Statens framtida finanser är en konservativ återvändsgränd

Finansminister Elisabeth Svantesson presenterar regeringens budgetproposition för 2025. Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet

Sverige har en av västvärldens lägsta statsskulder. Men ekonomin har inte växt på tre år och arbetslösheten är högre än i våra grannländer.
Att inte investera i infrastruktur, utbildning och välfärd kostar samhället mer än vad vi betalar i räntor på statsskulden.

Uppgörelsen om statens framtida finanser där sex av åtta riksdagspartier enats om att slopa överskottsmålet till förmån för ett balansmål är ett litet steg i rätt riktning.

Det frigör ungefär 200 miljarder kronor över åtta år. Men det är långt ifrån tillräckligt för att klara av Sveriges enorma investeringsbehov. Arena Idé har i rapporten ”Det finanspolitiska ramverket – En skuggöversyn” från 2024 kommit fram till ett investeringsbehov mellan 850 och 900 miljarder till 2045.  

Den stora delen av dessa investeringsbehov behöver genomföras inom närtid, investeringar på järnvägarna och vägarna måste ske nu.

Att som de åtta partierna nu vill skapa ett balansmål innebär att statsskulden som andel av BNP kommer att fortsätta sjunka och det leder till en ännu sämre infrastruktur.  

Swedbanks prognoschef Andreas Wallström och Danske Banks chefsekonom Mikael Grahn har båda kritiserat förslaget som alltför konservativt. Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt föreslår i stället att skuldmålet höjs till åtminstone 40 procent av BNP.

Sverige har en av västvärldens lägsta statsskulder. Men ekonomin har inte växt på tre år och arbetslösheten är högre än i våra grannländer.  

Att inte investera i infrastruktur, utbildning och välfärd kostar samhället mer än vad vi betalar i räntor på statsskulden.

Sverige, med en nettoförmögenhet på 2 200 miljarder kronor, borde inte agera som Smaug (draken i boken ”Bilbo – En hobbits äventyr”, reds. anm.), som ligger och vaktar ett berg av guldmynt. I stället borde vi investera i framtiden.

Att inte investera kostar också. Eftersatta vägar, järnvägar, elnät och bostadsbristen sänker tillväxten och kostar samhällsekonomin stora belopp.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) har pekat på att det är bra med marginaler om det uppstår kriser, men detta resonemang håller inte. För att Sveriges skuld ska stiga till EUs maxtak på 60 procent av BNP krävs ett underskott på 1 800 miljarder kronor, vilket är en orealistisk siffra.  

Att inte investera kostar också. Eftersatta vägar, järnvägar, elnät och bostadsbristen sänker tillväxten och kostar samhällsekonomin stora belopp.

Det är dags att sluta se investeringar som en utgift och i stället förstå att det är nödvändigt för att bygga ett starkt och hållbart samhälle.  

Sverige har stora tillgångar och en stark ekonomi, och det är hög tid att vi använder resurser för att investera i vår framtid.  

Socialdemokraterna måste våga tänka om och prioritera investeringar som kan säkra Sveriges framtid och välfärd. Det är dags att sätta Sveriges långsiktiga välstånd framför kortsiktiga budgetmål.

Johnny Sundling 
ordförande Ale arbetarekommun
Christine Marttila 
ordförande LO-väst
Dennis Ljunggren 
socialdemokratiskt oppositionsråd Ale kommun
Caroline Holmeberg 
ordförande LO S-förening Ale

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.