Susanna Gideonsson: Högern försöker gång på gång underminera a-kassan

Bakgrundsbild: Johan Pehrson (L), arbetsmarknads- och integrationsminister håller pressträff för att presentera regeringens reformering av arbetslöshetsförsäkringen tillsammans med finansminister Elisabeth Svantesson (M), arbetsmarknadsutskottets ordförande Magnus Persson (SD), samt KDs arbetsmarknadspolitiska talesperson Magnus Jacobsson. Foto: Matilda Nehlmark/Regeringskansliet

I min förra text här i tidningen skrev jag om Johan Pehrssons obefintliga arbetsmarknadspolitik. Jag frågade vilket budskap han hade till de tusentals varslade i välfärdssektorn, till arbetarna i byggsektorn som genomgår en stor kris med ökande arbetslöshet.

Nu verkar svaret ha kommit. Sänkt a-kassa.

Jimmie Åkesson utsattes för viss kritik eftersom han lovat sina väljare att inga försämringar i a-kassan ska ske. Att det till och med var en så kallad kabinettsfråga. Men allt går väl att förhandla bort på de tjusiga slotten. Arbetare i de sektorerna som nu drabbas av varsel ser Åkesson svika sina löften. LO kommer naturligtvis påminna om detta svek.

Låt mig påminna om a-kassans uppbyggnad och hur högern gång på gång försöker underminera dess funktion.

A-kassan finansieras av två avgifter. Dels egenavgiften som var och en av medlemmarna själva betalar. Dels finansieras den av arbetsmarknadsavgiften, en del av arbetsgivaravgiften.

Arbetsgivaravgiften innebär att löntagare avstår löneutveckling för att bygga trygga försäkringar. Det är löntagarna som själva betalar a-kassan. I dag finns det inget underskott som motiverar sänkningar av ersättningsnivåerna. Det är bara ett politiskt påhitt. Tvärtom har a-kassan varit överfinansierad senaste åren. Alltså har löntagare avstått mer av sitt löneutrymme än vad a-kassans ersättningar motiverar. I det läget vill SD-regeringen försämra ersättningen ytterligare.

De som drabbas av försämringarna är de som redan betalar störst del av sin inkomst i egenavgift. De med lägsta inkomsterna. De ska betala mer, men få ut mindre. Barnskötare, brevbärare och postterminalarbetare, butikssäljare, kockar och kallskänkor, lager- och terminalpersonal, lastbilsförare, montörer, personliga assistenter, restaurang- och köksbiträden, städare, vårdbiträden, väktare och ordningsvakter och undersköterskor. Människor som ser till att Sverige fungerar. Dessa yrkesgrupper representerar nära en miljon personer. Ersättningsnivåer sänks med 1 000–2 700 kronor per månad efter 100 dagar som arbetslös. Den som är arbetslös längre går miste om än mer. Särskilt drabbade bli kvinnor som oftare arbetar deltid och med otrygga anställningar och därmed lägre löner.

Tydligare kan knappast SD-regeringens klasspolitik beskrivas. Underlåt att ha en fungerande arbetsmarknadspolitik, sänk ersättningsnivåerna. Se hur armodet sprider sig. Det är kortsiktigt, omodernt och ineffektivt.

Men tro inte att regeringen nöjer sig med detta trygghetssystem. Signalerna från sjukförsäkringsutredningen, som ska presentera sina förslag 2 april är mycket illavarslande.

Vi kan vänta oss en återgång till utförsäkringar av dödssjuka, till stupstockar och till prövningar av sjukskrivna mot påhittade jobb. Hårdare krav på Försäkringskassan. Dessa förändringar varnade LO för i valrörelsen 2022 och angreps av en närmast samlad höger för att vi sänkte debattnivån, vi gjorde personangrepp och ljög. Var är nu dessa lydiga partisoldater som för två år sedan tyckte att det var viktigt att behålla de förbättringar av sjukförsäkringen som S-regeringen genomfört? De tycks bortblåsta. Kanske har även de förhandlat bort sig själva på något slott.

Även Socialdemokraterna har mycket kvar att göra. Det behövs nu mer än tidigare egna förslag på hur sjukförsäkringen kan bli rättvis och a-kassan trygg. Förvisso är det hedervärt att se företrädare backa från dålig sjukförsäkringspolitik under tidigare mandatperioder. Men för att det ska bli trovärdigt måste förslag på förbättringar presenteras.

Susanna Gideonsson

Jag minns också kritik från arbetarrörelsens egna som tyckte att vi tog i för mycket. Kanske tog vi inte i tillräckligt. För nu är vi här, och det vi varnade för är på väg att ske. Inte ens två år efter valdagen.

Även Socialdemokraterna har mycket kvar att göra. Det behövs nu mer än tidigare egna förslag på hur sjukförsäkringen kan bli rättvis och a-kassan trygg. Förvisso är det hedervärt att se företrädare backa från dålig sjukförsäkringspolitik under tidigare mandatperioder. Men för att det ska bli trovärdigt måste förslag på förbättringar presenteras.

Det är enkelt att peka och skälla på de politiska motståndarna. Svårare är att presentera och driva politik för en långsiktigt hållbar sjukförsäkring. En försäkring som inte är beroende av tillfälliga politiska nycker av regeringar av olika politisk färg.

Det är arbetare som får försämrad a-kassa och sjukförsäkring. Försämringar av försäkringar de själva betalar genom att avstå från löneökningar.

Alla partier som vill vara förtjänta av arbetares stöd måste också ha politik som gynnar dessa grupper. Bygg en jämlik och jämställd a-kassa och stärk skyddet för dem med lägre inkomster, ta bort karensavdraget, bygg en modern och trygg sjukförsäkring för dem som med hälsan som insats ser till att vårt land fungerar.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO