppa med fingrarna. Det behövs genomtänkt och offensiv politik. Ta tillbaka kontrollen över arbetsmarknadspolitiken, sluta leka affär.

Om inflationen inte ska slå för hårt mot arbetarklassen krävs också ordentlig jämlikhetspolitik. Sverige är i dag mer eller mindre ett skatteparadis för de rikaste. Det är sorgligt att se hur klyftorna ökar med alla dess sociala konsekvenser, samtidigt som rikedomarna är enorma och vi sitter bredvid och tittar på. Sätt fart nu, gör en stor skattereform med höjda skatter på kapital och ägande så att arbete inte beskattas hårdare än att ha pengarna på ett isk-konto.

Jag vill gärna upprepa den moraliska faktorn här, om folk ska acceptera att det under en tid blir tuffare ekonomiskt måste den uppoffringen delas av alla.

För att Sverige ska ta sig igenom den stundande lågkonjunkturen utan allt för stora skador behövs alla dessa delar. Ökade investeringar för att bygga Sverige starkt, en aktiv arbetsmarknadspolitik för att rusta vanligt folk för omställningen och en jämlikhetspolitik värd namnet.

Låt inte arbetarna ta inflationssmällen.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO