Susanna Gideonsson: En familjepolitik på tomgång

Den svenska familjepolitiken är trasig. Den fungerar bra för föräldrar som arbetar kontorstider med fasta heltidsanställningar, har god inkomst och stort inflytande över sina egna arbetsvillkor och arbetstider. Något som inte gäller majoriteten av den svenska arbetarklassen. I LOs rapport Jämställdhetsbarometern som vi lanserade alldeles nyligen borrar vi i detta problem.

Familjepolitiken måste vara både jämlik och jämställd. I dag är den varken eller. Låt mig peka på några förbättringsområden.

I dag är det svårt att få tillgång till barnomsorg utanför kontorstider. Kommunerna har ingen skyldighet att erbjuda barnomsorg till föräldrar som arbetar tidiga morgnar, kvällar, nätter och helger. Även om en kommun erbjuder omsorg utanför kontorstider är det ingen rättighet att få en sådan plats. Kötider, höga krav på kontinuitet och lång framförhållning i vistelsetider gör det särskilt svårt för visstidsanställda föräldrar i LO-yrken att få barnomsorg.

Endast fyra av tio kvinnor i arbetaryrken har en fast heltidsanställning. Samtidigt är systemen anpassade för heltidsarbete under kontorstider.

Kontorstider är inte normen för arbetare. Bara fyra av tio kvinnor i arbetaryrken arbetar enbart dagtid på vardagar. Bland de som arbetar deltid är det ännu färre, tre av tio. I stället är det vanligt med arbete tidiga morgnar, kvällar, helger och nätter. Anställda i arbetaryrken, framför allt kvinnor, har dessutom mycket begränsat inflytande över sina arbetstider och upplägget på sitt arbete.

Detta är de som håller våra butiker öppna, bygger våra hus, tar hand om våra barn. De som är själva grunden i vårt samhälle. Arbetarklassen.

Föräldrar i arbetaryrken upplever oftare att det finns problem på arbetsplatsen som gör det svårt att kombinera arbete och familj. Arbetstider och scheman som inte fungerar med familjeliv är vanligt. De uppger att familjeansvar bidrar till en ökad arbetsbelastning för andra på arbetsplatsen och att det påverkar arbetskamrater negativt. Föräldrar i tjänstemannayrken har inte samma upplevelse. Dessutom är det vanligare att arbetare, i synnerhet män, upplever att deras ställning på arbetsplatsen påverkas negativt av familjeansvaret.

Villkoren i LO-yrken är inte familjevänliga. Ett faktum som förstärks av hur familjepolitiken är utformad. Efter pandemin upplever många att det blivit lättare att kombinera arbete och familj. Flexibiliteten har ökat. Detta gäller inte arbetare. För var fjärde förälder har det till och med blivit svårare.

Familjepolitiken av i dag missgynnar arbetare. Detta måste ändras.

Familjepolitiken behöver byggas om så att den fungerar för alla. Föräldraförsäkring och barnomsorg måste vara tillräckligt bra för dem som egentligen har råd att hitta egna lösningar, samtidigt som den måste fungera bra för dem som inte kan betala själva. Risken är annars att allt fler resursstarka betalar ur egen ficka. På familjepolitikens område exempelvis för barnpassning genom rutavdrag. Eller genom att vobba i stället för att vabba. Men det är svårt för en renhållningsarbetare, en slaktare eller en elektriker att ta med sig jobbet hem.

För socialdemokratin är detta en ideologisk grund. Byggsystem som skapar gemensamma intressen mellan arbetarklass och medelklass.

Så, ta nu fram reformkreativiteten.

Arbetares anställnings- och arbetsvillkor måste förbättras. Fasta heltider ska vara norm. Arbetsgivare behöver ta ansvar. Vi i facket lovar att ta denna kamp, men den behöver backas upp av goda offentliga arbetsgivare och av en reformerad familjepolitik i stort.

Alla som arbetar ska ha rätt till barnomsorg. Även anställda som arbetar utanför kontorstider. Kommuner ska ha en skyldighet att erbjuda barnomsorg även tidiga morgnar, kvällar, nätter och helger. Det ska inte vara tillåtet att ställa högre krav på föräldrar som arbetar utanför kontorstider.

Föräldraförsäkringen måste reformeras och reglerna i föräldraledighetslagen förändras. I dag förstärker föräldraförsäkringen ojämställdheten på arbetsmarknaden genom att främst kvinnor stannar hemma långa perioder. Men den är också utformad så att den ökar ojämlikheten. Föräldrar med höga löner och friare arbetsliv kan spara dagar och har möjlighet att anpassa när de arbetar för att få vardagen med barn att fungera. Men föräldrar med låga löner och styrt arbetsliv måste ta ut alla föräldradagar under barnens första år. Det behövs en modell med nya tidsgränser, årliga dagar och att möjligheten att överlåta dagar mellan föräldrar fasas ut. Föräldraledighetslagen måste anpassas även för dem som inte arbetar heltid.

Striden om familjepolitiken landar ofta i en idékamp mellan konservativa familjeideal och en öppenhet för förändrade familjenormer. Men detta är bara ytan av familjepolitiken. Grunden är djupt materiell. Familjepolitiken av i dag missgynnar arbetare. Detta måste ändras.

Arbetarrörelsen får aldrig slå sig till ro och klappa sig själv på axeln. Efter fyra år av kompromisser, kompensationer och komplexitet måste den socialdemokratiska reformivern komma i gång igen.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO